Hård dag i Namur!

Den nya Allen gjorde ett utmärkt jobb, tyvärr gjorde dess ryttare inte det samma... Foto: Tom Prenen

Om jag fick välja att vinna en bara enda tävling i mitt liv förutom något inom VM eller OS då förståss, skulle det nog vara den i Namur. En riktigt krävande bana, oavsett om den är blöt eller torr och lagd på ett magnifikt, historiskt intressant ställe uppe vid Citadel de Namur. En perfekt miljö för cyclocross.
Jag gillar verkligen banan, och med lera efter allt regn såg det ut att kunna bli en bra dag för min del, då det skulle bli både favoritbana och favoritunderlag. Så blev det dock inte och jag har egentligen inget att skylla på mer än att jag inte körde bättre än så. Jag slet som ett djur hela tiden, men det gick inte fort, varken när jag var på eller av cykeln. Det blev lite bättre när kunde fick byta cykel, men det var nog inte det det hängde på idag. Om man kollar på varvtiderna så var det lite jojo-cykling från min sida. Det gick hyfsat tekniskt, det var många krascher utför, men jag klarade mig undan med bara en liten krasch. Det gick bara inte snabbt nog. Slutade på en 35:e plats vilket jag givetvis inte är nöjd med. Hade hoppats på en mycket bättre placering. Dock ger det åtminstone lite UCI-poäng, alltid något. En bra grej var dock att min ömmande höftkam inte blev värre efter loppet, vilket är mycket positivt. Trodde att den inte skulle hålla för lerlöpning av det slaget, men tydligen gillades detta av den! Det bådar gott in för framtida lerrace.

Idag är alla cykleaffärer stängda eftersom det är måndag (hur smart det nu är att ha stängt dagen innan julafton?), men i morgon ska jag nog försöka leta upp en affär och köpa ett par riktiga lerdäck, det ser ut att kunna bli riktigt mycket regn och jag behöver bättre grepp. Racing Ralph fungerar för det mesta, men nu tror jag gränsen kommer att passeras! Hoppas bara kunna limma om däcken om jag hittar några. Att få av och limma däcken väl är inga problem för min del, det svåra är att få på däcket. Efter mitt handledsbrott i våras är jag mycket svagare i nyporna. Dessutom ska ju däcket helst sitta rakt på fälgen...


Nu är jag hemma hos Margriet Kloppenburg och James Spragg och hyr in mig i ett rum. De bor i Oudenaarde, en trevlig liten stad. Förmiddagen har ägnats åt att försöka få rent kläderna och handlande av div mat.  Den största utmaningen var dock att hitta en bankomat som tog Mastercard, eftersom mataffären enbart tog lokala bankkort. Överallt fungerade bara dessa lokala kort. Men jag hittade till slut EN bankomat där Mastercard funkade inne i centrum. Men vad kan man begära? Mastercard är ju bara ett av världens vanligaste bankkort..det kan man ju inte acceptera så där hur som helst.

Nu blir det strax massage, känns som om det behövs idag.