Så var det dags för det tredje racet av fyra i minicupen. Banan låg ca 30 minuters bilfärd från byn dar jag bor. En platt supersnabb xc bana, med bara 80-90 höjdmeters klättring per varv. Terrängen liknar det vi har hemma Skåne, skog blandat med öppna fält och smala singletracks. Några stenpartier och allmänt småstötigt.
Personligen var jag inställt på ett tufft race, grundat på tre saker.
1: värmen, ca 30 grader + öppna fält där solen kan steka,
2: platt, snabb bana (inte min starkaste sida, även om jag kan göra bra ifrån mig om det blir tillräckligt intensivt)
3: Rätt sega ben. 3 dagar med långa pass i värmen, hade gett en seeg känsla. Svårigheten att få upp pulsen var en ytterligare indikation på det).
Dock så vet jag att hur det känns dagarna innan inte behöver vara en indikation på hur det kommer att kännas eller gå under själva racet. Ibland kan man känna sig urstark och ha skitkassa ben under själva tävlingen och tvärt om, iblan
d går benen knappt runt dagarna innan och så har man kanonben under själva tävlingen. Så det är bara att köra och göra det bästa av situationen.
I körde 5 varv på 6,5 km banan, ett varv kortare än arrangörerna tänkt, rätt skönt för oss i värmen och då vi också ska köra ett race i morgon. Fick en hyfsad start, trots att någon bakom mig körde in i mig två gånger Höll balansen och drog i väg. Avancerade till en tredjeplats efter ca halva första varvet. Första varvet gick på runt 17, 20, ca 25 km/h, vilket får ses som snabbt.
Ivonne Kraft och Melanie Splath, båda från Tyskland låg ca 20 respektive 10 sekunder framför mig. Jag lyckades till slut jaga ikapp Melanie och låg bakom. Tempot var så högt att jag precis kunde följa det och bita mig kvar. I en klättring mot slutet av fjärde varvet försökte jag att dra på lite extra och lyckades få en liten lucka direkt, var rätt slut i benen själv så det var en ren chansning, men Melanie verkade vara ännu tröttare, jag drog på och försökte hålla undan, vilket lyckades in i mål. Jag var ca 25 sekunder efter Ivonne igen, men jag är väldigt nöjd då denna typ av bana inte är min starkaste sida. Ivonne är en större cyklist och har mycket Kraft J att trycka på med då det är platt och hon är tekniskt duktig. Är också nöjd med att jag lyckades jaga ikapp och köra upp mig till en andra plats igen, och få ut lite extra i benen. Banan var mycket roligare att tävla på än att träna på, trots mjölksyran och värmen.
I herrklassen segrade åter den Österrikiske mästaren, Metzler.
Vill passa på att tacka alla här för den enorma gästfriheten, vänligheten och glädjen. Det är precis så man vill bli omhändertagen när man kommer till ett nytt land! Jag är väldigt glad för alla nya vänner jag fått på så kort tid.
Nu laddas det för sista tävlingen, på det som i sommar kommer att vara EM-banan i XC. Ska bli spännande!
Resultat:
1: Ivonne Kraft, Tyskland
2: Jag, Sverige
3: Melanie Splath, Tyskland
Personligen var jag inställt på ett tufft race, grundat på tre saker.
1: värmen, ca 30 grader + öppna fält där solen kan steka,
2: platt, snabb bana (inte min starkaste sida, även om jag kan göra bra ifrån mig om det blir tillräckligt intensivt)
3: Rätt sega ben. 3 dagar med långa pass i värmen, hade gett en seeg känsla. Svårigheten att få upp pulsen var en ytterligare indikation på det).
Dock så vet jag att hur det känns dagarna innan inte behöver vara en indikation på hur det kommer att kännas eller gå under själva racet. Ibland kan man känna sig urstark och ha skitkassa ben under själva tävlingen och tvärt om, iblan
d går benen knappt runt dagarna innan och så har man kanonben under själva tävlingen. Så det är bara att köra och göra det bästa av situationen.I körde 5 varv på 6,5 km banan, ett varv kortare än arrangörerna tänkt, rätt skönt för oss i värmen och då vi också ska köra ett race i morgon. Fick en hyfsad start, trots att någon bakom mig körde in i mig två gånger Höll balansen och drog i väg. Avancerade till en tredjeplats efter ca halva första varvet. Första varvet gick på runt 17, 20, ca 25 km/h, vilket får ses som snabbt.
Ivonne Kraft och Melanie Splath, båda från Tyskland låg ca 20 respektive 10 sekunder framför mig. Jag lyckades till slut jaga ikapp Melanie och låg bakom. Tempot var så högt att jag precis kunde följa det och bita mig kvar. I en klättring mot slutet av fjärde varvet försökte jag att dra på lite extra och lyckades få en liten lucka direkt, var rätt slut i benen själv så det var en ren chansning, men Melanie verkade vara ännu tröttare, jag drog på och försökte hålla undan, vilket lyckades in i mål. Jag var ca 25 sekunder efter Ivonne igen, men jag är väldigt nöjd då denna typ av bana inte är min starkaste sida. Ivonne är en större cyklist och har mycket Kraft J att trycka på med då det är platt och hon är tekniskt duktig. Är också nöjd med att jag lyckades jaga ikapp och köra upp mig till en andra plats igen, och få ut lite extra i benen. Banan var mycket roligare att tävla på än att träna på, trots mjölksyran och värmen.
I herrklassen segrade åter den Österrikiske mästaren, Metzler.
Vill passa på att tacka alla här för den enorma gästfriheten, vänligheten och glädjen. Det är precis så man vill bli omhändertagen när man kommer till ett nytt land! Jag är väldigt glad för alla nya vänner jag fått på så kort tid.
Nu laddas det för sista tävlingen, på det som i sommar kommer att vara EM-banan i XC. Ska bli spännande!
Resultat:
1: Ivonne Kraft, Tyskland
2: Jag, Sverige
3: Melanie Splath, Tyskland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar