Stum och tom.

Fin utsikt i 8 timmar.

Det blev ingen höjdardag idag som jag hoppats på. EM-loppet började dock väldigt bra och jag låg med i främre delen av fältet vilket kändes bra. Redan i de första backarna kände jag mig dock stum i benen, liksom utan nån vidare energi och fick släppa de främsta tillslut. Blev omåkt av ett flertal men tänkte att jag skulle kriga på ändå. Det gjorde jag, ända tills jag lyckades dra loss växewiren som fransade upp sig inne i höljet. Inte bra. Växeln la sig så klart på minsta drevet bak och jag fick gå upp för backarna. Som tur var det inte så långt till en teknisk Zon, där jag först fick hjälp med att dra fram wiren, men det gick inte att få det att fungera så bra,då den var halvt av, så jag hade bara två växlar att använda. Jag hade kanske kunnat fortsätta hjälpligt, men hade tappat mycket tid och tröttheten gjorde så att jag mentalt inte kunde motivera mig att fortsätta slita vidare. Så jag stannade och åkte med Jenny Stenerhags far till målområdet. Jag är grymt besviken, men försöker att tänka att maskinhaveri som detta lika väl kan hända på en stor tävling som på en serietävling i Göteborg.

Jag känner ofta en slags tomhet när det inte går som man tänkt i tävlingssammanhang, speciellt när man får stå vid sidan och titta på när de man tävlat mot går i mål, men man själv är inte med där och krigar. Gillar inte den känslan.

Jenny och Emmy gjorde mycket fina insatser på tävlingen och slutade 5:a respektive 6:a. Vann gjorde Tereza Hurikova. Micke Flockhart gjorde också ett stabilt race och rullade in på en 29:e plats. Herrklassen vanns av Cristoph Sauser.

Nu har jag en sån där jättekul långdag på Dublins flygplats. Alla andra skulle åka tidigare och hyrbilen var tvungen att lämnas in tidigt. Då jag inte ens kan checka in väskorna för att jag är här så tidigt, sitter jag här i avgångsterminalen med alla prylar. Som tur är har de gratis Wifi, så man kan göra något vettigt. Stötte precis på fam Stenerhag, så det får bli en fika med dem innan de drar vidare i alla fall! Egentligen vill jag bara sova, känner mig fortfarande stum och tom. Men det får jag väl göra en annan dag.