Vinst i Valongo!

Där satt den! Grymt nöjd med gårdagens seger i Valongo. En C1:a ger en hel del poäng om man vinner.

Efter provkörning i lördags kunde vi konstatera att banan i Valongo var grymt krävande. Inte en platt meter, utan antingen uppför eller utför. Ingen av backarna var så vansinnigt långa egentligen men branta, så branta att man ofta fick gå på lättaste växeln och det var svårt att provköra och hålla igen. Att ta sig uppför backarna krävde helt enkelt att man tog i. Vädret var kanon under lördagen men på söndagen vaknade vi till misärväder, ösregn och blåst. Just då ville jag gärna ligga kvar under täcket några timmar till. Dessutom hade jag lyckats glömma mina regnkläder trots att jag sett att prognosen var regn. Dåligt av mig, när jag cykelcrossat i regn hela vintern och det då varit det allra första som packas ned i väskan!

Vi hade dock lite tur och regnet övergick i skurar och faktiskt lite sol och det kom "bara" en endaste störtskur under uppvärmningen. Jag blev inte så blöt. Det var ett 30-tal damer på startlinjen + en hög juniorer. Det är alltid lite spännande när man inte har någon aning om hur man står sig mot de andra. Det enda jag visste var att jag var rankad som 4:e bästa på världsrankingen av dem som var med. Det blev att känna av lite på första varvet. Kommissarien hade bestämt att vi skulle köra hela 5 varv, vilket var helt klart ett varv för mycket. (Endast 4 cyklister gick i mål på en tävlingstid under 2 timmar).

Starten gick och jag hade bestämt mig för att försöka hänga med täten i startbacken, det gick bra och lade mig sen 4:a -5:a. Jag tyckte faktiskt att det gick lite väl långsamt, men då banan var jobbig höll jag mig lugn. Någon vurpade i en teknisk utförslöpa och jag var uppe på 3:je plats. Inför varvningen hade jag och en till fått en liten lucka ned till övriga. Låg bakom och tänkte att här ligger jag bra, hade tänkt hålla mig även på varv 2, men plötsligt i en backe som var för hal att cykla uppför klev jag bara om ledande dam. Ja, jag får väl ligga först ett tag då, tänkte jag och körde. I en utförslöpa märkte jag att hon inte längre låg på mitt hjul. Fortsatte att tugga på. 20 sekunders lucka inför varv 3 och 50 inför varv 4. Försökte hålla jämt tempo, men var också lite rädd för att krokna, detta var en typiskt sådan bana något sådant skulle kunna inträffa. Inför sista varvet sa Mackan att jag var 1.50 före. Jag var tvungen att fråga en gång till om det verkligen stämde. Trodde inte det var sant. Safeade en hel del på sista varvet och tänkte att det inte gjorde något om jag tappade en del. Det visade sig dock att jag gjorde tvärt om, jag fortsatte att dra ifrån och vann med 2 minuter och 45 sekunder.
Jag fattar fortfarande inte riktigt hur det kunde ske, men man behöver inte alltid förstå allting.

Jag tror främst att det var en bana och ett underlag som passade mig extremt bra med branta, tungkörda backar och ganska långsamma trixiga, leriga utförslöpor.

Nu är vi på väg hem och har en paus på Köpenhamns flygplats. Snart snart hemma!

Nästa helg blir tävlingsfri och jag ska försöka träna lite och ta hand om kroppen med sjukgymnastbesök bland annat. Det blir lätt lite mindre träning när man reser och räjsar så mycket. Då behövs några dagar emellanåt med med strukturerad träning för att man inte ska tappa alt.
       
Ser fram mot vårvädret jag hört talas om i Sverige!