Mot Kilsbergen och MTB-weekend!

Är strax på väg till Kilsbergen och MTB-Weekend, där jag ska vara ledare och "föreläsa". Ni kan läsa om det här. Hoppas på fint väder och gott humör. Vädret ser lovande ut på YR.

Vi kan väl samsas om utrymmet?

Det har blivit några bra träningspass de senaste dagarna. Benen har känts bättre och bättre, men idag var var de lite stumma igen. Körde lite korta backintervaller. Det kändes sådär, men tiden uppför backen var bra, så nåt måste ju ha blivit rätt.

Härom dagen blev jag lite besviken när jag körde en av mina "favioritstigar" vid Delsjö-golfbanan. På flera ställen hade någon eller några lagt ut pinnar, grenar och hela döda träd på stigen. Pinnarna var ju lätt att ta sig över, men det andra fick jag stanna och dra undan. Det kändes ganska uppenbart att det var för att hindra cyklar från att ta sig fram på stigen. Jag har sett samma sak på ett helt annat ställe och tycker att det är en tråkig utveckling. Just på den stig jag körde igår har jag mött kanske 2 cyklister och 4 gående på under 10 års tid, så det kan ju inte sägas vara högtrafik på stigen. Tilläggas bör är att det inte är i naturreservat och inte heller någon märkt led. Att lägga stora träd på en stig efter en skymd kurva utför kan dessutom bli farligt om en cyklist kommer i hög fart i tron om att stigen är lika fin som den alltid har varit.

Att agget mot cyklister, både i skog, väg och även cykelbana börjar få oproportionerliga former kan två helt andra händelser idag om vittna. Jag cyklade till jobbet, på min käringcykel på cykelbanan. På cykelbanan vid Heden går 4-5 killar i bredd och tar upp båda cykelfilerna. Eftersom jag inte vill köra på gångbanan använder jag ringklockan så som man enligt lag ska göra. Inget händer och jag plingar igen och nån skriker åt mig "kör på sidan för faaann!! Så där var tacken för att man ville ge folk chansen att flytta på sig. Är det så cyklister som försöker göra rätt blir bemötta, så förstår jag att de tillslut blir rabiata och kör på gångbanor och 2 cm från gående som går där man ska cykla. Inte nog med det,som gör mig allra mest förbannad, min sambo kom hem efter sin kvällscykeltur och berättade att någon tutandes försökt att preja honom av vägen i sin bil strax söder om Släps Kyrka. Prejaren stack därifrån. Jag undrar om mannen i bilen var medveten om vad som kunde ha hänt om tex. min sambos styre touchat bilen, som kom i 70km/h? Hade han varit beredd att ta konsekvenserna av de skador som uppstått på grund av att han var tvungen att uttrycka sitt missnöje av att någon cyklade på vägen. Är det värt att riskera att skada någon, kanske för livet? Vägen är ju uppmärkt Ginstleden och Sverigeleden -en cykeled som man enligt reklamen ska kunna "cykla din egen takt". Det är ju inte särskilt bra om den är full av cykelhatande bilförare.          

Jag bara känner att oavsett om vi är i skogen eller på vägen, hur svårt är det att samsas om det utrymme som finns? Finns det inte saker som är värre än nån som cyklar, så man får vänta i 10 sekunder med att köra om?(fråga dig själv vad du ska göra med de de där 10 sekunderna som du eventuellt kommer att spara, när du istället väljer att köra om 1cm från cyklisten och kanske orsaka en skada och då är de ev. lackskador som blir på din bil den MINSTA skadan). Om det dessutom är en väg som är uppmärkt att vara extra fin att cykla på - borde hänsynen vara ännu större. 

   

Lugn vecka och att åka eller inte åka -det är frågan?!

Nån ballerina blir jag aldrig. MEn ganska bra balans har jag i alla fall!

So far har veckan träningsmässigt varit mycket lugn. Två lugna pass på mtb:n och lite lätt bålstyrka i gymet. Kroppen känns fortfarande sliten efter förra helgen, men det blir bättre. Istället har jag jobbat desto mer, vilket är bra för min ekonomi. Det är väl typiskt att man jobbar mycket och tränar lite när vädret är som finast? Igår var Mackan och jag nere vid Röda Sten och åt laxburgare. Det var väldigt gott. Jag är fortfarande väldigt hungrig av mig. Det tar sin lilla tid att fylla på kroppen med energi!

Just nu är jag i valet och kvalet över om jag ska köra långlopps EM eller inte. Min plan från början var att denna säsong bara köra ett eller två etapplopp och några enstaka långlopp i Sverige och jag har heller inte tränat något speciellt för långlopp (vilket fungerar om man bara kör svenska lopp som oftast tar strax över 3 timmar). Men i och med att jag körde så pass stabilt på BEMC hade det vart kul att köra något större internationellt endagslånglopp. VM hade ju varit optimalt, men det går i Sydafrika och dit har jag definitivt inte råd att åka för tillfället och har inte heller kört några av de uttagningslopp som behövs. EM går på Irland och loppet har ca 2000 höjdmeters kätting. Terrängen och stigningarna verkar vara likt det jag körde i Belgien, med halvlånga stigningar och lite småsliriga stigar -vilket uppenbarligen passar mig bra. Just nu lutar det åt att inte köra, då det kostar en del pengar som får tas ur egen ficka, vilket blir svårt. Men sugen blir man ju. Andra svenskar kommer att köra, vilket gör det lättare rent praktiskt. Ibland hade det varit bättre om någon bara bestämde typ, -"Nu Åsa nu kör du det här och det här" punkt slut.

I det stora hela är det dock gott att kunna välja själv...

Hemma-och hungrig!

Det blev en lång, men ändå ganska smidig hemresa med bussen till Göteborg. Sov i princip ingenting, då det är obekvämt att sova på bussar (alla andra sov dock, så kanske var det mig det var fel på), så det var en ganska mosig Åsa som släntrade in hemma si så där 06.15. Sov lite hemma, men det är ju svårt att sova när alla andra är vakna. Kände mig lätt jet-laggad resten av dagen och även väldigt hungrig.
Idag blev det också vilodag från träning och jag är fortfarande hungrig, mer eller mindre hela tiden. Det är som om hungern som inte fanns under tävlingsdagarna kommer nu efteråt istället. Hade samma känsla efter fjolårets 4 dagars tävling i Polen. Som att kroppen bara förbränner och förbränner. Jag är dock inte ett dugg sugen på socker, godis eller kakor, det verkar som om kroppen fått nog av söta, snabba kolhydrater som den fått under tre dagars hård racing, utan det är riktig mat som jag är sugen på. Till exempel lax, knäckebröd och grönsaker. Jag får aldrig nog av lax, inte grönsaker heller för den delen.
Lyckligtvis har jag varit frisk innan tävlingen och känner mig frisk även nu, om än sliten i kroppen.
Det ska bli kul att se om det här korta etapploppet har någon effekt på formen. Under tidigare två etapplopp har jag inte kunnat få någon effekt, eftersom jag antingen varit sjuk precis innan eller blivit sjuk under etapploppet. Det går inte riktigt att mäta då. Imorgon ska jag träna lite lugnt, jag skulle egentligen gjort det idag med, men hann inte med det på grund av jobb och annat som behövde fixas.
Jag vet inte riktigt vilket nästa race blir, då jag jobbar två kommande helger och missar både Borlänge Tour och Långa Lugnet. Det blir nog något efter det.




 

2+3+3= 3

Idag var det så den tredje och sista etappen av BeMc. Ca 88km och 2600 höjdmeter.
Jag startade dagen med att att må ordentligt illa och få upp en gel jag försökte trycka i mig under uppvärmningen. Jag har gjort de under de etapplopp jag kört och vet inte riktigt vad det beror på. Jag överäter inte direkt, har snarare svårt att äta stora mängder mat, vilket är ett problem i etapploppssammanhang, då det går åt mycket energi men jag är inte så hungrig. Just på detta lopp fick vi inte heller tag på extra Enervitprodukter, som jag använder och vet fungerar bäst för mig och min mage. Det finns knappt att få tag på i hela Belgien, då de främst säljer sina inhemska produkter, blev jag upplyst om så vi var tvungna att hitta nån ersättningsprodukt och jag kan säga att den fungerade så där. Jag mådde bättre av att dricka bara CocaCola än just denna dryck. Enervit is the shit helt enkelt!

Trots illamåendet kändes resten av kroppen faktiskt ok. Jag hade en plan att gå ut mycket lugnare än jag egentligen ville. Gapet ned till 4:e plats i totalen var stort och målet var att behålla pallplatsen. Det verkade som om alla höll tillbaka och starten var betydligt lugnare än tidigare dagar. Låg på en 2:a plats ett tag men lyckades köra fel på ett ställe och då kom Alice ikapp och gick förbi. Var väl några minuter bakom och tänkte att jag kör i mitt eget tempo. Plötsligt såg jag att jag inte alls var så långt bakom ändå. Tuggade på och plötsligt märkte jag att sadeln satt lite löst så jag stannade och drog åt skruven. Fick stanna ytterligare en gång och dra åt och när det var tre kilometer lossnade den helt och jag hade tappat en del av det som höll ihop allt. Som tur var var det nästan bara utför kvar så jag valde att stoppa sadeln i fickan och rulla sista biten in i mål. Det blev en 3:je plats, ca 2 minuter efter 2:a Alice och en 3djeplats totalt. Är glad att jag inte tappade sadeln tidigare. Hade varit jobbigt att stå och trampa i flera mil. Om man ska ge nån negativ kritik över loppet så var väl det att det på många ställen var dåligt uppmärkt. Många körde fel, kortare eller längre sträckor, vilket är tråkigt. När man är trött blir man ju lite extra korkad och riskerar att missa markeringar ändå.

Jag tycker ändå jag kan summera ett bra race, med en riktigt bra förstaetapp och fantastisk support med langning och cykelmek under racet.  

Nu är jag tillbaka på Skavsta flygplats och ska ta flygbuss till Linköping och sen förhoppningsvis hinna med en SWEbus till Göteborg 01.30. Hoppas verkligen flygbussen inte är försenad, en natt i Linköping är inte något jag är sugen på just nu.

BeMc dag 2. Tuff dag och en 3:e plats!

Idag hade jag det slitigt. Eller ca 1 timme var det faktiskt ganska bra men övriga 4 handlade om att övertala benen att fortsätta köra på. Kom iväg bra och låg 2:a men blev snart ikappåkt Alice Pirard och orkade till slut inte hänga med henne och den grupp hon låg i. Benen gick inte särskilt fort och jag kände att jag blev lite ofokuserad och gjorde onödiga misstag. Det var blåsigt på de öppna fälten vi körde på (igår nästan enbart i skogen, så vinden var mindre avgörande) och jag hade svårt att hänga med i någon av de grupper som swichade förbi tillsynes skitpigga. Stundtals kändes det som om det bara var jag som var så här trött. Det var dåligt uppmärkt på denna etapp och jag lyckades även att köra fel väg en gång. Tappade väl inte mer än några minuter på det, men det var lite onödigt. Det var dock fler som körde fel på olika ställen så det var nog inte mig det var fel på. Hur som helst, jag höll min 3:je plats i mål så det var skönt. Fantastiskt support av Ignance igen. Leran var djup och lös på sina ställen, så cykeln var näst intill oigenkännlig i mål och man hörde redan efter en och en halv timme hur kedjan var snustorr eftersom all olja hade spolats bort i leran. Man riktigt känner hur det sliter när kedjan är torr och rasslar. Tycke faktiskt lite synd om cykeln som fick åka osmord i 3 och en halv timme.
Nu är jag riktigt trött. Kanske jag inte är nån etappåkare egentligen utan mer "endagsspecialist" som man hade sagt i landsvägssammanhang? Jag vet inte, men det här med etapplopp är lite som att springa marathon, när man precis gått i mål säger man "aldrig mer". Sen går det några veckor och så blir man sugen igen. Lustigt är det!

I sammandraget ligger jag nu 3:a och har ca 4 och en halv minut upp till 2:an. Ghita som leder är alltför överlägsen, hon mosade oss idag! I herrklassen leder Tom Meeusen fortfarande.

BeMc Dag 1. 2:a plats!

Etapp 1 av 3 avklarad. 55 km och 1900 höjdmeters klättring. Loppet kändes som om man åkte ungefär 15 min uppför sen 1 min nedför, 15 min uppför, 1 min nedför och så vidare. Jo, jag vet att det är backigt i Ardennerna, men är djupt fascinerad över hur man lyckas få in så många höjdmeter på så (relativt sett) kort sträcka. Banan var lagd nästan som en 2-varvsbanan (lite olika på varje varv) på skogsvägar och singeltrack och minimalt med asfalt. Dagen var fin och solig, men det verkade ha regnat en hel del i området, då det var fuktigt och sugande underlag på många ställen. Starten började med 500m inne i La Roche och övergick sen omedlebart i en lång fin klättring som avlutades så brant att alla fick gå. Fältet spreds ut snabbt och det var inte nån större trängsel. Hade dålig koll på tjejerna, men såg att Belgiska XC mästaren Ghita Michels följt av Belgiska XCM mästaren Alice Pirad drog iväg från start. Efter ett tag kom jag dock i kapp Alice och körde bakom henne i nån mil, gick om och lyckades få en liten lucka strax innan 1:a langning vid 16 km. Kände att jag var lite starkare uppför, men hon var starkare på platt. Utför var det ungefär lika. En sån tur då att det var minimalt med platt på den här banan då!
Fram till ca 3 mil såg jag ledande Ghita när det inte var några träd ivägen, men tappade sedan henne ur sikte.
Om man är ovan som jag är det väldigt svårt att veta hur mycket man ska gasa på första dagen av ett etapplopp, man vill gärna gå hårdrt, men också spara krafter till kommande dagar.

Jag höll dock min 2:a plats i mål och var ca 4 och en halv minut efter Ghita och 2 och en halv minut före Alice. Jag är uppriktigt förvånad över resultatet, men väldigt nöjd, Alice vann en MarathonWorldtour serie för några veckor sen i Frankrike och jag är inte långloppstränad mer än några dagar i Italien. Nu var det i och för sig den kortaste etappen, vi körde på runt 2.45-50. I morgon när tävlingstiden är minst 2 timmar längre och då kan det bli tufft att hänga med långlopps- och etapploppsexperterna Kanske har jag sprängt mig redan 1:a dagen? Av tidigare två etapplopp kan man inte dra så mycket slutsatser om hur benen kommer må i morgon. På Andalucia Bike Race för 2 år sen var 2:a dagen helt klart värst. På Beskidy Maraton hade jag störst marginal till de andra damerna dag 2, även om benen var trötta. Så jag tror att om det känns trött eller inte i benen spelar inte så stor roll, det kan få fort ändå. Överlag tror jag inte man ska känna efter så mycket under tävlingar, även om det är svårt att låta bli. Nu blir det lite chill på hotellrummet innan sovdags. I morn är det på't igen!  Herrklassen vanns av inte helt okände Tom Meeusen.