Belgien och Kalasbra kläder!

Mina nya kläder från Kalas dök upp på posten strax innan avfärd. Supersnygga som vanligt, Stort tack Kalas! Krumelurerna är med den här gången med. En tröja utan någon i ger inte mycket rättvisa, men hoppas det är en del fotografer längs med banan imorgon och på söndag. 

Det har varit 17 grader här idag, det verkar som om jag har "otur" med det Belgiska crossvädret eller hur man nu ska säga. Börjar bli dags att vänja sig vid lite mer blöta och kalla förhållanden nu. De trodde ändå att det skulle blir lite smålerigt imorgon då det regnat hårt i flera dagar denna veckar. Ignace skulle skicka ut sin son Nico och reka i Koppenberg. Inväntar rapport. 

Idag har jag rullat väg en timme med Ignace. Det var dock hans andra pass för dagen. kl 06.30 hade han varit uppe och joggat 3 km + sprungit 6 gånger i trappan upp till huset (lång och brant). En riktig krutgubbe! Jag känner mig bortskämd här. Får mat och inte ens sätta ihop cykeln själv. Jag är inte van vid det så det känns svårt att veta vad man ska göra istället. Läst bok och slappat +  jobbat lite med datorn är väl det jag gjort idag. Enda orosmomentet nu är att jag haft ont i huvudet hela dagen, hoppas inte det är något allvarligt.    

Vill ni titta på Koppenbergcross från förra året kan ni göra det här. Tyvärr mest herrar, men Sven Nys och Tom Meeusen är ju alltid kul att se!

Vad-döden och shoppingrunda.

Mackan och jag var och shoppade lite igår. Jag köpte nya pedaler och mackan köpte nästan ett par skidor för 300kr. Fast han ångrade sig i sista minuten. 

Jag ville dock gärna ha det kamouflagemönstrade minitältet ni ser ovan, vilket givetvis var tvunget att provliggas. Passade perfekt. Tänk vad praktiskt på crosstävlingarna, bara att fälla ut och krypa ned intill Sven Nys husbil. Parkeringspass behövs nog inte heller. Frågan är var man gör av cyklarna.  

I alla fall, Söndagens trappträning, sitter fortfarande i vaderna idag. I måndags var jag nästan lite kaxig, då jag bara kände mig lite stel i vaderna, tänkte att jag var nog ganska bra på trapplöpning ändå. I går kände jag vilken träningsvärk som kommit under natten redan innan jag gått upp ur sängen. Nästan så att vaderna inte fungerade, en skum känsla som gjorde att jag fick strukturera om lite i träningsplaneringen. Lite träningsvärk är inget problem, men är det så att man knappt kan gå kan det vara läge att göra något lugnare, eller i alla fall inte något som belastar de träningsvärksdrabbade musklerna så hårt, dvs. ingen trappträning eller backlöpning innan träningsvärken är borta.

Annars har jag även varit lite trött mentalt. Det är mycket som ska planeras för att få ihop crosssäsongen och det är inte alltid det är så lätt som man tänkt sig, men ibland blir det också lättare än vad man trott så det jämnar kanske ut sig i det stora hela. Det som gör en mest trött är nog ovissheten som hela tiden ligger över en som ett mörkt moln. Och visst, livet är spännande på det här sättet, men i bland önskar man att det var mer förutsägbart och enklare. 

I morgon drar jag till Belgien som sagt, Koppenbergcross och Superprestige Zonhoven står på programmet. Vädret ser ut att bli fint, men inte så lerigt som jag kanske skulle vilja. Egentligen gör det inget att det inte är lerigt då dessa två banor är hårda nog som de är. Men det är ju alltid kul när det blir grisigt.  

Trappträning.

De flesta som bor i Centrala Göteborg känner till den. Megatrappan upp till Skansen Kronan. Jag vet inte exakt hur många trappsteg den är då jag alltid tappar bort mig ungefär halvvägs. Men minst 150 steg är det nog. Jag har länge tänkt att man skulle arrangera en extremcross, där både trappan och serpentinvägen på andra sidan ska vara med. Mackan tycker att trappan bara ska vara med i starten, jag tycker att den bör vara med under varje varv Annars blir det väl för mesigt? Tänk er 6 varv och trappan med på varje varv. Den är tyvärr lite smal, men extremcross är ju alltid extremcross och kanske inte behöver följa alla regler?

I alla fall, så körde jag trappträning i trappen igår (med löparskor och utan cykel). 5 gånger upp, gång ned. Man tycker att man börjar löjligt lugnt, men på slutet av trappen orkar man ändå knappt lyfta benen till nästa steg. När det gäller cyclocross är just trappor något jag tycker är jobbigt. Jag har korta ben, vilket är en nackdel. cyklister som är långa och som jag är ungefär lika snabb som i andra moment, swishar förbi mig i långa trappor med sina långa ben. Därför behöver jag träna på det. 

Efter trappsessionen var benen som gelé, jag joggade hem och satte mig på Monarken och skulle köra några intervaller. Det gick inte alls bra, fick köra med mycket lättare belastning än normalt och det kändes ändå skittungt. Fick ändå till några hyfsade 1 minutersintervaller. Slutsatsen är att trappträningen är grymt jobbigt för benen.    

Ikväll blir det spinning, numer jobbar jag ju på SATS, efter "sammanslagningen" av ELIXIA och SATS. Det var ett tag sedan jag instruerade, så det ska faktiskt bli skoj. Hoppas på mycket folk. 

Crossigt värre!

Foto: Bart Hazen

Det var en lång resa hem, blev nästan lika trött av den som efter Valkenburgracet ovan, men idag på Monarken visade watten på pigga ben igen. Rev av några 70-20 och på slutet några kortare spurter. Det är så bra med Monark, då man kan jämföra över tid och se att man faktiskt kör med mer belastning på men ligger på samma puls som för några veckor då man orkade mycket mindre motstånd.  Det behövde jag. Imorgon körs det introcross här i Göteborg, men jag jobbar på Gamla Ullevi då och missar den tyvärr. Får väl åka ut och sladda lite för mig själv.

Fick hem senaste numret av Bicycling häromdagen. Det känns riktigt hedrande att jag fått en av mina bilder publicerade på samma uppslag som Styrbar! Jag funderar på att trycka upp bilden och nån mer cykelbild som vykort och kanske nåt större format, Nån som skulle vara intresserad av något sådant? Och i så fall, vad skulle ni kunna tänka er att betala för säg 10 vykort eller ett tryck i A3-format? Ge mig gärna tips på vad jag ska göra! 

Nästa race blir Koppenbergcross en riktigt tuff och backig bana som jag körde förra året och gillar. Jag gillar den ännu mer i år då, de som första UCI-lopp i Europa har lika mycket prispengar till damerna som till herrarna, det vill säga 5 gånger mer än vad UCI har som lägsta nivå för damklass i Cyclocross idag. All heder till dem, de har verkligen gjort ett superjobb och tagit ett steg mot en mer jämställd fördelning av prispengarne, men är det inte lite konstigt att någon i Europa inte kommit på detta tidigare? I USA kör man till exempel med samma prispengar för de bästa sedan länge på jättemånga tävlingar. Jag hoppas verkligen att Koppenbergcross kan få fler arrangörer att inse hur skev fördelningen är. 

Detta får mig så klart att tänka på en diskussion på facebook om fördelningen av prispengar på nästa års C1:a i mtb som ska köras här hemma. Någon hade ifrågasatt varför damernas prissumma var lägre och då hade SCF: svarat att det var UCI:s regler som var så -vilket man i sin tur kan tolka som att eftersom SCF hade UCI:s regler om prispengar i ryggen, så behövde inte tänka på att göra något åt det.

Grejen är att denna regel så klart inte förbjuder någon att ge mer prispengar i ett lopp, det är en miniminivå. Hade inte SCF: precis arbetat fram nån slags jämställdhetsplan, just för att förhindra just denna typ av ojämlikhet? 

Ett vanligt argument i denna diskussion är att vi damer är så få på startlinjen och därför ska den som vinner få mindre prispengar. Argumentet håller dock inte ända fram, tycker jag. Jag har kört ett flertal tävlingar i Belgien, där startfältet på damsidan varit större än herrarnas. Fick vi då den dam som som vann mer pengar än herren? (vilket hade varit det logiska i denna argumentation) -Nej så klart inte. Varför? Jo för att det är inte där problemet ligger, utan i det sätt som kvinnor och mäns prestationer i sport ofta värderas.  

Livet som enmansföretagare!

Jag är en snäll jäkel och det i kombination med att vara egenföretagare inom områden som konst, media och sport etc. gör att ofta stöter på situationer som i andra sammanhang skulle te sig ganska så konstiga. För att slippa förklara visar jag istället en film, där liknande situationer appliceras på den så kallade verkligheten.



Ok förstår ni nu vad jag menar?

Nacht van woerden!

Denna resa har verkligen bjudit på vädermässiga kontraster. I söndags 25 grader, vätskebrist och shorts & linne efter racet. Igår bjöds vi på väldigt olika slags väder i Woerden. Regn, kyla, storm, jättestora hagel och kraftig åska. Ett riktigt crossspektakel!
Mötte upp Ignace, körde några varv på banan när det var ljust. Min ena pedal lyckades lossna och gå sönder under träningen, så jag fick låna Ignaces pedal. Tur att det hände innan racet i alla fall. Banan var på gräs och asfalt, med med ett mindre sandhinder. Ganska likt en Sverige-bana med många kurvor och ganska smal på sina ställen. Banan var både snabb, på grund av asfaltspartierna och sugande på lerpartierna (där det en gång varit gräs som sagt). Det var ett stort startfält på damsidan, med många stjärnor från världscupen. Ösregn vid uppropet i startfållan. Mackan var där med paraply som tur var. Fick en halvok start, men lyckades komma förbi en massa i första kurvorna, där det blev lite stopp. Var uppe på en 7:e plats under 1:a och 2:a varvet, men blev sen ikappåkt av ett litet gäng cyklister. Det blev slirigare och slirigare på banan, men som tur var körde jag med cykeln med lerdäck och behövde inte byta den under racet, eftersom leran regnade av rätt lätt. Var riktigt trött och höll på att tappa greppet i de sista kurvorna innan mål och några tjejer bakom var nästan ikapp, men lyckades springa fort på ett parti och sen få till sista biten mot mål på ett bra sätt och gick i mål som 10:a eller 11:a, det var inte läge att kolla resultatet just då, eftersom det började storhagla. Det var bara att försöka ta sig till Ignances varma husbil så fort som möjligt och få av sig lerdräkten.
En snabb dusch innan Mackans race och sen fick jag hjälpa honom vid starten. Mackan startade vid 22.10 i Masters/amatörklassen. 91 st anmälda och Mackan hade nr 91 på grund av sin efteranmälan. Han fick starta bland de sista, men är riktigt bra på att ta sig fram bland cyklister, så han låg 35:a redan på första varvet och slutade sedan 21:a. Riktigt bra kört!
Det här med kvälls/nattcross är riktigt kul. De hade satt upp stora lampor längs med hela banan, av den typ som man har på fotbollsplaner mm. Man såg riktigt bra. Jag hade föreställt mig att det skulle vara partier på banan där man inte se ordentligt och därmed få cykla långsammare än vad man egentligen ville, men så var det inte alls. Något att ta med sig hem kanske? Fast hemma får det ju absolut inte bli något uppkört gräs eller ens synas efteråt att det cyklats på något så konstigt som gräspartier inne i stan, så då blir det ju svårt. Här är festen och tävlingen det viktiga, gräs som förstörs är ett mindre problem som man kan fixa till sen.

Inga bilder från racet den här gången, men det kanske kommer senare!

Nu ska vi åka hem.

När man kört hårt..

 Bild strax innan trappen igår. Foto: Anton Vos

Hård dag igår, lätt dag idag. Sovmorgon, tvätta gårdagens racekläder, lugnt rull och fika. Nedan ser ni gårdagens pulskurva. Nån som trodde att cyclocross inte var så jobbigt?  94% i snitt i nästan 50 minuter. Inget ovanligt för mig på dessa korta race, särskilt inte om det är banor som liknar den i Valkenburg. 

Nu är ju inte pulsen den enda viktiga parametern och värmen gjorde väl sitt till med, men vi kan väl vara överens om att jag tog i under räjset?

Vi beställde två Capuccinpo, fick kaka, chokladbit och minidessert till! Kaffet kunde vara bättre, men uppläggningen gav extra plus.

Såhär pigg  blev jag efter det.

Imorgon drar vi vidare till Woerden, för den första mörkercrossen någonsin för min del. Mackan ska köra med, fast i amatörklassen. De startar 22 på kvällen. Blir intressant, undrar hur ljust det är med lamporna? I alla fall så är Comton, Wyman och hela gänget anmälda. Och det ska regna!