Skönhet och Smärta!

Det som såg ut att bli bästa passet hittills på den här:

Slutade istället så här: 

Ambulans till akuten, motagen av traumateam, uppklippta kläder, röntgen, temporärt gips och operation imorgon eller på tisdag. 

Innan dess hade jag en fantastisk tur i Änggården. Jag körde inte vårdslöst alls, men kom i rätt hög fart utför en grusväg. Alldeles för sent upptäckte jag en stor isfläck på vägen, reagerade med att försöka svänga åt sidan, men svängde istället på själva fläcken, hjulen släppte och jag flög av och rullade ned i ett dike. I några sekunder tänkte jag att "det gick ju bra det där", för att strax efter känna en fruktansvärd smärta i handleden. Jag vrålade rakt ut där i skogen.

Funderar på hur jag ska ta mig hem, inser att jag inte kommer att klara det själv. En kille på mtb kommer cyklande och undrar vad som hänt, liksom en man och en kvinna på promenad. Ambulans larmas och Markus rings när jag äntligen lyckas komma ihåg rätt nummer till honom, jag började må illa och det svartnar för ögonen, men jag höll mig vid medvetande. Helt otroligt att det finns så hjälpsamma människor, utan dem vet jag inte hur det här hade gått. 

Väl inne i ambulansen blev det smärtstillande i näsan (!!) vilket gjorde det hela lite behagligare. Efter röntgen på Sahlgrenska konstaterades benbrott på radiusbenet, som inte var stabilt. De försökte dra brottet rätt, men det gick inte. Att dra ett benbrott rätt är en obehaglig upplevelse. Trots morfin och stesolid i kroppen var jag spänd som en pinne och tårarna sprutade. Fick en temporär gipsskena och hemskickad med värktabletter i väntan på operation.

Är förstås ledsen och frustrerad för att detta hänt, främst för att nya cykel när så kul och för att stigarna är så fina för tillfället, men också för att jag kommit igång med styrketräningen ordentligt och i princip blivit av med värken i axlarna tack vare den. Hade behövt fortsätta med axelstyrkan, men nu kommer jag tappa den igen.

Samtidigt är jag glad att det inte blev värre skador. Huvud och nacke är hela och ett brott i handleden är trots allt bättre rent träningsmässigt än tex ett brott i benet eller i foten. Jag kommer att kunna röra på mig inom kort, köra trainer, löpning och kanske till och med rulla på asfalt inom några veckor. Att inte kunna köra i skogen - som jag älskar, svider dock i själen. Dessutom får tävlingspremiären flyttas fram några veckor, vilket är tråkigt, då jag är grymt sugen på race. Prio 1 just nu är dock att handleden lagas och blir bra. Skogen finns kvar även i maj och även en massa tävlingar!