Träning. I tålamod!

Igår var jag ute och sprang. Jag har sprungit ca 1 gång i veckan under juli och augisti. Springa och springa förresten, jag kallar det lufsjogga. Jag klarar nu av att springa 4 x3 minuter utan att få varken ont i högerknä eller träningsvärk dagen efter. Det kan nog bli ett löppass till den här veckan, kanske 10 minuter i ett sträck! Vis av tidigare år, har jag kommit fram till att det bästa för min del är att börja så här försiktigt. Det är en träning i att ha tålamod och långsamt, långsamt öka på med springande minuter. Dels är det ju träningsvärken men främst av allt är det mitt knä som behöver skonas. I cyclocrossen springer man sällan mer än 3 minuter i ett sträck, så det viktigaste för mig är ju att kunna springa avslappnat, utan att stumna under korta sträckor och så småningom, med en cykel på axeln, på leriga och sandiga underlag och i trappor. Jag börjar dock på slät mark och utan cykel, så att kroppen inte ska få en chock!

En annan träning i tålamod är den jätteakvarell jag håller på med just nu. Den största någonsin för min del med sina 70x100 cm! Eftersom jag bestämt att det ska vara detaljer, blir det mycket pilljobb. Att förivra sig och försöka skynda sig är helt omöjligt, och det är en ganska skön känsla. Det tar den tid det tar. Punkt. Det svårast är när man har det där tomma, stora, vita pappret och ska dra det första penseldraget, läskigt! När det är gjort känns det dock bra, en bra typ av ångest helt enkelt.

Idag har jag också varit på provtagning på Vårdcentralen. Jag hade förväntat mig evig väntan och förberett ett försvarstal till varför jag behövde kolla mitt järnvärde och göra allergiblodprov. Det visade sig vara totalt onödigt, då jag bara behövde vänta ca 5 minuter och läkaren var förstående och ville passa på att ta lite extra prover än de jag föreslog, bland annat B12 och ämnesomsättning. Det visade sig att jag tidigare haft ganska mycket längre järndepåer i ett prov för ca 2 år sedan, än vad jag fått reda på att jag hade. Tråkigt, eftersom jag då fick veta att de bara var "lite i underkant".

När det gäller läkarbesök, blir jag alltid lite provocerad av att får frågorna om jag röker, dricker alkohol ofta och om jag motionerar. Jag vet, de kan ju inte veta hur mycket jag tränar och att röka för mig skulle vara otänkbart och det är ju frågor som är viktiga att ställa. Men jag tänker -men herregud, ser jag verkligen så osund ut!?! Jag fick i alla fall beröm av sköterskan för att hon tycker min hud på armarna var "ungdomlig". Alltid något!