Vårtecken!

Jahapp. Dags att åka tillbaka till Serbien i morgon då! Ännu ett tredagars etapplopp står på schemat. Vi trodde ett tag att det skulle se annorlunda ut än senaste helgen, med bland annat ett xc-lopp på andra etappen. Men nu ser det ut att bli exakt samma etapper som på S1:an. Lite synd då jag sett fram emot ett riktigt backigt xc-lopp, men positivt är att jag redan kört alla etapper och inte behöver reka så noga. En annan positiv grej: det ser ut att bli ungefär dubbelt så varmt jämfört med förra helgen, äntligen lite vårvärme! 

Här hemma har det testat hoj. Gillar den nya cykeln skarpt, Lite annorlunda ram än den gamla, men som det känns är det till det bättre. Hjulen känns också riktigt fina. Körde ca 3 timmar idag, kändes bra, benen var ganska pigga. Jag stötte på en del vårtecken, förutom tussilago och en och annan okänd växt även en frijulare. Lika säkert som Irländska asfaltsskojare kommer om våren lika säkert kommer frihjularna fram på cykelbanorna. Frihjularna är de du inte känner som ljudlöst smyger in på din rulle när du kör om dem. Sen ligger de där så länge de orkar eller tills du gör ett ryck eller svänger av. Det är inte det att ingen får ligga på mitt hjul, cykelkompisar får mer än gärna ta min rulle. Någon okänd som frågat snällt skulle säkert också få. Men de som smyger in och hänger sig kvar där är bara irriterande. Lika så de cyklister som tror att alla som cyklar ensamma inte vill någon annat än att ha cykelsällskap och ser sin chans att åka upp jämsides och vänslas under cykelturen. Har tex varit med om folk som sett sin chans att försöka vänslas mitt i mitt 70-20pass. Som typ ska prata under 20 sekundersvilan och undra om man tävlar eller påpeka att man faktiskt kör ganska fort (för att vara tjej). Det är lite svårt att förklara med 95% av max att man hellst fokuserar 100% på att andas under de 20 sekunderna man vilar än att vänslas, särskilt när man ändå helst av allt ville cykla själv just den dan.  

Blev ett pass blandat med väg och skog, det gick som sagt skitbra ända tills jag vurpade -i uppförsbacke. Det är nästan som man skäms. Åkte och tänkte på nåt, hur bra cykeln var eller vad jag skulle äta när jag kom hem, när det plötsligt tog tvärstopp, jag körde på något och föll handlöst i backen. Körde inte fort som sagt, men drämde i framsida lår hårt i ramen. Kändes först som om benet gick av och det tog några minuter innan jag fattade att så inte var fallet. Det var längesen jag kände sån smärta faktiskt, blev yr och illamående och det tog ett tag innan jag kunde sätta mig på cykeln och rulla hem. Det var som tur var nedförsbacke, benet fungerade inte att trampa med. Lyckades halta in i lägenheten, få av kläder och in i duschen och lade mig sedan i sängen med benet mot väggen och isklamp på låret. Efter några timmar i stillhet blev det faktiskt bättre och nu på kvällen kan jag i alla fall nästan gå utan att halta. Trodde först det skulle bli en stor lårkaka, men nu tror jag inte det är så allvarligt, det går att belasta stretcha och röra på det utan alltför mycket smärta, vilket är goda tecken.