Jag, lagom krispig mot slutet av backen. Foto: Christer Hedberg.
Kvällens bergstempo kördes i perfekta förhållanden, 20-23 grader varmt och väldigt lite vind.
För er som inte vet: Bergakungasträckan startar utanför GLTK (Göteborgs Tennsiklubb) och går upp till Delsjömasten där mål är, ca 2,4 km totalt och nästan 100 höjdmeters klättring. Backen planar ut två gånger och avslutar med en riktigt brant knäppa innan målet.
Målet var så klart att slå förra årets tid, men jag trodde att det skulle bli svårt. Mackan tipsade mig att ta det lite lugnare i starten, istället för att gå på max direkt som jag brukar (och få alldeles för mycket mjölksyra lagom till sista branten) Det var den taktiken jag hade.
Det visade sig vara en bra taktik och jag körde snabbare än förra året. 3 sekunder är inte så mycket kanske, men bättre är ju alltid bättre så att säga! Nu är ju inte Bergakungen den viktigaste tävlingen i världen, det är ju mest en rolig, men nyttig grej. Det kändes bra att jag kunde förbättra mig, dels för att jag är rätt dålig på så här korta sträckor (hade behövt en 3ggr så lång backe, minst) och dels för att det gått så tungt den sista tiden.
Jag hade gott kunnat tänka mig att köra tävlingen fler gånger per år, så man kan jämföra under ett helt år. Det är ju ändå lite så att det är bra att kunna backen för att få en så bra tid som möjligt.
Efter Cykelvasan har jag tagit det mycket lugnt och bara kört ett spinningpass och ett 15 minuters löppass. Det sägs ju att det är väldigt mycket bättre att träna lite för lite än att träna lite för mycket, när det gäller att göra resultat, så det är det jag lever efter nu. Svårt, men förmodligen bra.
Bergstuten. Igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar