Första däckkavlingen!

Kajsa och Jag, glada innan start. foto Mathias Karlsson

Idag var det en tuff dag på olika sätt. Världscupstävlingen i Hoogerheiide blev resultatmässigt kanske inte någon höjdare för min del, men denna gången kunde det gått så mycket värre, så jag är glad ändå.
Redan efter 200 meter, då alla hunnit få upp farten ordentligt på den långa asfaltsrakan, höll det på att gå riktigt illa för oss, då det blev en stor krasch mitt i fältet. Jag klarade mig undan nästan,  några av de som kraschade ordentligt kom in i mitt bakhjul. Själv körde jag in i kravallstaketet när jag väjade och slog i knät och handen hårt i det. Trodde först att cykeln gått sönder, men det visade sig att jag bara "tappat kedjan".

Jag var först ut på cykeln ur härvan och började jaga den bortflyende gruppen åkare framför mig.
Det var riktigt hemskt att höra först det välbekanta, fruktade ljudet av cyklister som kraschar mot hård asfalt och sedan folk som skek av smärta bakom mig och jag ganska skärrad efter det som hänt till en början och hade svårt att hitta fokus.

Efter ett tag blev det bättre och jag hittade flytet igen. Hade precis börjat komma upp fältet riktigt hyfsat, då det händer. Precis när jag skulle forcera ett riktigt lerigt parti, slutar cykeln att rulla. Först tror jag att det är all lera, men märker sedan att jag kavlat av däcket från fälgen bak. Attans!  Sprang bort till tekniska zonen och fick byta till Emil Lindes cykel. Tappade väl inte så mycket tid totalt kanske någon minut, men det blev ganska många placeringar, eftersom det är tätt med folk. På sista varvet lyckades jag plocka några placeringar igen och gick i mål på plats 36.

Hade hoppats på en lite bättre placering så här veckan innan VM, men tycker ändå det var ok utifrån det som hände och om man ser på hela helgen med två tävlingar har det varit bra genomkörare inför nästa helg.
Och jag hade ändå tänkt limma på nya däck inför VM, så nu slipper jag ju besväret med att ta bort åtminstone det ena av alla 4 däck som ska tas av. En annan positiv grej var att jag fick öva på cykelbyte i skarpt läge, det är ju en hel del moment man ska behärska om man vill bli bra på cykelcross.
 
Banan var annars riktigt fin, både med snabba, torra och riktigt leriga partier, vilket är kul tycker jag. Vädret bjöd för en gångs skull på sol, men en hel del blåst. Marianne Vos vann igen, denna gång med 1 och en halv minut ned till tvåan. Just nu verkar det inte finnas någon som matchar henne och det hade varit en skräll om hon inte vann VM igen.

I morgon blir det lugn dag, garanterat!  Vi ska åka till det nya boendet i Beligen, hoppas det blir bra.