Skit-VM

Rubriken är egentligen fel. Det var inget fel på själva VM:et, som var ett alldeles utmärkt evenemang, utan på mig själv.

Fick slita rätt mycket i början och fick en hel del astmakänning, men det kändes ändå rätt ok så länge jag höll igen lite. I princip alla 45 åkarna i damklassen låg i en samlad klunga hela första 45-60 minuter. Bitvis gick det fort, bitvis gick det sakta. Efter detta tappade jag en del i samband med att orken började tryta. Försökte hänga på några storvuxna tysktjejer på ett flackt parti, men hade inget tryck och de hade ett jäkla tryck. Jag blev således helt ensam tidigt i loppet.

In på varvningen fick jag veta att jag var ca 6 minuter från den stora tätklungan (18 pers), vilket var mindre än jag trodde, så det var positivt. ca 10 minuter efter detta var det som om någon drog ur en propp och all energi försvann. Samtidigt kom krampen. I båda benen. Stod i princip still med cykeln. Vinglade omkring. Stannade och grät en skvätt. Tog det plågsamma beslutet att lägga ned.

Jag borde vara utvilad, veckan har ägnats åt lugn träning, vila och bra mat/dryck. Det känns ungefär som jag kört ett etapplopp oavsett om jag vilat eller tränat. Man skulle kunna kalla det kroniskt surben. Jag vet idagsläget inte vad jag ska göra för att få ordning på mig själv.Det är svprt att göra någon förändring om man inte vet vad felet är. Att några lopp går riktigt dåligt är helt naturligt och inget att gräva ned sig över, men vad är detta!? Det är i alla fall inte mitt normala jag.

Emmy gjorde ett bra lopp och slutade 16:e, en strålande debut på VM. Martina var också trött, men visade moral och gick i mål på runt 33:e plats.

Vinnarna i dam respektive herrklassen, var två riktiga slitvargar och jag unnar dem båda detta mycket! Alban Lakata (Österrike), är en mycket sympatisk, lugn kille som tagit medalj på EM och VM i långlopp förut, men alldrig fått regnbågströjan. Ester Suss (schweitz) är en äkta 74:a, har varit långloppsexpert under flera år, men slog till med en tredjeplats på XC världscupen i Offenburg i år. Snabb på båda dicipliner alltså.

Största hjälten var nog ändå cyklisten tävlandes från Rwanda. Med en halvtaskig cykel tog han sig i mål ungefär i mitten av herrklassen. Det var nog ett gott resultat för honom! Snyggast landslagsdräkt hade de i alla fall. Tyvärr ingen bild, men den hade djungelmotiv!