Vackert!

Det är så vackert i Sverige just nu! Maj är min favoritmånad. När träd börjar blomma och det som varit brun/grått plötsligt blir olika nyanser av ljustgrönt. När man blir rastlös på jobbet då man måste sitta inne och titta på vårsolen därute. 

Enda nackdelen med våren är att jag tror att jag har nån form av allergi. Har väl inte fått 100% koll på hur jag ska hantera det och ibland tror jag att jag bara är allmänt trött. Har gjort tester som inte visar något mer än att jag har ansträngningsastma. Då besvären jag kopplar till allergi kommer vid samma tider på året, varje år och med samma symtom fast mer eller mindre allvarligt, är jag ändå rätt säker på att det är något som stör. Främst är det att ögonen kliar, men värst är väl tröttheten och känslan av att man liksom avsaknar lite av sitt "go". Då även allergimediciner kan göra en trött och dåsig, är det inte så lätt att veta hur man ska göra.    

Har hur som varit och testat EM-banan igen. Förra gången möttes vi ju av 3 grader och lite snö, denna gång kunde man köra i kort-kort. Det var 21 grader när jag lämnade Jönköping. Det ser ut att bli en helg i försommarens tecken och det är arrangörerna så väl värda efter allt jobb med banan och evenemanget. Igår körde jag och testade lite olika vägval + ett varv i ett tempo som kändes halvhårt och med runt 85% av max. Det är grymt svårt att känna hur hårt man kan ligga på på den banan. Det som kändes halvhårt i ett varv kanske kommer att upplevas som  tokhårt efter 4 varv. Mycket beror nog på dagsform. Banan är fantastisk vacker just nu med alla vitsippor! Underlaget är nu i princip snustorrt. 

Vackert, men man lär inte njuta av det på söndag...

Grymt trähopp på banan. Inte högt eller svårt alls, men för några år sedan hade jag inte vågat köra det, eftersom jag då inte kunde hoppa överhuvudtaget. När jag började tävla fanns inga hopp på  XC-banorna, så därför tränade jag aldrig på sådant. Det är först på senare år det blivit mer och större hopp banorna och nu även i Sverige. Jag kan erkänna att jag varit rätt för sådant här. Inte för själva flygturen, utan för landningen. Jag har känt att jag inte har kontroll. Fortfarande kan jag få stora skälvan ibland om jag inte hunnit reka ett hopp i lugn och ro. Lugn och ro, bit för bit är nyckeln för mig när jag ska öva på sånt jag upplever som svårt, samtidigt man inte ska tänka för mycket heller, hjärnan kan spela en spratt ibland.   

Nu ska jag strax jobba. Är väl sådär pepp på att sitta inne i en skrubb hela eftermiddagen idag, men pengarna måste ju dras in så det är väl bara att bita i hop och tänka på dem som har det värre.