Man vet att det är hårt...

Foto: Tom Prenen Här från sista varvet i Hoogerheide.

... när man får dra sig uppför slänten i staketet med ena handen och ändå håller på att halka ned igen, eftersom underlaget blir allt halare för varje varv. Det är slänter som dessa som man både älskar och hatar. Man älskar dem för att de är svåra, maximerar utmaningen och hatar och dem när benen är fulla med syra och man håller på att tappa greppet och ramla ned i vart annat steg. Man älskar dem för det bara handlar om att till varje pris ta sig upp och för att alla eventuella tankar på stil och finess inte finns längre.  

Nästa gång jag kör där hoppas jag på mer lera än is, eller så ska jag nöta knaggliga issvängar och isiga slänter varje gång det är snö ute fram tills dess. Cyclocross handlar om att kunna behärska alla typer underlag, monsterlera, lervälling, sand, asfalt, gräs, grus, snö och is. Det är just denna variation av underlag och förhållanden som är en av anledningarna till att jag gillar disciplinen.

Nu hemma i Sverige igen, det gick ganska smidigt även om hemvägen alltid känns så oändligt mycket längre än resan ned. Jag fick kliva av först och tycker mer synd om resten av gänget som for vidare till Falun och Stockholm.

Det ser ut som om jag kommer att vara hemma ett tag nu. Är det möjligen så att du har något jobb till mig under februari så hör av dig. Det är nämligen lågsäsong på mitt fina extrajobb på GotEvent, men jag behöver jobba mer än  någonsinn! maila mig på: asa@erlandssonmtb.com. Allt är av intresse, utom möjligen telefonförsäljning och parkeringsvakt.