Varken fäste eller glid.

Tur man inte är pryltokig. Ajjans stavar från 80-talet funkar än idag...

Jag var visst tröttare än jag trodde efter vm. Helt slut om ni frågar mig. Kanske inte så mycket fysiskt men desto mer mentalt, vilket också kan göra att kroppen känns trött. Har därför halverat träningen denna veckan och kört lite vad jag känt för, inte så mycket cykel och inte så högintensivt.   

Skidtur häromdagen igen, denna gång uppe i Alingsås, på Hjälmareds golfbana. Det var plusgrader och tungt före, varken särskilt bra fäste eller glid. Slit för att komma framåt även när det gick utför, slit för att ta sig upp för motluten. Blev ändå en bra träningstimme rent fysiskt och det är ju alltid bra att få lite ljus på sig. Efteråt tajmade jag in ett besök hos allebike, där jag hade tur och fick bulle och kaffe. Toppenavslutning!

Just nu är jag inne i en period där mycket känns som "varken fäste eller glid". Mycket går trögt, jag letar ju bland annat efter ett deltidsjobb. Har sökt 5 stycken hittills, men har ännu inte fått napp. Grejen är väl att 2000 andra med samma kunskap som en själv som söker de jobb som kommer ut på Arbetsförmedlingen och rekryteringssidorna. Då känns det mer som tur än att man hade rätt meriter för jobbet. Hur som helst, är det ingen direkt boost för självförtroendet att skicka och skicka ansökningar till jobb man vet att man har precis rätt meriter för utan att få komma på intervju eller att de ens hör av sig. Det bästa är väl att hitta något via kontakter. 

Har jag förresten någonsin fått ett jobb som varit utannonserat arbetsförmedlingen? Jo faktiskt ett. Men på det jobbet fanns så stora brister och var så mentalt svårt att klara av att där blev ingen särskilt långvarig. 

Hur som helst, jag känner att jag står utan fästvalla i motlut och halkar bakåt och samtidigt får ta i allt vad jag kan för att komma nån liten millimeter framåt, eller åtminstone stanna på den plats jag är. Att leva så kan ju vara kul och spännande ett tag, men i längden blir det väldigt jobbigt att aldrig kunna slappna av.  

När saker är jobbiga, målar jag gärna, går in i min fantasivärld för en stund. Detta kanske låter konstigt, men just nu har jag en massa bilder i huvudet som jag inte får ut, det vill säga att jag kan inte fästa det på papper. Nån stans på vägen från hjärna till papper låser det sig. Fram tills jag får ordning på tankarna målar jag något annat. Vem vet, kanske det släpper. Eller så är idén inte mogen att komma ut. 

Dessutom, en kul grej: jag har produktutvecklat lite i helgen. (Om nu ingen vill ha mig på arbetsmarknaden får jag väl skapa mig en helt egen väg, tänker jag). 

Jag har ju ett projekt att måla figurer på muggar. Nu kom jag äntligen igång med det. jag har aldrig målat på porslin förut och det var minst sagt svårt. Det var inte bara att göra så som man gjort på pappret. En glatt och välvd yta är inte så lätt att ta sig an. 

Testmuggarna ska nu brännas i ugn och sedan provdiskas i maskin några gånger. Det är några som vill ha målade muggar och då vill jag först se så att kvalitén håller. Det är ju inte så kul att skicka iväg en mugg där färgen lossnar i disken. Här är några testmuggar: 

Nu ska jag solcykla en stund!