Glada cykelbrudar som slutade på pallen! Foto:Christer Hedberg I söndags körde jag och Mackan Cykelcity Granfondo i Kungsbackaområdet. Som sällskap hade vi ett par hundra motionscyklister och en hel del elitcylister. 137km asfalt, ca 1450 höjdmerters klättring. Själv var jag mest orolig för att starten gick redan kl 09.00, det är ju göör tidigt!
Fast å andra sidan fick jag lära mig att rutinerna är helt annorlunda i landsväg. En halvtimme före start, då man inom Mountainbike oftast håller på och värmer upp som bäst (i alla fall jag), sår alla och pillar lite förstrött på sin cykel, sätter på nummerlappen eller käkar banan.
Själv försökte jag göra likadant och det fungerade, fast inte utan lite stress i sinnet.
Starten gick och de började samtidigt att regna rätt så mycket, folk körde mycket snabbare än jag trodde att de skulle göra, alla ville fram och köra med eliten. Eller i alla fall ligga på rulle efter eliten.
Jag fegade ganska mycket, eftersom jag är ovan vid kombinationen regn och räjser och det blev inte bättre av det var två kracher mitt framför mig. Första 40 minutrarna handlade för min del om att slå bort tankarna på att jag inte skulle dö. När jag sedan hamnade helt ensam blev det bättre, men tråkigare. Till slut kom det en kille jag kunde köra med och sedan ett helt gäng som vi hängde på och körde med resten av loppet. Det var roligt! Jag tror att vi var ca 10-15 st, men bara hälften av oss hjälpte till att dra. Hur kul är det att bara sitta på rulle i ett helt lopp? Inget för mig i alla fall! Efter hand kände jag mig säkrare på cykeln även utför och kunde dra på utan att vara rädd. Vi kom i mål precis under 4 timmar och jag var riktigt trött i slutet efter att ha dragit och jagat ikapp.
Jag fegade ganska mycket, eftersom jag är ovan vid kombinationen regn och räjser och det blev inte bättre av det var två kracher mitt framför mig. Första 40 minutrarna handlade för min del om att slå bort tankarna på att jag inte skulle dö. När jag sedan hamnade helt ensam blev det bättre, men tråkigare. Till slut kom det en kille jag kunde köra med och sedan ett helt gäng som vi hängde på och körde med resten av loppet. Det var roligt! Jag tror att vi var ca 10-15 st, men bara hälften av oss hjälpte till att dra. Hur kul är det att bara sitta på rulle i ett helt lopp? Inget för mig i alla fall! Efter hand kände jag mig säkrare på cykeln även utför och kunde dra på utan att vara rädd. Vi kom i mål precis under 4 timmar och jag var riktigt trött i slutet efter att ha dragit och jagat ikapp.
Innan loppet var det många som berättade hur fantastiskt backigt loppet skulle vara. "Något av det backigaste som fanns i hela sverige", sa ganska många. Själv tyckte jag att banan var rätt platt, ok två backar fanns det ju, men var knapt 100 höjdmetrar och tog ju slut så fort det började bli roligt! De andra backarna var väldigt korta, även om någon var rätt brant. Största problemet för min del var att trampa på på alla platta partier. Ska det bli någon landsvägsåkare av någorlunda klass av mig, så får jag nog antingen köra i ett backigare land eller så får sverige se till att bli backigare!
Banan var dock väldigt fin och bitvis med väldigt lite trafik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar