Snustorra skogar igår runt Lida. Till och med surhålet i början på 2:a Loopen, där man alltid annars får hoppa av, gick att cykla igenom i går. Då jäklar är det torrt.
För min del var det årets första långlopp om man bortser från Cypern i februari., där etapperna ändå är över 2 timmar. Var in i det sista osäker på om jag skulle köra eftersom jag varit så trött och sovit dåligt de senaste veckorna. Sista 2 veckorna har jag dock sovit lite bättre och därmed blivit piggare och på bättre humör och har även kunnat träna riktigt bra.
Lida loop är ju ett av de lopp som tagit det här med egen damstart till sig, vilket ska uppmärksammans tycker jag. I år startade alla tävlingsklasser samtidigt, vilket gav ett gediget startfält. Jag lyckades vara snabbast uppför backen i starten, det har nog aldrig hänt innan. Det är dock inte där loppet avgörs, men det är ju alltid kul med en bra start. Vi blev ganska tidigt en grupp på 4 personer, där Jennie Stenerhag gjorde det största jobbet. På slutet av första loopen var vi tre kvar och strax innan varning skruvades tempot upp av Angelica och Jenny i kamp om spurtpriset. Hade inte så mycket att svara med och tänkte att jag kanske inte skulle bränna allt krut just där. Var sen nästan ikapp duon igen efter spurtpriset, men fick inte riktigt kontakt. Knatade på i min ensamhet. Tyckte att det gick ganska sakta och segt, men höll jämn fart i alla fall. Det är så grymt svårt att veta hur det går när man kör solo så tidigt. Vid andra varvningen fick jag höra att jag var ca 55 sekunder efter Angelica och Jennie var ytterligare ca 3 och en halv minut framför. Fortsatte att knata på och de första herrarna började komma ikapp. Dessa körde dock så pass mycket snabbare att det inte gick att hänga på dem. Med ca 11 km kvar började jag skymta en orange hjälm som kör alldeles ensam. Det är ju svårt att se vem det var, men jag anade att det var den jag ville att det skulle vara. Efter ett tag kom jag i kapp Angelica och fick efter ett tag en lucka. Tänkte att jag inte får krokna, kroknar inte utan ficm lite extra krafter faktiskt och rullade in som 2:a. Grymt nöjd med loppet. 8 minuter snabbare än förra året med, då det också var torrt och jag hade sällskap längre.
Supertack även till Linnéa Angerman som ryckte in som förstklassig langare i sista sekund. Stort tack!
Det ingen vet är att jag började dagen med att köra helt fel väg till Lida, GPS:en visade mig ut på landet och jag körde ett tag i cirklar. Kom ca 40 minuter senare än jag planerat och var lite småstressad eftersom det var massa saker jag skulle fixa på plats (och därför planerade jag att vara där tidigt) Dessutom kom jag i sista sekund till starten också eftersom när jag värmt upp och skulle byta till tävlingströja upptäckte att tröjan jag valt hade trasigt blixtlås där framme. Det blev till att nåla om en annan tröja, ingen stor grej egentligen, men är man stressad kan det upplevas som en hög mur man måste över. Tur att Michael på Rideaway var där och fick agera pappa åt mig ett tag. Tack Michael :). Jag har dock varit med om flera gånger att jag presterar bra om jag är stressad innan start, om det typ är grejer som strular, att jag liksom tänder till lite då. Det är ju inte särskilt roligt när man är mitt i det. Men kul när det sen går bra.
Om ni förresten undrar varför jag åker i en "Sverigehjälm" så är det inte för att jag tror att jag är svensk mästare eller nåt. Jag kraschade rätt hårt in i ett träd förra veckan. Det gick rätt så bra med mig, blev mest mörbultad och sur, men värre gick det med min hjälm. Den sprack rätt rejält. En jäkla tur att den satt på huvudet helt enkelt. Tack för din tid hjälmen, vila i frid. I väntan på ny hjälm får jag helt enkelt ha sverigehjälmen då jag inte har någon annan. Men det är väl bättre än ingen alls, eller?
Idag blir en superlugn dag. Har halvsovit till 9.30, ska fixa lite "kontorsgrejer" och mail mm + börja måla en bild som är beställd. Ev blir det lite lätt gym i kväll. Lugna dagar behövs efter hårda dagar helt enkelt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar