SM-Brons och ANNAT!

Ok, jag har inte riktigt förstått varför man skriver "annat" just som ANNAT (stora bokstäver alltså, varför??), men har sett att storbloggarna gör det, så då vill ju jag också prova.  Börjar med ANNAT, så kommer SM-rapporten längre ned!

Det har varit en bra helg, med början i Karlstad hos syrran. Rullpass, på mindre delar av Karlstad XC-banan (grymt lopp för övrigt) och letande av hopp. Vi hittade några till slut, inte dem jag letade efter, men ändå hopp. Rullpasset övergick till hopp-pass istället, det var ju mycket roligare. Jag vill ju gärna lära mig att hoppa högre hopp än de jag ger mig på just nu och har en tro att jag måste underhålla mitt hoppande och droppande regelbundet för att inte behöva "börja om" igen på lägre hopp. Har tidigare varit livrädd för hopp men nu kommit till en nivå där jag faktiskt tror att jag kanske skulle kunna klara av rätt så höga hopp. Höjder som jag tyckt varit absolut omöjligt att ens drömma om för några år sen. Tack vare Mackan, som får allt att se lekande lätt ut, har jag blivit bättre, mycket bättre.

 Efter en vägran flög Mackan ned för hoppet. Nästa gång är det min tur!

Hur som helst, efter träning gick vi på Sandgrund, förr dansbandspalats idag Lars Lerinutställning. Grymma bilder. Jag vill också göra riktigt, riktigt stora Akvareller. Nån gång, när det finns plats så...

Vi hamnade sen i Museieparken. Först var den rätt tom men man fattade att något var på G. 10 min senare full med folk och musik. Vi hamnade mitt i Karlstad pridefestival. Partystämning på de flesta i parken, en skön blandning av folk och DJ:ande med bra musik. Det gjorde i alla fall mig på gott humör. 

Så, det var väl en bra uppladdning in för SM kan jag tänka.
Vi drog strax efter 7 från Karlstad till Ånnaboda. Började med att hyra Chip, eftersom jag var klantig nog att glömma mitt. Är man snurrig får man bita i det sura äpplet och hyra för 200 kr. Vi fick egen damstart på SM i år, vilket jag gillar skarpt, men det är synd när det inte är så många på startlinjen, hoppas och tror ändå att det är vägen att gå och att det kommer att få fler damer att starta i tävlingsklasserna. Man kanske får ta några säsonger med lite tunt startfält medan man bygger upp antalet deltagare.     

Bergslagsloppet är en ganska tuff bana, i år hade de ändrat den lite och lagt till en del stig och jag hade inte hunnit reka. Jag brukar ju i och för sig inte reka långlopp i förväg, men det kanske man borde? Hade ingen som helst plan för loppet, då jag var osäker på hur pigg jag var efter resandet. Tänkte att jag skulle ta det som det kom.

Vi började med en lång fin startbacke, hade bestämt mig för att inte gå på fullt i den, men jag hamnade av någon anledning först. Körde på i ett tempo som jag tyckte kändes bra, inte för fort, inte för långsamt, när jag sneglade bakåt för att kolla vart resten höll hus var det bara Jennie Stenerhag som var med, de andra såg jag inte till just då. Jag blev lite förvånad över situationen, men bestämde mig för att försöka hänga med Jennie så länge som möjligt. Jag visste att det skulle bli tufft, jag har inte riktigt den kapaciteten på långlopp som Jennie, men intalade mig själv att det inte skulle göra så mycket om mitt försöka att hänga med skulle resultera i att jag tokväggade och kom sist. Vi matade på och jag kämpade för att hänga med, stundtals kände jag mig sliten men stundtals också pigg, benen var mycket bättre än jag förväntat mig. 

Efter ca 40-45km började jag bli rejält krispig i benen. Och det var nog en kombination av att Jennie märkte att jag började krispa och ökade tempot och att jag fick dra ned på tempot. Jennie fick snabbt 3 minuters försprång. I den långa backen vid ca 25km kvar, kom Nellie i kapp mig. Hon matade på så snabbt uppför backen att jag inte ens försökte hänga på. Sista biten handlade mest om att överleva för min del. Rullade i mål på bronsplats, det kändes ändå väldigt bra efter förutsättningarna, jag trodde inte att jag skulle ta medalj denna gång med tanke på hur kroppen känts i veckan. Jag spände bågen lite för hårt när jag försökte utmana om guldet. Det höll inte hela vägen, men i detta fall tycker jag det var bättre att göra så här, än att hålla igen och kanske bli 2:a eller 3:a i alla fall. Det handlar också om att inte vara rädd för att bli väldigt trött. Jag har jättemånga SM silver och brons i olika discipliner redan och SM guld är alltid värt att kämpa om, trots risk att förlora!

Idag blir det återhämtningsdag. Jag har sjukt ont i ena sidan av ryggslutet. Nån muskel där som är som en spänd bulle. Hoppas det går över snart. Hård vecka rent jobbmässigt och förhoppningsvis ska jag bli pigg igen efter loppet.