3:a i Kolding, men var är "panget"?

Foto: Markus Nyström

Det blev en tredjeplats idag på Tävlingen i Kolding. En fantastisk bana även detta år, nypreparerad och ganska annorlunda jämfört med förra året, men samma typ av terräng och vissa delar av banan var samma som förra året. Tekniskt med branta utförslöpor och kluriga svängar med löst grus kombinerat med snabba, snabba partier. Några små stenkistor hade också byggts.

Jag har skrivit tidigare och kan inte låta bli att göra det igen, danskarna är fantastiskt duktiga på att få till bra och krävande mtb-banor! Det är en av anledningarna till att jag så gärna åker till Danmark för att tävla.

I det stora hela var det en slitig dag för min del, benen och luftrören var inte så bra som jag hade hoppats på. Det gick helt ok första två varven (av 5) och jag låg tvåa efter Annika Langvald. När det var ca 1,5 varv kvar blev jag dock ikappkörd och kunde inte hänga på. Lite surt att tappa 2:a platsen, men fick verkligen slita för att orka hålla tempot. Vissa dagar är det verkligen slitigt att tävla och jag är nöjd att jag tog mig i mål och i alla fall plockade några fina UCI-poäng till samlingen. Jag letar efter det där panget i benen Darvell säger att man ska ha. Hoppas hitta det snart. Ska försöka hitta någon "pangfrämjande träningsverksamhet" att sysselsätta mig med i veckan som kommer.

Redan på onsdag åker vi ned till Frankrike och La Bresse och bilresan ned kan kanske inte ses som det mest "pangfrämjande" man kan göra för benen. Vi får se vad jag kan hitta på innan dess.

Under måndag-onsdag blir det mycket att stå i förutom träning. Det ska packas fixas och grejas med en massa grejer, samt jobbas lite med. I morgon kommer jag att i princip, låsa in mig för att försöka få klar min förbaskade deklaration som jag ideligen skjutit på att börja med. Har redan fått ett uppskov av Skatteverket och vill inte ringa och be om det ännu en gång. En sak är klar, när mitt lilla företag börjar gå bättre, så kommer jag skicka bort allt vad bokföring heter, det är verkligen inte min grej.

Lilla paradiset!

Mammas och Pappas Trädgård, full av tulpaner

Österlen är precis så fint som det brukar. Maj är extra fint då äppelträden blommar samtidigt som rapsfälten och tillsammans med himlen, havet, det speciella ljuset och allt det gröna blir det underbart! Mina föräldrar bor verkligen i ett litet paradis.

Vind är något som också i princip alltid är närvarande här och idag blåste det rejält (nu på kvällen ännu mer). Åkte till havet för att försöka plåta vågor, men det visade sig blåsa från helt fel håll, vattnet var platt, så det blev en fika inne Simrshamn istället. Passade på att gå in i en affär färg och papper och kom ut med ett skissblock. Det är något med det där. Jag bara måste köpa antingen block, pennor eller akvarellfärg så fort jag går in i liknande affärer. Hemma har jag minst 10 skissblock i lika format, dock inget i det här formatet vilket var just det jag försvarade köpet med.Och att det ju var så "lätt att ta med sig". Hmm..

Tillbaka hos Mamma och Pappa grejades det i trädgården: 

Mackan överlycklig över att få köra pappas åkgräsklippare!

Nåväl imorgon drar vi vidare till Koldnig och jag kör SRAM-liga på söndag. Förhoppningsvis hinner jag med något varv på banan i morgon. Jag vet att banan är grymt bra, nästan 200 höjdmeters klättring per varv och en hel del tekniska partier. Jag har sagt det förut, danskarna är grymt duktiga på att bygga bra XC-banor.

För övrigt har det varit en bra vecka. Mycket att planera och fixa inför resten av sommaren, men också klartecken om nya samarbeten som är på gång. Mer om detta inom kort!! 

Positivt är också att de saker jag lyckats sprida ut över halva Europa efter senaste lägret i Tyskland, är återfunna och på väg hem de med. Pulsklockan och USB-kabeln skickades med post från hotellet i Frankfurt.  4 par däck som glömdes i bussen befinner sig i Falun och kommer så småningom att fraktas till Göteborg. Och sen hittade jag mina stödstrumpor som varit bora i nästan halvår, nedknölade i en ryggsäck hemma. Allt man tappar bort finns någonstans, frågan är bara var. 

Blue Lines!

Blue Lines! Får en av någon anledning att tänka lite på Duran Duran-låten "White Lines"

De blå linjerna är tillbaka i stan. Det är alltså dags för Göteborgsvarvet. I runda slängar är 62000 anmälda till helgens halvmara, som är världens största deltagarmässigt. Ganska så coolt faktiskt. Själv har jag sprungit loppet flera gånger, även om det är många år sedan nu. Nån gång kommer jag att springa igen, men inte i år.

För övrigt springs det väldigt mycket i Göteborg. Idag var det Vårruset och nästan 20 000, damer, tjejer, flickor, tanter och käringar, rusade 5 km i Slottskogen. Fast rusa och rusa. Max 3% rusade kanske och övriga 97% lunkade runt på en strax under en timme för att få en pic -nickorg. Ja, ja, kan det får folk att motionera och hålla träningsmotivstionen uppe, så är det väl jättebra, även om jag ställer mig lite skeptisk inför evenemang som börjar med tjej-, kill- och liknande.    

Lite tekniskt, så att säga..

För min del blev det ett distanspass på förmiddagen i skogen. Jag körde fina stigar i Delsjön och sen Vildmarks- eller Bohusleden (lär mig aldrig inte vilken som är vilken) ut till Jonsered. Vissa delar har blivit väldigt svårkörda, som den ovan. För några år sedan kunde man köra här utan problem, nu var det svårt, minst sagt.

I morgon blir det lite träning på delar som ska bli sommarens SM-bana. Det regnar och ska regna i morgon, vilket i detta fall är bra, då de gubbar som brukar ha "spontana" träffar av tvivelaktigt slag på kullen där banan går, nog håller sig hemma.   

Kyla, solväder och spinningmusik!

Sol men kallt..

Det har varit väldigt soligt och fint väder här i Göteborg, fast kallt och blåsigt. Benvärmare, skoskydd och vinter jacka är inget man vill ha på sig i maj, men vad gör man? Jag har kommit igång med träningen igen efter matförgiftningen och det känns bra. Idag blev det ett fint intervallpass i Ängårdsbergen på förmiddagen och en högintensiv spinningklass på kvällen. Nu var det ju jag som instruerade klassen, så det räknas inte riktigt som träning, men pulsen är ju hög även när man sitter på instruktörscykeln, så något i konditionsväg kanske det ger i alla fall. 

Tiden mellan träning och spinning ägnades åt mix & trix av 2 spinningkasser plus lite annat jobb vid datorn. Är det något som kan få min tid att försvinna snabbt, är det musiken. Jag jobbar i ett program som heter Mixmeister, vilket är ett enkelt sätt att få flyt och övergångar mellan låtarna utan att använda mer avancerad teknik. I bland blir man förvånad över hur bra två låtar, (vilka man från början var de sista man trott skulle passa ihop) blir att mixa ihop. Men som sagt mycket tid behövs om det ska bli bra, och det vill man ju att det ska. Så här såg dagens spellista ut förresten, det var någon som frågade efter den. En blandning mellan gammalt och nyare: 

1  Töntarna - Kent

2  The Word - Prince

3  Run It - Chris Brown

4  Hide And Seek (DJ Tiestos In Search Of Sunrise Remix) - Imogen Heap

5  Church Lady - Dennis Ferrer

6  The long way home (Deadmau5 mix)- Faithless 

7  Only Love - Way Out West

8  What Time is Love (2005 remix)- KLF 

9  Carry Out (Jordan Remix)- Justin Timberlake ft. Timbaland

10 Young Blood - The Naked And Famous

11 The Cure And The Cause (Dennis Ferrer mix) - Fish Go Deep 

12 My Freedom (David Guetta Mix) -Chris Willis 

13 Epic - Sandro Silva & Quintino

14 Energy 52 (Michael Woods Out Of Office Remix) - Cafe Del Mar 

15 All the Right Moves - One Republic

16 Här inne hos mig - Albin Groomer

Jag minns när jag började instruera spinning och det i princip skulle hållas hemligt vad man hade för musik och ingen ville avslöja var man fått tag på sina godbitar. Tur att den tiden är förbi för länge sen!

Utöver det har jag åter lyckats med konststycket att glömma min Polar pulsklocka med tillhörande USB på ett hotell i Tyskland. Det är andra gången på 9 månader. Letade som en galning hemma innan jag kom på att jag i alla fall kunde ringa och höra med dem. Och där var den alltså och här har man letat helt i onödan! Skönt, nu gäller det bara att få hem den också.    

Tröst!

Nu är jag äntligen lite bättre! Känner mig dock tömd på allt vad energi heter, så det blir lite lugnare träning tills magen känns helt bra och jag fått i mig mer mat. Hade tänkt träna helt annorlunda nu när jag kom hem från Tyskland och kände att formen var på G. Men det är bara att gilla läget och inte göra något dumt. Man vill ju inte bränna ut sig.

Har i alla fall fått lite tröst i form av nya prylar till cykeln, bland annat den här sadeln från Ritchey. Den är verkligen superfin. Dessutom har vi bytt sadelstolpe till den finaste Ritchey-stolpen, utan seat-back. Blir några gram lättare. Dessutom ska vi byta kasett, bakväxel och ena reglaget. Imorgon ska jag försöka provväga cykeln på jobbet och se vad den hamnar på. Ett bredare styre finns också i tankarna.

I morgon blir det en cykeltur på jobbet, vilket ska bli roligt. Tänk om man alltid hade förmånen att få 1-2 timmars träning på arbetstid? Kul att träffa folk och prata cykel på det sättet är det också. Vi borde införa cykelträning dagligen på SportSpec!

Nu måste jag ut och reka lite inför morgondagen.

Dagens träning: Inställd på grund av matförgiftning...

Idag var det tänkt att jag skulle ge mig ut på ett förmiddags-intervallpass i skogen i det underbara vädret. Under natten har det dock känts som on det är något som inte stått rätt till och i morse var jag väldigt illamående med magknip och andra jobbiga grejer. Just nu vill man inte gå någonstans där det inte finns en toa, om man säger så.

Jag misstänker att det är något jag fått i mig som magen inte gillade, kanske var det veggowrapen jag åt på Frankfurts flygplats eller gårdagens frukost?

Att ge sig ut på cykeln är inte att tänka på just nu, så jag hoppas på bättring tills i morgon. Det är alltid så frustrerande att inte kunna träna som tänkt, särskilt då man väntat på detta finväder. Dessutom har jag 1000 andra grejer jag behöver fixa och planera, men jag orkar inte riktigt få nåtot ordentligt gjort.
Om man ser det positivt kan det ändå vara bra med en extra vilodag för kroppen efter resande, tävlingar och extremdålig sömn. I helgen blir det tävlingsfritt och lite jobb, så det finns tid att ta igen träningen.

Hemfärd och botanisering i dyrhetens tecken.

Igår var det känslan av att vara på väg, men att aldrig riktigt få komma fram som var den starka. Efter tävlingen i Heubach sov vi ju på ett Hotel i Frankfurt och mitt och Olofs plan gick inte förrän på kvällen, vilket innebar lång träning i att slå ihjäl timmar. Som tur var hade jag ritplattan att roa mig med. Väl på flygplatsen blev det också lång väntan, då vi ju var tvungna att checka ut och åka dit tidigt.

Jag har en grej jag alltid brukar roa mig med när jag väntar på flygplatser. I taxfreebutiken brukar jag försöka hitta den dyraste ansiktscremen, prova den och notera vad den kostar. Denna gång innebar det nytt rekord. på 435 euro för 50 ml kräm. Måste ju vara en otroligt bra kräm för det facila priset, så jag provade lite av den så klart. Inte blev jag snyggare för det och inte luktade den särskilt gott heller, så den var nog bara inte min typ.  Måste säga att min 99 kronors från Apoteket verkar fasen så mycket bättre.

435. EURO... Bara att köpa!

Efter Frankfurt blev det en tids väntan i Köpenhamn också och jag lyxade till det med en Cappucino på Starbrucks för 43 danska kronor (ca 54 svenska). Därmed rök också rekordet i dyraste kaffet någonsin. Och, ja, det var gott, men jag vet nog minst caféer i Linnéstaden där jag bor som gör godare kaffe till mindre än halva priset.

Väl hemma i Göteborg blev man lycklig av att våren kommit. 

Landsvägs CUBE:n har dammats av och fått sig en tur till Särö och tillbaka, med Mackan på hjul. Man vill ju inte slita ut honom, stackarn.