Oväntad VM-uppladdning.

Det skulle övats på banan i Hoogerheide idag. Istället ligger jag på sängen i hotellet i Antwerpen. Under natten har en konstig hängig känsla satt sig i min kropp, huvud och hals. Den risiga men ändå inte sjuk-känslan. Har varit på apotek och inhandlat lite lindrande preparat och snott med mig honung och salt från frukosten. Efter råd från kolke Magnus Darvell väljer jag att ta det lugnt, för att ta det säkra före det osäkra. 

Det är egentligen ingen kris, det är bara det att jag inte får de förberedelser jag tänkt mig. 

Jag har tävlat på banan två gånger innan och den är, förutom några svängar i början densamma som tidigare år. Nu är det fint och torrt ute, men väderprognosen säger att det kommer att regna ganska mycket i natt och under förmiddagen i morgon. Vilket betyder att underlaget på banan inte kommer att se ut som idag ändå. Så egentligen hade dagens körning inte spelat så stor roll, mer än rent psykologiskt och för att sparka igång benen. Jag har som tur är eget rum här på hotellet så jag slipper att smitta ned de andra.

Det stör mig dock att jag inte varit sjuk sedan slutet av maj och nu kanske lyckats pricka in det lagom till säsongens viktigaste race, kunde det inte vänta 2 dar? Det är så typiskt. Men inte mycket att göra åt. Nu fokuserar jag på vila istället.