Diegem- den ofrivillige löparen!

Foto Tom Prenen

Diegem. Klassisk kvällscross -om man hade varit man vill säga. Superprestige-serien handlar verkligen i princip bara om Herr-elit och kanske lite U23. (Jo, damklass finns visserligen men de får tävla på förmiddagen och har ingen cup med gigantiska prispengar som herrar, U23 och juniorerna har. Dessutom får de parkera på parkeringen längst bort så ingen ser dem). Om man bortser från detta är banan i Diegem riktigt bra, i alla fall för mig som gillar backar och lera. Det var startfält där några av toppnamnen saknades, så det fanns goda chanser för att plocka några välbehövliga UCI-poäng. Jag fick en helt ok start den här gången, kanske för att det var svagt motlut. Tabbade mig dock lite i en kurva springandes och halkade ned mellan staketet, tappade några placeringar på detta, men ingen kris. Låg runt 14-15:e plats och skulle precis varva för 3:e varvet av 4, då jag hör ett brak när jag kör igenom ett extremt lerigt parti. Cykeln rullar inte och bakväxeln sitter på ett ställe där den inte ska sitta. Tar cykeln på axeln och börjar springa/lunka. Oturligt händer detta ca 700 m innan Materiaalposten, och dessutom precis innan ett långt asfaltsparti. Att springa på asfalt i stenhårdacykelskor och med en cykel på axeln är inte så lätt faktiskt. Det blev bättre på gräset men jag tappade 14 placeringar, innan jag kunde byta cykel. Plockade några placeringar och slutade runt 25:a. Besvikelsen i mål var stor. Det känns som om nån vill djävlas med mig, nu när jag ändå hade chans att få till en helt ok placering. Nån som sitter och hånskrattar åt mig och säger "ha, ha inte ska du tro att du ska kunna komma här och cykla fort i Belgien, det ska vi nog ändra på.."

Det visade sig dock att det var växelörat som gått av och växeln var hel, men att även två ekrar gått av när växeln åkt in i hjulet. Så nu blir det att leta upp en verkstad och se till att fixa till hjulet igen.

Allt var dock inte skit idag. Innan tävlingen kommer denna man fram och frågar om jag är här själv och behöver hjälp i materiaalopost. Vad ska man säga? Ja så klart! Han berättade att han brukar jobba för Telenet-teamet och skulle varit Mekaniker främst för Amy Dombrosky (som så tragiskt blev dödad i en bilolycka tidigare i höstas). Man blev lite blank i ögat när han berättade det. Hur som helst värdens snällaste och med full koll på läget. Han erbjöd sig att hjälpa mig på de två sista racen med. I bland blir man stum av förundran över hur hjälpsamma en del kan vara. Det är verkligen svårt att klara sig utan någon som står i tekniska zonen. Överhuvudtaget, ju mer man kör cyclocross här nere, desto mer prylar känner man att man behöver. Två hjulpar till hade tex inte varit fel, så man hade två uppsättningar med lerdäck och två med lite snabbare däck (och ev. två par sanddäck om man ska vara helt förberedd). Dessutom tre par skor och kanske en cykel till. Och ett goretex ställ till.. och några skoöverdrag extra... Jag tror man måste vara här för att förstå vilken materialsport detta är egentligen.

Ok i morgon blir det alltså cykelvård igen, själv ska jag nog vila. Tävling i Baal på Nyårsdagen och i Surhuisterveen (alltså de här nederländska orterna är omöjliga att utala!), så cyklarna behöver vara fit for fight igen!