Cykelvasan -roligaste långloppet hittils?

Ja, jag vet jag är sen med mitt inlägg, men det har inte funnits tid till att skriva förrän nu. De flesta vet väl resultatet på cykelvasan redan, men alla vill ju ge sin upplevda version av loppet, så även jag.

Sprinten först, ett riktigt kul evenemang som i år tyvärr försågs med riktigt skitväder. Kallt och regn, i kontrast till förra året då det var över 20 grader och strålande sol. Banan är rätt skoj, en serpentinbacke upp, några svängar på toppen och sen ett skogsparti utför. Fick väl ingen kanonstart direkt, men slutade i alla fall 5:a.



Dagen efter upp klockan 5 efter en riktigt dålig natt sömnmässigt (inget ovanligt). Tvingade i mig lite frukost (inte hungrig, men äta bör man ju...) och ned till starten strax efter kl 6. Jag har ju vanligen sjukt svårt att gå upp på morgnarna, det vet de flesta vid det här laget, men när det verkligen gäller, går det riktigt bra i alla fall. Det hela blev ännu lättare när man insåg att regnet avtagit helt, det var 12 grader istället för 4 och solen till och med tittade fram här och där. Tog bilen ned till starten denna gång, det var rätt skönt, man kan hänga i den innan uppvärmning och ha med sig pump och extra grejer mm.

Den stora nyheten i år var ju vår separata damstart kl 07.30. Enligt startlistan var det ca 60 damer som startade i tävlingsklass i år, vilket nog är rekord i Cykelvasans tävlingsklass. Starten gick och vi kom iväg utan missnöden vad jag såg. La mig bakom följebilen och tyckte den åkte rätt långsamt. Trodde först att det var en bil som hamnat i vägen och inte fattat att den var mitt i en tävling. Dagarna innan hade jag tänkt på olika scenarion på hur loppet skulle utveckla sig. Teorin om att en mindre grupp cyklister skulle sticka tidigt var den jag trodde på mest. Det var också det som hände. Vad jag inte räknat med var dock att jag själv skulle vara en av dem som var med i den gruppen. Körde ca 2 km efter följebilen/tv kameran och när jag vände mig om ser jag att det bara är jag och ytterligare 5 cyklister som är med, resten av gruppen ser jag inte. Det är Jennie Stenerhag, Ida Jansson, Nellie Larsson, Felicia Ferner, Louise Rundqvist och jag själv. Vi får snabbt till ett grymt bra samarbete, alla hjälpts åt att hålla farten, jag har nog aldrig varit med om någon bättre körning på ett långlopp faktiskt. Det körs lite om spurtprisen och till nästa gång behöver jag nog få lite mer koll på var dessa är, jag var inte alls beredd på dem eller så hade jag fullt fokus på att cykla.
I en längre backe innan Mångsbodarna släpper Louise och vi är 5 i gruppen. Fortsätter att kriga på. Märker efter ett tag att det börjar gå lite vingligt för min egen del och att det är lite väl lite luft i framdäcket. Tänker att det är ett litet hål som lagat sig och fortsätter, men det blir bara värre och värre och tillslut får jag stanna och tappar därmed de 4 i täten. Förbannade jäkla skit!!!! Det verkar vara ventilen som läcker och jag chansar och drar i en kolsyrepatron så att däcket blir stenhårt. Fäpplar lite med det, men kommer till slut iväg igen, det kändes som en evighet, men det gör det ju alltid när man får stanna och meka.

Kör solo och det går inte alls lika fort som innan så klart. Man får vara sjukt stark om man ska köra i samma tempo som 4 åkstarka cyklister som samarbetar. Väntar på att någon ska komma ikapp mig, men det dröjer nästan exakt en timme och då förstår jag vilken jäkla lucka vi hade i tätgruppen.
Till slut kommer Louise, Angelica och Erika ikapp mig. Jag är vid det här laget riktigt krispig, så det blev min räddning. Efter ganska kort tid på rulle känner jag mig piggare igen och kan vara med i dragjobbet. Även i denna grupp får vi till ett bra samarbete ända in till de sista kilometerna. Vi kommer tillsammans in på upploppet och jag är för stum för att få till någon vidare spurt. Rullar in som 7:a. Sjukt frustrerad över det hände som det hände, men ändå nöjd med körningen fram tills dess. Den gav mersmak. Vann gjorde återigen Jennie Stenerhag som varit en av de starka rösterna för den separata damstarten. All kudos till henne!

Förra året var jag 5:a i mål, men i år var körningen från min sida bättre tycker jag. Eller man kan kanske inte jämföra, då jag då körde i jätteklungor med herrar och det gick 15 min snabbare. Egentligen kan man säga att jag var 7:a även förra året med, eftersom en jätteklunga med 2 damcyklister körde fel framför mig.

Trots ventilstrulet var det här nog det roligaste långloppet på mtb jag kört, om man bara ser till utvecklingen av loppet. Vi damer fick tävla mot varandra, lägga upp vår taktik med varandra, spurta med varandra, det är en stor skillnad mot att ha en tävling bland massa cyklister som liksom inte är med i ens tävling. Dessutom var det extremt god stämning i de grupper två jag körde, inga sura miner, utan vi peppade snarare varandra. Ingen fulkörning, utan ärlig och snygg körning. Den starkaste och smartaste vann helt klart. En skön sak med mtb är att man kan vara värsta konkurrenter på tävlingsbanan, men sen gå och ta en fika tillsammans efteråt, även om man precis blivit slagen av personen i fråga.
   
Jag vill verkligen tacka tävlingsledningen på Vasaloppet.
Efter många påtryckningar, debattinlägg och diskussioner hit och dit valde Vasaloppsledningen att våga testa elitdamernas önskan om en egen start och tävling och de ska ha en stor eloge för det. Om jag minns rätt var det nästan hälften av damerna som hann komma i mål innan de första herrarna kom dundrande.
Tänker helt annorlunda nu än innan. Jag ska vara ärlig, första gången jag körde cykelvasan tyckte jag det var skittråkigt. "Aldrig mer" tänkte jag då. Nu tänker jag redan på nästa år, vad jag skulle kunna förbättra, hur jag skulle kunna förbereda mig bättre, hur ska jag preppa min cykel. Det är väl det som var tanken? Att loppet ska ge mersmak och att man ska bli peppad?!

Här kan ni förresten se ett inslag från SVT om cykelvasan

Nu är jag hemma igen och smälter helgen. Känner mig sjukt trött och tom på energi men också inspirerad. Cykelvasan är en sjukt stor och viktig händelse i cykelsverige. Vilken apparat! Idag har jag lång startstäcka och tillåter mig verkligen att ha det. Kläd- och cykelvård väntar och en hel del "administrativa" saker att lösa.