Där hon hör hemma!

Vilken dag i går! Guldeufori i Cykelsverige efter Jenny Rissveds fantastiska lopp på XCO-arenan i Rio. OS guld för Sverige i Mountainbike, sådant för inte alltför länge sen bara drömt om. Jag vet att de flesta som läser denna blogg kanske såg loppet, det var iskallt samtidigt som det kokade. Till och med när kedjan krånglade var Jenny iskall, lugn, tuggade ikapp de andra utan stress. Trots att hon var där för att se och lära visste hon precis hur hon skulle göra. Jag skriver som så många andra -hon visade istället dem hon skulle lära av hur man skulle göra! Själv satt vi hemma med gåshud och var allt annat än lugna. Jag fick ha en kudde till hands, för stundtals vågade jag inte titta på loppet. Vi visste väl att kapaciteten för medalj fanns, men det är mycket som ska stämma på ett lopp och mycket som kan hända. Många andra var precis lika väl förberedda och taggade på att vinna. Men Jenny var den som gjorde det, fattar ni, hon gjorde det!! Nä, jag fattar nog inte....
OS-banan såg verkligen grymt kul ut att köra, det var en bra sändning från TV 3 och Kessiakoff var riktigt bra som kommentator. Man hoppas att folk som inte cyklar mtb idag blir sugna på att testa. Men som vanligt så ser det som är brant och stökigt inte alls så svårt ut på TV. När dessutom de som kör är så tekniskt skickliga att de bara flyter igenom stenpartierna, ser det som är svårt extra lätt ut. Tror många hade blivit förvånade och lite skärrade över hur svårt det faktiskt är om de fått ta sig runt ett varv på den där banan.

Det såg ju väldigt kritiskt ut med OS-plats på damsidan i vintras. Sverige var 20 nånting på nationsrankingen för OS. Eftersom jag vid de tillfället var näst bäst rankad av de tre damer vars poäng räknades till nationsrankingen blev jag "utskickad" på poängplockningsuppdrag. Ett hårt, men också roligt slit som igår kändes så värt! Detta var den bästa utdelning man kunde få! Jenny är dock den som slitit hårdast av alla för att komma till den högsta nivån inom mtb och jag vill inte jämföra min i sammanhanget mikroskopiska insats med hennes stora slit och fantastiska insats.

Det pratas ju alltid om att man ska engagera sig för svensk cykel och jag fick så sent som häromdagen nån sags "pik" att jag minsann borde engagera mig mer i damcykling. Det finns olika sätt att göra detta och poängplockandet ser jag som mitt bidrag till något jag tyckte var viktigt -att försöka få en ung och lovande tjej att hamna där hon hör hemma- På OS-arenan!