Tack Sven!

Foto: Tom Prenen

Första dagen av 2014 firades alltså med tävling. För många kanske något helt otänkbart, men jag tyckte att det var skitkul.
Jag saknar inte att vara trött och bakfull och förstöra en hel dag på att inte orka göra någonting (ok, ibland är det värt det..). Det är en ganska go känsla att köra sin bil kl 8.45 på nyårsdagen och i princip vara helt ensam på vägen.

Sven Nys GP i Baal var en riktig fin bana, kuperad, lerig och lättöverskådlig för publiken. Man får väl tacka Sven om det nu är han som gjort banan. Jag hittade till slut Ingnace, som skulle hjälpa mig i materiaalposten. Han tittade konstigt på mig när jag stod och tvättade min extremt leriga cykel efter två testvarv på banan. Skakade på huvudet och sa -Nästa gång tvättar du den inte, du kommer till mig direkt, jag tvättar. Som mountanbikecyklist har man ju lärt sig att underlätta för mekanikern om man har någon. Man tvättar av det värsta på hojen för att underlätta för meken, man lär sig fixa och meka sin cykel, i alla fall det vanligaste. I cyclocross är rollerna mer uppdelade. Mekanikern mekar och fixar hojen. Den som tar kläderna i starten, gör det osov. Cyklisten cyklar och mekar och tvättar inte. Lite ovant men man kanske lär sig! Nu hade min nyfunna mek även tagit med sig sin son  (flerfaldig belgisk cyclocrossmästare som junior) och två andra gubbar från Tlelnet-Fidea som ville hjälpa till. Man kan säga att jag kände mig som ett riktigt proffs!

I alla fall, jag fick en ganska bra start på loppet jämfört med de tidigare racen. Folk kanske var trötta på nyårsdagen då det var mindre buffligt och inga missöden i form av krascher skedde, så det var bra. Låg top 15 under större delen av loppet och lyckades slita mig förbi japanskan (som jag brukar tampas med) och var nästan ikapp 13:då det var dags att gå i mål.  Det blev en 14:e plats, det känns som om det var ett av de bättre loppen den sista tiden. Det var ett riktigt fysiskt krävande lopp, jag trodde att jag skulle få mjölksyrechock flera gånger. Det var egentligen bara en två tre stycken framför mig som jag någon gång har slagit. Jag fick även en trainer av en av gubbarna som hjälpte mig, det måste man ha och värma upp på, sa han, man fick inte cykla omkring så där som jag brukar göra. Han hade ändå en som ingen använde. Jaha.. Jag gissar att det bara är att tacka och se glad ut!  

Idag är det race i Nerdeländska Surhuisterveen innan jag styr kosan mot Sverige. Jag har inkvarterat mig på ett fantastiskt fint bed and breakfast i ett gammalt skolhus, men har dock inte sovit så bra, då ett par tjeckiska cyklister anlände sent och började duscha precis ovanför mig kl halv ett på natten. De höll på med duschningen till ca 02.00, alltså en och en halv timme. Så var den natten förstörd!