Om att otur när man tänker..

Här på Gran Canaria blåser det oftast och oftast väldigt mycket. Vinden kommer i de flesta fall från norr eller nord-ost, i alla fall här i Pozo-trakterna och ned mot Bahia Feliz. Lysande bevis på detta är till exempel dessa planteringar, som växer fint efter vinden:

Av de ca 5 gånger jag varit på Gran Canaria och cyklat har vinden kommit från motsatt riktning, alltså från söder, max 3-4 gånger av alla de gånger jag varit ute och cyklat.

Så, vad gör man då om man till exempel är i frukt och grönsaksbranchen och har stora fina tält, i vilka man odlar bananer, tomater och annat gott? Jo man anpassar givetvis byggnationen så att den klarar av att stå emot den hårda vind som kommer från nord och nordost. Jättebra. Så länge som det nu blåser från "rätt" håll vill säga. Vad som kan hända om vinden plötsligt bestämmer sig för att blåsa från motsatt riktning, fick bananodlaren i Pozo lära sig för ungefär ett år sedan. Den hårda vägen dessutom.
Resultatet ser ni nedan, hela tältet blåste sönder, eftersom det enbart var anpassat efter en vind som kom från det håll den 99 gånger av 100 brukade komma från. Stackarn blev visst så chockad att han inte orkat bygga upp det igen Det ligger kvar som en trasa och innuti bor nu någon i en husvagn i tron om att få extra skydd.

För övrigt blev det en återhämtningsdag igår, eftersom jag kände av gårdagens hårda pass upp till toppen i benen. Lugn cykling ned till fyren i Maspalomas för att där möta upp Cissi, som vuxit upp med och gått hela grundskolan med i Karlskoga. Det blev en långfika i solen, riktigt gott!

Idag var det jag som hade lite otur när jag tänkte. Först blev det fina intervaller upp till San Bartolimé. Jag hittade sedan en fantastisk väg därifrån, som skulle gå ned till Maspalomas och ha fin utförskörning på grus.

 Mandelträn som blommar. Något av det vackraste som finns!

 Den fina vägen. Inget för höjdrädda eftersom man inte jobbar med räcken så mycket här..

Ovanför dammrundan. Damrundevägen är den vita som man ser i bilden. Den här vägen gick rätt så högt ovanför den. Strax efter det råkade jag svänga åt fel håll och istället för i Maspalomas hamnade jag på en väg som övergick i vandringsled. Den var bitvis väldigt stenig kan man säga.

 Vad svårt det blev!
Jag fick bära cykeln ungefär en timme och när jag kom ned på cyklingsbar väg upptäckte jag att båda sulorna släppt från skorna. Så nu har jag två "gap-skor" I morgon får det nog bli att testa den rätta vägen och alltså inte svänga av där jag svängde. Göra om och förhoppningsvis göra rätt också.

Förutom det har jag blivit rätt brun om armarna. Det ser ju bra ut så länge man har cykelkläder på sig, men i linne ser det enligt mitt tycke inte klokt ut. Dessutom har jag fått handskar också, eftersom jag alltid cyklar med handskar och händerna inte blir så bruna då.

 Jag har därför kommit på en lösning! När jag solar efter träningen måste jag ha det så här:

På så sätt kan ju resten av kroppen "komma i kapp" i sin brunhet. De bruna armarna täcks effektivt för.
Hur samma metod skulle se ut om den tillämpades även på underkroppen vill jag dock inte ens tänka på...