Mycket att stå i nu. Cyclocross innebär en hel del pyssel. Helt enkelt för att man har fler prylar än i MTB. Däck som ska limmas på däck som ska krängas av, cyklar som ska skruvas. Jag får mycket hjälp av Mackan eftersom det är svårt att sitta och limma däck i biljettkassan. Fast folk kanske hade blivit glada av ångorna? Nu håller vi på att limma på ett par riktiga lersulor på ett hjulset, Dugast Ernst. Det är riktigt traktormönster, så nu hoppas jag på några riktigt leriga banor för att testa.
En grej jag inte skrivit något om är att jag troligtvis har en fraktur i höger långfinger. Jag ramlade ju i Livigno i somras och slog i detta finger. Har väl intalat mig själv att det bara var en stukning, men innerst inne känt att det känts som en fraktur. Har haft frakturer tidigare i fingrar och vet hur det känns och att det tar rätt lång tid innan det slutar att göra ont. Om det gjort ont? Jo väldigt ont om fingret kommer i vissa lägen, men inte så farligt annars. Jag vet att man inte brukar göra något åt det. När jag kört mtb hade jag fingret tejpat med fingret bredvid i början och sen har det inte känts så mycket, men nu på crossen när man håller händerna i ett annat läge i hodsen samt lyfter cykeln gör det mer ont.
Det var i samband med ett besök på vårdcentralen på grund av något annat som jag bad läkaren titta på fingret. Han trodde på en fraktur av stabil art alternativt en spricka. -Tejpa fingret, var uppmaningen, vilket jag gjort tidigare. Vi får se om det blir bättre inom några veckor, om inte kanske det får bli noggrannare undersökning och röntgen.
Dopning har ju kommit på tapeten nu igen i samband med Johaugs positiva dopningstest. Jag vet att det spekuleras vilt om att Norge dopat sina aktiva systematiskt och liknande, men jag tror faktiskt att detta fall handlar om rent slarv. Man har inte kontrollerat den där salvan ordentligt helt enkelt.
Om det är slarv så tycker jag det är ofattbart att det kan ske på den nivån. Så jäkla onödigt!
Vi pratar om en tjej som är överlägsen i sin sport och i längdskidåkning dessutom, som sedan tidigare haft ögonen på sig då det gäller användandet av förbjudna preparat. Alla borde vara jättenoganna på denna nivå. Att Johaug dessutom skyller på den läkare som givit henne preparatet och frånsäger sig all skuld i det hela är minst lika konstigt.
Jag har under alla år fått inpräntat i mitt huvud att det är jag som idrottare som är ansvarig över vad som hamnar i min kropp. Det kan förefalla läskigt, och det är det ju också, eftersom man inte vet det exakt när man äter och dricker på restaurang tillexempel, men ansvaret är fortfarande ens eget.
Får man en salva, väljer man ju själv om man vill använda den. Jag har själv varit med om att läkare ordinerat medicin som varit dopingklassad och man har fått upplysa dem om det. De flesta läkare har ingen koll på dopinglistor. I detta fall, då det är en förbundsläkare som ordinerat salvan borde han ju i och för sig ha koll, men....det är fortfarande idrottaren som är ansvarig
. En googling på preparatet ger dessutom ganska snabbt ett svar som säger att det finns dopingklassade ämnen i salvan. Och googla borde ju Johaug klara av att göra.
Själv googlar jag alla eventuella mediciner jag får och om det är oklart om det är något dopingklassat i den går jag in på Wadas lista som finns både på deras egen hemsida och på RF:s sida.
En åkare på den här nivån har ju en massa folk omkring sig som hjälper henne både med medicinska grejer och annat. Det har man inte på min nivå och kanske är det bra på ett sätt. Man måste ju vara noggrann och kontrollera allt själv. Man kan inte skylla på någon. Jag råkade själv köpa en medicin i Belgien med dopinklassad substans i, om än tillåtet upp til viss nivå (den allergimedicin som Hockyspelaren Bäckström testade positivt för). Jag googlade den så klart och när jag fick reda på att det fanns pseudoeffedrin i den, tog jag den inte längre, detta trots att det alltså är tillåtet upp till en viss mängd. Detta med tillåtna maxvärden är väldigt knepigt tycker jag. Man vet ju inte hur ens kropp bryter ned ett visst ämne. Tidigare när koffein tex fanns på dopinglistan var det en svensk som åkte dit för det och det visade sig att hen inte bröt ned koffeinet normalt. Det är ju sådant man inte vet innan man testat kroppens nedbrytningsförmåga.
En åkare på den här nivån har ju en massa folk omkring sig som hjälper henne både med medicinska grejer och annat. Det har man inte på min nivå och kanske är det bra på ett sätt. Man måste ju vara noggrann och kontrollera allt själv. Man kan inte skylla på någon. Jag råkade själv köpa en medicin i Belgien med dopinklassad substans i, om än tillåtet upp til viss nivå (den allergimedicin som Hockyspelaren Bäckström testade positivt för). Jag googlade den så klart och när jag fick reda på att det fanns pseudoeffedrin i den, tog jag den inte längre, detta trots att det alltså är tillåtet upp till en viss mängd. Detta med tillåtna maxvärden är väldigt knepigt tycker jag. Man vet ju inte hur ens kropp bryter ned ett visst ämne. Tidigare när koffein tex fanns på dopinglistan var det en svensk som åkte dit för det och det visade sig att hen inte bröt ned koffeinet normalt. Det är ju sådant man inte vet innan man testat kroppens nedbrytningsförmåga.
UCI:s utbildning "True Champion or cheat är nog inte så dum när allt kommer omkring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar