Så var de sista förberedelserna inför VM klara. Gårdagens mek, blev ett monstermek. Jag var orolig för min cykel med den avslitna växelwiren, men det visade sig gå att ordna på ca 10 minuter tack vare Micke Salomonsson högklassiga mekinsats. Lite synd att det blev desto svårare att byta wire på hans egen cykel. Som mest var vi 4 stycken som höll på med att fiska upp wiren ut genom hålen i ramen och hålla lampor.
Det är snyggt med wirar som dras innuti ramen, men just igår var vi rätt tveksamma om det var de rätta. Till slut kom allt på plats i alla fall.
Till slut fick vi också ordning på Emmys cykel med ett böjt växelöra, tack vare en snäll cykelmekaniker. Och Jesper fick ut sin nummerlapp med hjälp av en mobilfotat licens. Ibland har man bara tur att UCI-gubbarna är på gott humör. Tur att VM inte går i Belgien.
Jag och Martina körde början på racet, det var verkligen lättåkt, helt utan tekniska partier. Själv har jag kört här 2 gånger tidigare och vet att de relativt korta klättringarna kommer att ta ut sin rätt efter ett tag. Totalt är det ju ca 2500 höjdmeter på den 107km långa banan.
Vi är alla inkvarterade i ett stort hus, vars ägare mr Becker, verkar vara någon form av budisktisk figur. Buddabilder överralt. Han pratade visst bort vad han sysslade med när Micke frågade, så det måste vara något skumt. Vi har under dagarna fantiserat om vad han håller på med. Hur som helst är det snällt att vi får bo i hans hus hela helgen. ca 300 m från starten också.
Nu är det natti natti, i morgon kommer Jag, Martina, Emmy, Jesper och Micke att köra så det ryker. Den som blir topp 10 ska köra mr Beckers cykel på Cykelvasan nästa helg, det är vadet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar