SM i Södertälje, kaninsafari och Förö.

Jag poserar framför den minimala stugan vi bodde i.

Det blev en 4:e plats på gårdagens SM i Södertälje, något jag är rätt besviken över faktiskt. Loppet i sig var egentligen inte dåligt från min sida, men alla som varit med om samma sak förstår ju hur surt det kan kännas. Jag låg länge 3:a och det kändes bra även om det givetvis var kämpigt. Tyckte jag höll ihop det bra, trots problem med en ihopsäckande gaffel som bottnade i utförskörningarna de sista 3 varven. Ut på sista varvet var jag rejält trött, men trodde jag hade en tillräckligt stor lucka till jagande Angelica. Hon måste dock fått superkrafter och turbofart, eftersom hon helt plötsligt var uppe strax bakom mig. När hon gick om hade jag inget att svara med, benen var för stumma helt enkelt. En enkel analys av pulsklockan efteråt visade en maxpuls på 101% a den gamla, så körde hårt gjorde jag nog i alla fall.
Man brukar ju i idrottsarrangemang ofta säga att har man bara gjort sitt bästa så ska man vara nöjd, oavsett resultat. Det kanske stämmer, men för en som kommit 4:a men som legat 3:a större delen av loppet, kan det lätt låta lite klyschigt. Värre saker än 4:e platser har inträffat, men just där och då är det trist, man är ju tävlingsmänniska.

Å andra sidan, om man ska se det hela positivt, är jag otroligt glad och tacksam över att jag överhuvudtaget kan vara med att kriga om medaljer på detta SM. För bara några månader sen, när handleden var inpackad i gips var detta inte alls någon självklarhet. det var en komplicerad fraktur som krävde titanplatta och 9 skruvar för att lappas ihop och det var inte alls säkert att det skulle fungera att cykla skakiga XC-lopp med den handleden. Den är inte 100% bra än, men kan man cykla så som jag gör är det bättre än väntat.

Här är en kort film från SM (av Anders Olsson) på mig och Angelica på ett av de roligaste partierna på banan. Och det ser ju faktiskt ut som vi kör riktigt snabbt!



Efter tävlingen var det dax att ordna med logistiken hem till Göteborg. Bilen stod ju tryggt på verkstan i Södertälje och var inte lagad, så första tanken var att ta tåget till Götet. Detta hade dock blivit problematiskt, då man inte får ta cykeln på tåget och min cykel behövde följa med och få en lagad gaffel.
Peter och Jessica på Allebike blev vår stora räddning! Vi fick åka med dem hela vägen till Göteborg och cykeln fick hänga med till Alingsås. Supertack för detta! Nu återstår bara problemet för mig att ta mig upp till Norberg på lördag och hämta min bil som Christian och Eva-Lena kör upp dit OM den nu kan bli lagad tills dess. Låter det krångligt? Det är det också!

Idag har Mackan och jag roat oss med kaninsafari. Vi såg nämligen en massa kaniner på en gräsplätt i infarten till Göteborg i går kväll. Så vi var ju tvungna att åka dit och titta. Vi såg 2 kaniner som snabbt rusade in i en buske och en överkörd, platt kanin. Ganska misslyckad safari alltså.

På vägen tillbaka körde vi längs "suckarnas kaj". Det pratas om att det ska saneras här, men jag tycker dock att de som bor i båtarna här gott kan få bo kvar. Alla måste ju inte vara och leva precis som alla andra.

Efter det blev det båt ut till Stora Förö för lite sol och bad. Eller Markus bad och jag sol. Jag vägrar fortfarande envist att använda alla former av båttermer till Mackans stora besvikelse. Snart ska jag nog lägga ut en liten parlör till båtfolket över vad det heter "egentligen" på bloggen.

Visst är jag krallig? "Krabban" är min bästa!

 Mackan sov hellre...