Kör, bara kör!

Hemma igen efter en långkörning i bil igår. En övernattning i Munster på vägen hanns också med. Körningen hem gick bra mycket snabbare än ned. Bara en liten trafikstockning och några vägarbeten. 

Vill passa på att tacka Margiret Kloppenburg och James Spragg så jättemycket för att jag fick hyra in mig ett rum hos dem i nästan två veckor, så grymt och ovärderligt!

Koppenbergcross var ju det sista loppet jag körde i Belgien innan hemfärd. Ett legendariskt lopp och om jag fick välja att få vinna endast en enda tävling till i livet så vore det nog Koppenbergcross (om man bortser från VM eller OS då). Ett legendariskt, stenhårt lopp. Vi körde hela 6 gånger upp för Koppenberg, mestadels gräs men lite pavé i början och slut. Det var tufft. Nästan 500 höjdmeter på en cross. Nån som cyklat något backigare i cross sammanhang?

Jag var nog nervös innan start och stressade runt lite väl mycket och fäpplade med saker och ting. Det fanns ingen anledning att vara stressad, ändå var jag det. 30 sek innan start märkte jag att glömt att ta av min buff som jag haft runt halsen under uppvärmningen. Eftersom jag bedömde att det var för sent att börja ta av sig hjälmen och greja med det just då, valde jag att strunta i att den och fokusera på starten istället, mycket viktigare än att fokusera på att se "rätt"ut. Kör, bara kör! Var mina tankar Trots att alla bilder efter loppet ser väldigt roliga ut med "scarfen", (det var ju ändå 15 grader varmt ute...), det är ju ändå lite kul att alla undrar varför man har en "scarf" på sig.

Jag hade så höga förväntningar på loppet som sådant. Hade laddat för detta och ville verkligen köra bra. Det var ett ovanligt bra startfält i år eftersom många av EM-cyklisterna tagit sig till Belgien för att få sig en extra tävling. Fick en kanonstart för att vara jag och tyckte inte att det gick så himla fort uppför Koppenberg. Hela första varvet gick riktigt bra och jag låg runt 12-14;e plats. Dock visade sig det detta tempo vara väl hårt för mig och redan efter andra gången upp för Koppenberg tog dock krutet slut i kroppen, blev helstum och tappade tempot. Dalade 8 placeringar. Slet och kämpade och kom i mål, väldigt besviken. Resultatet var inte vad jag hoppats på alls. Å andra sidan är jag grymt nöjd med fösta varvet och starten, men jag ville så gärna att det skulle hålla hela vägen. 

Jag försöker ofta tänka att jag inte ska ha placeringen som definition på bra eller dåligt lopp utan mer tänka på prestationen och cyklingen som sådan. Men det är så grymt svårt för mig att tänka så, jag är resultatinriktad och alla frågar ju om just placeringen. Har inte kommit ända fram i det tänket där känner jag. Säger att jag är nöjd, men är det innerst inne inte.

För att se det positiva i besvikelsen, starten och första varvet var riktigt bra, tidigare har det inte funnits så mycket till överfart i kroppen, utan jag har varit som en diesel. Det är det tempot jag skulle behöva kunna hålla längre. Det är en viktig lärdom.

Nu är jag alltså tillbaka i sverige och ska ta tag i löp- och styrketräningen, som hamnat lite på efterkälken i Belgien.