Väntan och vantmysteriet!

Jag väntar fortfarande på operationen då mitt ben i handleden ska läggas i rätt läge för att kunna läka. Akutläkaren sa att operationen skulle göras 1-3 dagar efter kraschen så jag blev ganska så förtvivlad när de ringde från ortopeden i Mölndal och berättade att operationen skulle utföras på torsdag alltså hela 5 dagar efter olyckan. Jag var arg och otrevlig i telefonen, vilket i och för sig inte är så konstigt, då jag har fruktansvärt ont i handleden precis hela tiden eftersom benet ligger fel, trots hög dos av smärtstillande. Jag frågade om denna, längre väntetid riskerar ett sämre resultat av läkningen och hon sa. Jo, men de hade tyvärr ingen tidigare tid. Jag frågade om de inte kunde skicka mig till något annat sjukhus, men det fick man fixa själv sa hon.  

Jag tycker det är riktigt dåligt att lämna folk med komplicerade benbrott med stora smärtor i flera dagar. Är det så våra landstingspolitiker tänkt sig att tillfredsställande vårt ska fungera? Sitter de själva och väntar på akut operation i 5 dar när de ramlar och bryter ett ben? Jag fick fantastiskt bemötande på akuten på Sahlgrenska, dessa hårt jobbande, men ändå ko-lugna sköterskor och läkare borde ha mycket höge lön och bättre resurser. 

Och för er som tycker att jag ska skaffa vårdförsäkring, det kanske jag borde, men det hade inte hjälpt i detta fall, så det är fråga om en fraktur som skett efter ett trauma -och som kräver akutvård. Ingen sjukvårdsförsäkring jag har sett omfattar ambulans och/eller akutvård. Det här är mer som ett jobb som påbörjats, men som inte gjorts klart. Man har gipsat temporärt med benet i fel läge, så att jag ska kunna uthärda smärtan, i väntan på att någon annan (Mölndalsortoped) ska göra klart jobbet. Ingen annan vill ta i det, jag har ring runt till både privat och offentliga sjukhus i regionen.

För mig är det bara ett stort dödläge, då jag vill komma framåt och påbörja rehab. Inget av det jag gör med handen nu i rehabväg spelar någon roll, då jag får börja om med samma sak efter operationen. Dessutom gör allt jag gör med handen ont. Då det är vänster handled som är bruten, kan jag inte rita heller då den är för svullen för att hålla i en penna eller pensel. Tiden som jag annars upplever bara flyger iväg, går nu oerhört långsamt. Visst är det konstigt att en timme kan vara så olika lång? 

Jag har dock lyckats cykla lite trainer, både igår och idag, Inte så långa pass då jag inte sitter så bekvämt med armen och dessutom är lite yr av de starka värktabletterna, men tillräckligt för att bli en snällare, drägligare människa. Min kropp är van att röra sig och för mycket stillasittande är den inte gjord för. Idag drog jag av 10 st 1 min-intervaller, gick helt ok. Formen är ganska bra och jag hoppas kunna bevara den hyfsat tills gipset åker bort. 

Jag upptäckte en mystisk grej. I den påse där akutpersonalen la mina kläder och tillhörigheter hittade jag ett par mystiska vantar som varken tillhör mig eller Mackan. Ett par mjuka, fina windstopper av märket Taiga. En sökning visade att just detta märke används ofta av räddningspersonal, så det kanske är någon av ambulanskillarnashandskar som på nåt konstigt sätt hamnat i min påse. Vet inte riktigt hur jag ska få tag på dem, kommer inte ihåg vad de hette eller abulansens nummer men jag får väl ringa sjukhuset i morgon. Skulle någon av er som körde mig i ambulansen av nån anledning råka läsa det här, skicka mig ett mail: asa@erlandssonmtb.com