Kina tur och retur!

Så där ja! Trippen Göteborg-Beijing-Göteborg är avklarad. Har haft en kanonvecka med racing, många intryck och nya bekantskaper. Nu är jag hemma och är trött. Har svårt att sova på flyg och även natten i min egen säng bjöd på orolig sömn trots att jag varit vaken så länge. Ja, ja det fixar väl till sig så småningom. Det blev som ni märkt inget bloggande under Kina-trippen främst på grund av svajigt internet. Man får använda VPN för att nå ut till många sidor men ofta är det så att uppkopplingen helt enkelt inte fungerar, alternativt att det går jättelångsamt.

Hur som vi hade det bra i Kina. Det är alltid lite kul när tävlingarna blir så isolerade eller hur man ska säga. Man har en helt annan möjlighet att lära känna andra cyklister och umgås än vad man har på tex ett race i Belgien. Det blir mer lättsamt. Glädjande var att vi var nästan dubbelt så många i damklassen i år, jämfört med tidigare år, närmare 35-40 st anmälda. I herrklassen var det väl en 60-70 st, ett gediget startfält alltså!

Första banan i Kina var densamma som de haft i alla fyra år de arrangerat tävlingen. Den ligger i Yanqingdistriktet, ca 8mil utanför peking, nära en av de kändare delarna av Kinesiska muren.

Banan bjuder på snabbt före, men är bitvis väldigt slagig, mycket gräs och partier med plattsatt gångväg. Det är två täta partier med trappor precis efter starten och där blir det alltid lite småkaos första varvet, så också denna gång. Lyckades krångla mig igenom utan missöde och låg runt 11:a på första varvet. Var lite startseg, men plockade placeringar på varje varv och slutade 6:a i mål. Var först lite besviken med det eftersom jag varit 2:a och 3:a på samma bana tidigare år, men insåg jag att motståndet var vassare än tidigare år och att jag faktiskt kört närmare en minut snabbare än förra året. Tidsmässigt var det tight, så jag får ändå vara nöjd med insatsen.Riktigt nöjd faktiskt! Hade väldigt jämna varvtider, men saknade det där lilla extra trycket vilket kanske är naturligt, tävlat mindre lite mindre denna sommar jämfört med tidigare år. När jag kom i mål fick jag dock väldigt svårt att andas, det var dammigt på tävlingen och mina luftrör är väldigt känsliga. Det var 28-30 grader under tävlingen och jag körde med flaskställ monterat på cykeln, vilket nog blev min räddning till att kunna andas under själva loppet.

Dagen efter första racet drog vi vidare till området för den andra tävlingen. Den låg i Fengtai bara ca 10-15km från Beijing city. Vi blev inkvarterade på ett 5- stjärnigt hotell ca 8 km från banan, riktigt fint, ett litet lyft jämfört med det andra hotellet, som ändå var helt ok. De kunde ta betalt där i alla fall, jag fick uppleva min hittills dyraste kopp kaffe. Var kaffesugen och beställde en liten kaffe i baren, blev smått chockad när jag fick notan, 55 yen. Det motsvarar ungefär 71 kr, men man fick ju en kaka till med, så det var kanske i sin ordning. Jag tyckte det var lite roligt i alla fall, man har ju varit på en hel del ställen och druckit kaffe de senaste åren. Smaken var ok, men inget höjdarkaffe. Snarare under kategorin "drickbart". Priset är alltså inte alltid en indikation på att något är bra, i allra minsta grad då det gäller kaffe.  

Banan i Fengtai, var väldigt annorlunda jämfört med den andra banan. Underlaget var mer eller mindre 100% löst grus och knappt 2 km lång, mestadels platt. Jag skojade om att det var 100 kurvor per varv, det visades sig att någon räknat dem om fått det till 68, inte alltför långt i från alltså. De flesta extremt tighta sådana. De gräspartier som ev. funnits tidigare hade tagits bort av någon anledning. Kort och gott: spännande bana, men inte av den typ som gynnar mina starka sidor som cx-cyklist. Jämfört med förra årets bana på Hainan som mer eller mindre var klippt och skuren för mig och där jag också vann, var detta något helt annorlunda.

Det var vansinnigt varmt på tävlingsdagen och mindre skugga på detta tävlingsområde gjorde det extra tufft. Det värsta upplevde jag var toaletterna. Kokande bajamaja med "Kinasits" (dvs man sitter inte, utan hukar) gjorde att min frukost nästan kom upp de båda gångerna jag skulle nyttja den. Har inte bara känsliga luftrör, mina kväljningsreflexer är också känsliga.
Fick denna gång en riktigt bra start, men tappade sedan en del på grund av stresskörning på första varvet. Hade dåligt flyt och det var svårt att köra om. Lyckades spräcka bakfälgen i en överfart med hård övergång och rullade i mål som 10:a eller 11:a. Det hela är lite oklart, eftersom alla sa att jag var 10:a i mål men resultatlistan säger 11:a. Inte supernoga egentligen. Är inte jättenöjd med insatsen, men på en sån bana är det små marginaler som gör skillnad och de var inte på min sida idag.
Jag hade det grymt jobbigt med andningen. Några bröt loppet på grund av andningsproblem och min slutsats är att det var en kombination av tävlingsdammet och luftföroreningar från storstaden som påverkade. Beijing är inte direkt känt för sin rena luft om man säger så, vilket givetvis kan påverka andningen, särskilt hos astmatiker. Min hals känns fortfarande svullen och öm och jag har fått ta lite extra astmamedicin.

På kvällen blev det fest, den var ganska galen faktiskt. Underhållning och mat i överflöd. Bland annat ett Kinesiskt rockband på scen som spelade nirvana covers. Det var lite udda, men fick igång "publiken". I Kina gillar man att dricka alkohol och vin öl och risvin fanns att "fylla sig" med. Har själv grymt svårt för 43%-igt risvin men det var en hel del andra som drack det. Jag har fått veta av en kines att i Kina är det ingen skam att bli jättefull på sådana här tillställningar. Det är snarare coolt och respekt att man kan dricka mycket. Intressant sånt där. Man upphör aldrig att förvånas.

Nu är jag alltså tillbaka i Sverige igen. Det blir en lugn träningsvecka och ett försök att bli pigg inför Långlopps SM på söndag. Jag förväntar mig inga stordåd av kroppen efter denna resa, men vi får se.