Svinkallt grispass!

Igår blev jag smärtsamt påmind om hur snorhal en gammal träbro kan bli när det regnar. Jag hade hittat en perfekt liten slinga att köra intervaller på där denna bro ingick. Kom snabbt utför och rulla över bron bara för att finna mig själv och cykeln liggandes på något konstigt sätt strax efter bron halvsekunden efter. Vet verkligen inte hur jag ramlade men misstänker något slags framhjulssläpp. Fick i alla fall så pass ont i ena handen att det inte var någon idé att fortsätta, lite svårt att spurta när man knapt kan hålla ordentligt styret. Så det blev till att lugnt rulla hem. 

Idag blev det ett riktigt kallt träningspass. När jag gav mig ut var det sol och någon grad minus, så jag klädde mig efter det. Efter halva träningstiden började det snöa rätt mycket och tillsammans med blåst gör snö väldigt ont. I alla fall att få i ansiktet oavbrutet. Jag var inte riktigt förberedd för denna mindre snöstorm, men lyckades i alla fall ta mig igenom det tänkta passet och ta mig hem och in i duschen för upptining. 

På vägen hem åkte jag och tänkte på Cyclorossåkaren från USA Jeremy Powers uttalande i en intervju i cxmagazine, där han berättade om hur dyrt det var att åka och tävla i Europa, bland annat eftersom "man måste ha ett hus i Spanien", förutom i Belgien där han befann sig för att tävla. Uttalandet, som jag hånskrattat år och kallat lyxproblem då jag läste det första gången, kändes helt plötsligt så självklart när jag åkte omkring med mina händer som domnat bort av kylan. -Jo man måste nog ha ett hus i Spanien för att cykla på elitnivå i Europa, i alla fall i norra Europa. För så här kan man ju inte ha det. Cykla i snöstorm och ha sig.   

Det bästa med träningspasset idag var dock att jag träffade tre små utegrisar vid Delsjön, vilka jag givetvis var tvungen att stanna och hälsa på. Ett tryne är faktiskt ganska sött.