fredag 30 november 2012
Roubaix. Kanske så här?
Ok. Det ser ju ut som om det kan bli riktigt lerigt här i Roubaix. Filmen är från Världscupen 2010. I morgon på träningen får vi se hur underlaget är i år. Ska bli spännande, de har ju regnat en hel del i Belgien, så det borde ju vara så även här. Hoppas kunna filma något varv på banan i morgon med. Alltid kul att titta på i efterhand.
Vi bor nu i en gigantisk lägenhet i ett lägenhetshotell strax utanför Lille. Allt hade varit perfekt om det inte var så att det fina köket saknar kastruller större än 1 liter, kökskniv samt kaffebryggare. Grejen med lägenhetshotell är väl man ska kunna laga mat där, utan att släpa med sig egna köksinventarier? Eller så kunde de ju åtminstone ha en notis om "egen kökskniv medtages" när man bokar. Personalen på hotellet försvarade sig med att det var för farligt att ha knivar i lådorna och tidigare gäster tagit med sig kastrullerna.
Som tur är har Pumpen anslutit och drog iväg omedelbart för att köpa det som behövdes.
Pumpen är ju inte bara bra att meka, han är också riktigt bra på att laga mat också. Det är inte alltid man har sån tur att Restaurang "La Bomba" kommer "hem" till en, så man får ju vara nöjd. Ikväll blev det fransk fiskgryta med färska musslor. Inte alls fel det!
torsdag 29 november 2012
Dom var väl inte så hårda trots allt...
Ok, det blir ett extra inlägg idag, bara för att vädret är så dåligt. Det finns inte så mycket annat att hitta på än att sufra, så då kan man ju lika gärna skriva lite.
4:or stod på programmet för Mange och Ludde idag. Som jag nämnde i tidigare inlägg, vaknade vi till riktigt skitväder i morse. Ingen av oss verkade särskilt sugen på att ge sig ut på träning då det istället gjordes en massa annat och förmiddagen rann iväg snabbare än vi trodde. Medan jag själv mitt uppe i min prokrastinering (slå upp det!) och gick jag iväg för att kolla mail och grejer på nätet, tog sig till slut Mange och Ludde ut med sina cyklar i blåsten, regnet och haglet. En stund senare tog jag själv tag i mig själv och gick och drog på mig mina löpartajts och drog tog mig ut på den där joggingrundan. Jag hann bara några hundra meter, då jag hör ett välkänt ljud. Och där på parkeringen sitter Ludde och Mange vid bussen, under tak och kör trainer. Mina tankar om killarna som hårda, tuffa killar som inte sådant som väder påverka sin träning, gick nu totalt i kras. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig och kunde inte föreviga denna chock!
Kanske är de mänskliga i alla fall.
4:or stod på programmet för Mange och Ludde idag. Som jag nämnde i tidigare inlägg, vaknade vi till riktigt skitväder i morse. Ingen av oss verkade särskilt sugen på att ge sig ut på träning då det istället gjordes en massa annat och förmiddagen rann iväg snabbare än vi trodde. Medan jag själv mitt uppe i min prokrastinering (slå upp det!) och gick jag iväg för att kolla mail och grejer på nätet, tog sig till slut Mange och Ludde ut med sina cyklar i blåsten, regnet och haglet. En stund senare tog jag själv tag i mig själv och gick och drog på mig mina löpartajts och drog tog mig ut på den där joggingrundan. Jag hann bara några hundra meter, då jag hör ett välkänt ljud. Och där på parkeringen sitter Ludde och Mange vid bussen, under tak och kör trainer. Mina tankar om killarna som hårda, tuffa killar som inte sådant som väder påverka sin träning, gick nu totalt i kras. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig och kunde inte föreviga denna chock!
Kanske är de mänskliga i alla fall.
Brugge!
Igår körde vi ett lite kortare teknikpass och den blev det en liten sigthseeingtur i Brugge!
Staden är i mitt tycke en av de finaste i Belgien. Det verkar jag inte vara ensam om att tycka, då det alltid är fullt av turister i stan. Vi fikade och åt de där vansinnigt goda våfflorna. Sen köpte jag också lite finchoklad. 250 gram för 9 euro är ett väldigt bra pris mot vad motsvarande choklad kostar hemma.
Idag ösregnar det och haglar det om vartannat plus att det blåser storm. Ska ut och springa strax, men känner att jag tenderar att förhala det. Hur många straxar går det på en stund egentligen? Och hur länge får ett "sen" vara?
I morgon drar vi till Roubaix, denna klassiska cykelort. Tävlingen kommer att varvas på den legendariska gamla utomhusvelodromen som även är målgången på Paris-Roubaix. Det tycker jag är rätt coolt.
tisdag 27 november 2012
Film och distans.
En liten utbildningsfilm för er som inte vet vad sandbana innebär i cyclocross-sammanhang. Första halvan av filmen är från den gångna helgens världscupsrace och andra halvan är från en tävling i Holländska Gieten. Håll utkik efter lite blågula färger! Filmen är gjord av Johan Andersson, som tillsammans med ett gäng svenskar var nere och hejade fint och högt.
Cyclocross Belgien Holland from Johan Andersson on Vimeo.
Fyra gubbar stack ner till Belgien för att titta på lite cykel. Denna film är ett litet sammandrag från Koksijde, Belgien samt Gieten Holland.
Idag har det annars körts distans här i Koksijde. För min del blev det bara ca 3 timmar bakom mestadels Manges hjul. Pulsen blev hög större delen av turen trots "vindskyddet". Det är ju så bra att ligga bakom Manges hjul, han matar på i samma (för mig) hårda tempo så länge han bestämt. Det spelar ingen roll hur hårt eller från vilket håll det blåser, eller om det ösregnar. Tempot är detsamma. Under fikapausen började det givetvis att regna ganska så mycket. Jag, Ludde och Anton bestämde oss för att åka hem och fick våra tre timmar som vi tänkt oss. Mange fortsatte dock att mata minst två timmar till ensam i regnet. Det är väl så man blir typ stark.
Ludde och jag, glada över att äntligen ha fått lite rast från Manges matande.
Anton nere i en gammal skyttegrav från andra Värdskriget. Esteten i mig tycker dock att den där fula papperskorgen i plast bakom Anton känns helt fel...
söndag 25 november 2012
Dagens snygging..
Foto: Ludde Söderqvist: http://ludwigsoderquist.blogspot.be/
...Måste ju vara jag! Tack snälla Ludde för att du förevigade mig. ( hmm. Får nog kolla mig i spegeln nästa gång jag ska ut, så jag inte skämmer ut de andra..)
Rullpass längs havet idag, 40 minuter medvind, därefter monsterfika med äkta Belgisk Cappuccino (Vanligt kaffe med en stor klick vispad grädde ovanpå) Våffla och Coca Cola som ett par på cafét bjöd oss på, eftersom de varit och tittat på världscupen igår och sett oss i blågult och tyckte vi var värda något mer att dricka. Lite skillnad på cykelintresset hos allmänheten i Sverige och i Belgien kanske.. Den blev det hem igen i motvind, men som tur var drog Mange. Vi hittade en hel del fina slingor att cykla på i sanddynerna, synd att man inte var så pigg att man orkade köra på riktigt. Får väl ta det om några dagar när benen piggnat till!
lördag 24 november 2012
20.
Det blev en 20:e plats på dagens Världscupstävling i Koksjide. Det är min bästa placering i Cyclocrossvärldscupssammanhang (fint långt ord, va?) och för min del tycker jag det fullt godkänt rent placeringsmässigt, då sand inte är något som brukar finnas särskilt mycket av på de svenska banorna. Särskilt inte så djup eller så många och långa sträckor som här.
Det som räddar mig på dessa banor är att jag varit en hyfsad löpare och har ganska bra flås.
Till skillnad från förra årets VM på samma banan fick jag den här gången en hyfsat bra start. Banan var lite annorlunda mot då och gick nu in på lerigt gräs ganska tidigt i stället för förra årets långa asfaltsraka. Detta gynnade mig, då farten blev lägre och det blev mer tungkört. Låg på placering 18-22 i början, och stabiliserade mig sedan på 20 och höll det till mål. Var grymt trött de två sista varven och tänkte på några ord som en spinninginstruktör på Olympic (träningscenter i Göteborg) alltid sa mot slutet av varje pass. "när du tror att du ska dö, så ler du och tar i lite till". Det hjälpte. Det hjälpte även att det fanns några svenskar i havet av Belgare som hejade på ordentligt, liksom råden från cyclocrossentusiasten Danny varje varv depån. Anton hade inte så mycket jobb med mig och Angelica, då våra cyklar fungerade utan missöden under racet.
Angelica gjorde en fin världscupsdebut och slutade några placeringar längre ned i fältet. Tidsmässigt var jag långt efter tätet, men det blir väldigt utspritt på banor som denna.
Ludde körde stablit i den tuffa U23-klassen och Mange kom in som 41:a, lite halvnöjd efter att ha pajat bakväxeln på ena cykeln. Det är helt otroligt hur snabbt herrarna åker i den där sanden, det ser ut som om det är en torr grusväg. Man måste se det på plats och testa att köra sandpartierna själv för att fatta det.
Nu tar vi det lugnt, det lär kännas i benen i morgon efter all löpning och släpande av cykel i sanden, men Mange har lovat en fin fika runda längs kusten, så det blir nog bra det med.
Det som räddar mig på dessa banor är att jag varit en hyfsad löpare och har ganska bra flås.
Till skillnad från förra årets VM på samma banan fick jag den här gången en hyfsat bra start. Banan var lite annorlunda mot då och gick nu in på lerigt gräs ganska tidigt i stället för förra årets långa asfaltsraka. Detta gynnade mig, då farten blev lägre och det blev mer tungkört. Låg på placering 18-22 i början, och stabiliserade mig sedan på 20 och höll det till mål. Var grymt trött de två sista varven och tänkte på några ord som en spinninginstruktör på Olympic (träningscenter i Göteborg) alltid sa mot slutet av varje pass. "när du tror att du ska dö, så ler du och tar i lite till". Det hjälpte. Det hjälpte även att det fanns några svenskar i havet av Belgare som hejade på ordentligt, liksom råden från cyclocrossentusiasten Danny varje varv depån. Anton hade inte så mycket jobb med mig och Angelica, då våra cyklar fungerade utan missöden under racet.
Angelica gjorde en fin världscupsdebut och slutade några placeringar längre ned i fältet. Tidsmässigt var jag långt efter tätet, men det blir väldigt utspritt på banor som denna.
Ludde körde stablit i den tuffa U23-klassen och Mange kom in som 41:a, lite halvnöjd efter att ha pajat bakväxeln på ena cykeln. Det är helt otroligt hur snabbt herrarna åker i den där sanden, det ser ut som om det är en torr grusväg. Man måste se det på plats och testa att köra sandpartierna själv för att fatta det.
Fdj har en ganska kaxig buss, varför har inte vi en sån??
fredag 23 november 2012
Sand..
Ok friar med ett extra inlägg idag, med lite bilder från banan. Som väntat såg det ut så här. Sand 1200 m av det 3000 m långa varvet. "Det är ju så jä**a mycket sand" löd Angelicas inte helt felaktiga analys av varvet efteråt.
Sand sand överallt.. djup sand.
Även utför med sand.
Ludde och Mange kollar spår. Lite synd att spåren är olika varje varv så man ändå inte hittar det bästa..
Lite mek och fix
Angelica visar skills i sanden!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)









