söndag 7 juli 2013

Utför och uppför!

I förrgår var det en fantastiskt dag. Det var varmt och jag hyrde cykel, fullfacehjälm och skydd i Mottolino Bikepark. I paketet ingick några åk med en instruktör. Instruktören, en kort, satt Italienare med hett humör och sort hjärta. Riktigt vass utför var han med. Inte så konstigt då han byggt alla nedfarter i bikeparken och kände till varenda sten och rot.  

I liften upp frågade han lite om min cykelerfarenhet. Jag berättade lite och han sa- "du måste nu försöka glömma allt om hur du brukar köra". Ok tänkte jag. I will try! Ha började med att förklara "grundposition" saker som  att man ska stå men foten mitt på pedalen. Vi körde pedaler utan SPD. Sen körde vi början av den lättaste slingan. Jag tycker att han förklarade riktigt bra. Det är ju en sak att veta hur man ska göra för att åka fort. En helt annan sak är det att kunna förklara hur man gör för andra. Sen övade vi hopp. Ganska stora hopp, men i sammanhanget små hopp eftersom det finns gigantiska hopp i BikeParken. Efter kraschen har jag varit väldigt skraj för just hopp, så det var riktigt bra att öva det från grunden och bli korrigerad. Det svåraste tycker jag var att inte sitta fast i pedalerna som jag är van vid, det kändes som om jag skulle ramla av och jag halkade också en hel del på pedalerna.
Jag kan inte säga att jag var nån fantast, men det blev bättre och bättre och nu vet jag hur jag vad jag ska tänka på när jag tränar själv.
Vidare blev det kurvtagningsteknik och lite svårare nedfarter. Det gick faktiskt riktigt bra. Jag fick till och med ett extraåk med Instruktören då han blev sur på ett par andra killar som också skulle ha instruktion, men som inte lyssnade. För min del var det bra, då jag ju ville passa på att lära mig så mycket som möjligt, men tydligen var det vanligt att folk kom och spelade "allan".

En riktigt rolig dag i bikeparken. Jag åkte för det mesta och smålog i utförslöporna. Och så här glad var jag i liften:

Igår blev det istället en tur upp på en slingrig väg till ca 2600m ö havet. Där låg en liten sjö och en stuga för vandrare med sov och matlagningsmöjlighet. En hel del snö låg där, med då solen låg på så var det varmt i alla fall. Utför blev det riktigt trixigt och jag fick chans att öva på de knep jag lärt mig i Mottolino. Men det är  ju ganska stor skillnad att köra med en freeridecykel med massa dämpning och jättelåg sadel och jätteskivor till bromsar.



Idag blev det ett distanspass på mestadels asfalt men ca 2 timmar på grus och vandringsleder vid Alpe trela och Lagho di Cancano. Kändes bra. Kaffe o cola i Bormio och sen bar det upp till Passo del Foscagno ner till Trepalle, Passo di Eira och sen ner till Livigno. Turen tog runt 5 timmar.

Nu är det nog kaffedax igen!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar