söndag 12 augusti 2012

Cykelvasan - Eller konsten att vägga på en timme!

Jag skulle skrivit om loppet igår, men orkade inte och kände att jag behövde få lite perspektiv på loppet och vas som egentligen hände, eller kanske inte hände.

Till att börja med, Cykelvasan är ett riktigt mäktigt evenemang! Vilken organisation, vilket lopp, vilka hjältar till deltagare! Att organisera ett lopp, som dessutom är ett "point-to-point-lopp" för så många cyklister är inte helt enkelt. Jag tyckte det mesta fungerade väldigt smidigt, allt från att hämta nummerlapp, lämna och hämta överdragskläderna till att åka buss tillbaka till Lindvallen och hämta cykeln någon timme senare. (även om det tog ca 2 timmar med bussen, men det är ju rätt långt mellan Mora och Sälen) Allt var tydligt uppmärkt vid start och målområdena. Det som förvånade mig mest på ett väldigt positivt sätt, var borden med Enervit-flaskor vid vätskekontrollerna. Mycket bra! Nu kanske dessa inte räckte till alla, men de flesta elit-åkare har ju egen langning, så för en som är där helt ensam och ändå vill åka fort är det ju klockrent!

Mitt eget lopp då. Ja vad ska man säga, det blev platt fall och inte alls som jag tänkt mig.
Jag fick en ganska bra start och tyckte benen kändes bra där i startbacken. Första tre milen passerades på ca 54 minuter, vilket var ungefär enligt min plan och det tempo som krävdes för att få en bra tid och placering i mål, Jag var glad att jag bytt utväxling på cykeln, då jag körde en hel del på tyngsta växeln även med 42-klingan.
Vad som hände därefter vet jag inte. Det var som att dra ut en propp ur kroppen. Jag blev trött, nej inte bara trött utan skittrött. Pang bom stopp. Ungefär som när man väggar på ett långpass, med den "lilla" skillnaden att väggen kommer efter bara en timmes körning.

Jätteklungor med cyklister passerar mig och jag försöker, men orkar inte hänga på någon. Kör större delen av kvarvarande lopp solo och det går bitvis riktigt långsamt, ungefär distansfart. Jag hade kunnat kliva av, men valde att fortsätta, då jag avskyr att bryta lopp. Kom i mål på en tid som är minst 20 minuter sämre än jag tänkt och borde klara av och väldigt ledsen och besviken.    

Jag vet inte varför det blev så här då jag laddat bra, tränat bra och vilat bra innan loppet. Jag har haft sämre förberedelser inför lopp och ändå presterat bättre än så här. Jag har haft genomklappningar av liknande slag tidigare, men inte fått någon klarhet i vad det beror på. Det hade varit en sak om man tagit slut efter ca 2 timmar, men nu händer det efter en timme och det är inte riktigt ok, tycker jag. Det är något som inte riktigt stämmer. Den sista månaden upplever jag att kroppen inte varit på topp, men det har känts rätt ok på träning. Huvudvärken efter SM var ju en grej, men jag tror inte den påverkar hur det känns i benen.. Ett blodprov hade nog varit på sin plats.

Det är svårt att veta vad man ska förändra, när man inte vet vad felet är, men jag ska i alla fall köra lugnt ett par dagar, be att få ta prover på vårdcentralen och om det känns ok, köra Göteborgsklassiska Bergakungen på onsdag.  

4 kommentarer:

  1. Ajdå! Tråkigt när det blir så trots att allt känns bra innan! Hoppas att du kan få klarhet i vad som var galet!
    Hoppas du får revansch på nästa riktiga tävling! (Jag räknar nog inte Bergakungen. Den är lite för kort. :-))

    SvaraRadera
  2. Ja, det är tråkigt. Nej Bergkakungen är ju mest på skoj :)

    SvaraRadera
  3. Hej!

    Shit vilken prestation att du tog dig igenom loppet. 20 min efter din önskade tid låter inte mycket med tanke på hur du beskriver att kraften helt försvann.

    Jag har under ca 1 månad följt din blogg och då observerat att fu inte varit riktigt nöjd med dina prestationer och vad din kropp orkat med. Jag hade samma problem i våras. Mina ben kändes väldigt stumma under en lång period och varken jag eller tränaren kunde helt sätta fingret på vad det var för fel. Jag tränar 5 dagar i veckan och kör då både löpning, gym och MTB dock inte på samma nivå som du. Kan det inte vara så att vissa perioder vid hård träning så känns kroppen stel och trött. Det hänger säkert ihop med andra psykiska saker och hur vår vardag ser ut.

    Jag vet hur svårt det ibland kan kännas när man tränat länge och hårt och förberett sig väl inför ett lopp och sedan inte lyckas nå sina mål.

    Bara lite tankar och uppmuntran från mig :)

    SvaraRadera
  4. Stort tack Christian, det värmde!!
    Kanske kändes det värre än vad det var rent kraftmässigt, men jag körde inte alls fort och i ett lopp som Cykelvasan är det tajt rent tidsmässigt, så det blir väldigr många placeringar.
    Det är så mycket som kan spela in, både fysiska och mentala faktorer. Samtidigt som det är frustrerande, är det också lite tjusningen. Att man inte alltid kan förutsäga allt. Hade det funnits en mall för hur man skulle göra, träna och tänka och det fungerat för alla, hade det troligen inte varit lika intressant med idrott :)

    Man får göra en klassiker och bryta ihop och komma igen :)

    SvaraRadera