Vattencross i Karlstad.

Jag och Angelica. Baddräkt hade varit att föredra om det inte var så kallt! Foto: https://www.facebook.com/mjonssonfoto Superbilder!

Det som från början såg ut att bli en rätt torr och supersnabb tillställning blev inte det. När vi provkörde delar av banan på fredagseftermiddag konstaterade vi att det var en landsvägsbana på gräs, med ett litet skogsparti. Polarklockan visade på 0 höjdmeter uppför och 0 höjdmeter nedför, kemiskt platt alltså. Personligen hade jag uppskattat någon form av backe i banan, då plattkörning inte är min bästa sida, men lite av tjusningen med cyclocross är ju att det kan vara backigt men också helt platt, det kan vara lera till knäna men det kan också vara supersnabbt, platt grus. Olika banor passar olika cyklister och de bästa cyklisterna behärskar det mesta i underlags och banväg!

Morgonens regn gjorde banan gott då det blev lite slirigare på sina ställen men fortfarande hårt på gräset, men det gjorde även oss cyklister väldigt kalla. Att cykla i 3 grader och regn är ingen lätt sak och värst är det när man går i mål och slutar cykla. Då gäller det att få på sig varmt och torrt snabbt, så förlåt alla jag inte pratade med, jag prioriterade min stackars kropp just då.

Lördagens race slutade med en 2:a plats för min del, spurtslagen av Angelica precis som i Göteborg. Dag två hade kunnat sluta på samma sätt, men en vurpa för Angelica i en kurva som jag med blotta förskräckelsen klarade mig ifrån att också ramla i, gav mig ett litet försprång som jag orkade hålla till slutet och vinna. Det var halare på söndagen efter en massa regn, men inte så tungkört. Banan blev riktigt rolig att köra. Bra att vi kan trissa upp tempot och stressa varandra lite.

Glada på pallen Och där tittade solen fram för första gången! Foto: Oscar Ekstam

Fast sen fick jag ju så bra råd under tävlingens gång av min systerson Gustav, 5 år att något annat än vinst var otänkbart. I starten fick jag rådet att gasa och spruta upp lera med bakhjulet på dom andra så att de inte skulle se något. Startade i och för sig i en vattenpöl, men det blev inte så bra med lersprutet.
Under loppets gång ropade Gustav att jag skulle köra ifrån hon (Angelica) som låg bakom - ett bra råd tycker jag. Sen när jag kom ut på fältet med en liten lucka och vann, blev han helt tokig av lycka!
Jag blev lite full i skratt av att höra hans entusiastiska tillrop under banan, Gustav borde vara med på alla race så man blir på gott humör och får ordning på taktiken!
Nu ska jag försöka bli pigg till nästa helgs SM.
Väntar även på ett spännande paket som ska komma i veckan, mer om detta när det kommer.