För lite och för mycket

Äntligen fick jag ta mina prover hos vårdcentralen, och de ger svart på vitt. Höga nivåer av vita blodkroppar och Låga nivåer av lagrat järn i depåerna. Då har jag ändå redan ätit järntillskott några vekor innan proverna togs, så antagligen var läget sämre när jag var som tröttast. Hb:t var däremot bra, 134, även om jag brukar ligga runt 140. Inte konstigt att man känt sig orkeslös alltså.

Läkaren(som för övrigt är en av få allmänläkare som verkligen försökt sätta sig in i en elitidrottares situation, och ja, han tränar själv en del), trodde att den höga pulsen och de förhöjda nivåerna av vita blodkroppar berodde på infektionen jag hade i kroppen i mitten av april i kombination med brist på järn.

Jag är glad att jag fick veta detta innan jag åker till nästa tävling i Italien, där jag också sedan ska stanna ett tag för träning/tävling. Livigno där jag ska bo, ligger på 1800 m höjd och att befinna sig på och träna på hög höjd är en risk för järnbrist i sig. Nu har jag chans att åter bygga upp depåerna med järnrik kost och lite tillskott.

Järnvärdena är alltså en god sak att kolla upp för er som känner er hängiga eller upplever att det går sämre än normalt i er sport. Jag läste precis att ca 30% av alla kvinnor har någon form av järnbrist, så det är inte så förvånande att jag har det.