Etapp nummer 2 är startad och avslutad. Nästan 50 km och 1500 höjdmeters klättring. Vi startade med masterbil så fältet höll ihop fram tills dess. Efter det gick det ganska snabbt och en rätt stor grupp cyklister drog iväg i princip direkt. Låg kvar i andra gruppen och blev förvånad att jag faktiskt kunde hänga med och tänkte att målet fick bli att hänga med dem så länge som möjligt. Det var, förutom några korta utförskörningar konstant uppför första 20 km, så det gällde att inte ligga på för mycket rött. Det är ganska svårt att veta hur mycket kan kan trycka på i de långa backarna när man inte kört sån terräng på länge. Jag hade inte heller hunnit köra denna etapp, vilket gör det lite extra klurigt. Försökte ligga i en jämn fart och inte rycka för att spara på benen i klättringarna. Hade ingen aning om placering, men det var ett gäng snabba, välkända snabba cyklister i min grupp. Efter 20 km klättringen gick det utför på fina stigar i ett par kilometer för att sedan gå över på snabb, slingrande grusväg ytterligare km. Gruppen splittrades upp och jag tappade en del placeringar, men plockade också några. Det var väntat att världsstjärnorna skulle rulla ifrån mig så klart, så det var inte så mycket att göra än att försöka köra på så bra jag kunde. Sista biten mål hade de lagt in en 5 km lång stigning upp till byn igen, bitvis var den över 20% och solen låg på så många hade det plågsamt. Jag blev som tur ikappåkt av min klubbkompis Max Wiklund Hellstadius som hade punkat och var efter. Fick moraliskt stöd av honom de sista branta kilometerna. Vill gärna tacka för det, jag ville kliva av och leda cykeln, men lät bli tack vare denna pepp!
Slutade 27:a på dagens etapp, vilket får ses som bra, då nästan alla cyklister framför mig tillhör världseliten i cross country.
Nu har jag laddat med lite extra glass inför morgondagen, som är kortare men med något lite mer klättring som det ser ut som. Det bästa är att det är krypavstånd till starten som går i byn, Lythrodontas där vi bor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar