Fullt ös i Hoogherheide!

 Provkörning, Inte så nöjd. Foto: Nagels Cindy

Erkännandet: Jag har nog aldrig varit mer tveksam till att starta i ett race som denna morgon. Å ena sidan en förkylning i kroppen och erfarenheten efter att ha tävlat sjuk i Andalucia bikrace för två år sen i huvudet (slutade med lunginflammation och penicillinkur). Å andra sidan ett VM, höjdpunkten på säsongen och en kropp som, även om den inte var på topp, inte hade feber och inte heller ond hals. Det är svårt att dra gränsen i såna här fall. Hade det inte varit VM hade jag tagit det säkra före det osäkra och stannat i sängen, eller åtminstone tagit det skitlungt.
Jag bestämde mig till slut för att ställa mig på startlinjen, känna på det och vara ärlig mot mig själv och kliva av om det kändes allt för illa. Körde en lugn uppvärmning, allt för lugn för cyclocross, där det är fullt ös från start, men ville inte pressa kroppen mer än nödvändigt. Att stå på startlinjen med tankar på att man kanske ska kliva av är verkligen ingen bra grej, starten blev dålig och jag var inte offensiv över huvudlaget. I första lerpartiet kom dock viljan att kämpa fram och jag fick bra fart igen. Halva första varvet var dock väldigt gruffigt och folk kraschade till höger och vänster, vilket stoppade upp en del. Någon körde in i bakhjulet på min cykel och trasslade in sig och det blev stopp igen. Jag blev arg. Grejerna höll dock. Kom ikapp några av de jag brukar tampas med på tävlingarna i Belgien och kände att jag ville fortsätta. Kroppen och andningen var inte på topp men inte heller urkass, lerkörningen gick bra. Jag plockade placeringar varv efter varv. Det blev en 31:a plats till slut. Mitt mål med tävlingen var högre än så, men det målet hade behövt min kropp och knopp i absolut toppform för att kunna uppfyllas.    

Det var mycket folk längs banan som hejade, mest på segrande Marianne Vos förstås, men även på alla oss andra oavsett avstånd fram till täten. Det är så imponerande, många i publiken kan allas namn och hejar med det. Efter tävlingen kommer de och säger uppmuntrande ord och får en att känna sig bra, även om man är flera minuter efter vinnaren.

Jag lyckades tippa två av tre på pallen idag. Hade tippat Vos, Komton och Lechner på pallen, det blev Vos, Lechner och Wyman. Inte så illa av mig ändå?

Imorgon blir det ingen träning, men jag ska heja på killarna och vara med och supporta dem. I materiaalpost vågar jag nog inte stå, dock, tänk om jag skulle råka springa ivägen för Sven Nys eller Tom Meeusen, hade varit ytterst pinsamt. Önskepallen i morgon (om man inte får rösta på Darvell och Friberg så klart): Nys, Meeusen och Van der Haar.

För min del är CX-säsongen dock inte slut än. I veckan blev det klart att jag ska köra två tävlingar till. Den ena i Helreen, i Holland och den andra i finalen i Superprestige i Meddelkerke. Jag ska se till att bli frisk och sen ska jag ta revansch då!

Stort tack till alla Ni som peppat och hejat på Facebook, twitter, SMS mm, trots frånvaro av framskjuten placering. Jag känner mig oerhört glad och hedrad!