Lyckat upplivningsförsök och Bergakungen!

Jag börjar äntligen vakna till liv. Har tagit det extremlugnt i dagarna tre efter Kinaresan och igår var det dags att försöka väcka kroppen igen. Kroppen känns rätt ok, förutom att jag har haft fruktansvärt ont i magen. Antar att det beror på att jag ställt om dygnet och ställt tillbaka det igen i kombination med långt stillasittande på flyg och konstiga Kinabakterier. Kroppen fattar inte riktigt vad jag sysslar med helt enkelt.

Metoden för detta försök till uppväckande av kropp föll på Bergakungen. Lite av en klassiker här i Göteborg, 2,4 km tempolopp upp till Delsjömasten. Har kört det några gånger när det arrangerats och tycker det är superkul, men har aldrig kört så fort som jag har hoppats på att kunna göra. I och för för sig är det väl inte så konstigt, man vill ju alltid köra fortare än man gör det är ju liksom det som är grejen med att tävla och träna, men just på distanser som tar max 5-6 minuter har jag alltid haft svårt att köra bra på. Det var runt 50-60 pers som kom för att köra i alla åldrar, riktigt kul att så många tagit sig dit.
Tycker att det kändes riktigt bra fram till sista biten då det bantade till ordentligt, där hade jag inget att trycka till med alls och det var nog där jag tappade tid. Är annars bra uppför, men då i backar som är riktigt långa, detta blir mer anaerob urladdning. Nåja det blev ca 8 sekunder långsammare än mitt personliga rekord på sträckan, vilket ändå är godkänt, då jag då körde på lätt landsvägscykel och nu på min tyngre cyclocross,  


Idag blev det lite intervaller i skogen tillsammans med Angelica. Också detta ett bra sätt att väcka kroppen på. Vi var glada för att intervallerna tog kortare tid än vi tänkt. Förklaring är att vi var för snabba för intervallen. Men Fantastiskt fint i skogen nu för övrigt, Torrt och fortfarande grönt, men med lite löv på stigarna. Man får liksom aldrig nog av naturen. Vi blev även skrämda av snok eller kopparödla, troligen det senare. Vid en snabb googling läste jag att de är fridlysta pg av att de är ovanliga, så då är det ju kul att jag faktiskt har sett dem några gånger i Änggården.

Veckans höjdare är dock att jag äntligen lyckats hitta cykelskor som passar! Jag har ju som jag skivit om tidigare, storlek 35, max 36 och ni kan inte ana hur svårt det är att hitta dojor. När jag väl hittar cykelskor som passar så använder jag dem oftast tills de ramlar sönder och samman helt. Även den bästa sko blir till slut utsliten och så var fallet nu. Alla skor har så varit så slitna så delar från dem lossnat eller blivit helt nedslitna. Dessutom jätteglapp under när det liksom skålat sig efter klossen i sulorna. Man har liksom tänkt "phu" efter varje tävling som körts där skorna varit hela i mål. Men nu så, efter ett fint tips på sociala media har beställde jag två par Pearl Izumi x-projekt 3,0. Dessa passade och känns riktigt bra på foten. De är styva i slulan, men känns tillräckligt mjuk för att den ska gå att springa lite i på cyclocrossen. Har tidigare haft en sko som varit extremt styv, vilket känns kanon så länge man sitter på cykeln. Ska man på och av cykeln och springa, är det dock inte fullt så bekvämt. Jag hade många blånaglar den säsongen kan man säga. 

Idag drar vi upp till Syster i Karlstad och race i Bergslagen på söndag. Missar tyvärr Karlstad XC på lördag, hade varit skoj att köra det, då banan är kanon. Men det blir tyvärr för mycket race på en helg eftersom söndagens tävling är SM: Hade det inte varit SM kanske det hade varit något, men nu känner jag att jag vill spara så mycket energi som möjligt in för mästerskapet. Helst vill jag ju köra allt överallt för att det är så kul, men får tyvärr bromsa mig själv ibland. För min egen skull.