måndag 21 mars 2016

3:a i Güzelbahçe och kommande tävlingar.



Japp! Det blev en snabb trip till Turkiet och tillbaka. Tävling, en C:1:a i Güzelbahçe, strax utanför Izmir. Vi var inbokade på ett riktigt trevligt SPA-hotel ca 12 km från tävlingen. 2x45 minuters massage för Mackan och mig kostade 300kr -inte helt fel.

Jag har kört tävling i Turkiet några gånger innan och vet hur det kan vara. Man får tänka att det mesta brukar lösa sig bara, man inte utgår från att det ska vara eller gå till precis som hemma.
Tävlingarna är lite hemliga, svårt att hitta och få information om eller anmäla sig till. Det är inte alltid klockrent skyltat till banan och inte heller alltid jättetydligt hur själva banan går. Man får vara uppmärksam på tex bil, barn och djur i banan med. Klättringarna är oftast jättebranta och man kör gärna smala singeltrails, det är mycket "old school" karaktär på banorna. Så var det denna gången med, men tillställningen var trevlig som sådan och alla var glada och åkare från rätt många nationaliteter hade tagit sig till racet.  Bland annat en tjej från Iran, en kille från Libanon, några från Japan, Ungern, Grekland, Serbien, Ryssland och ett helt gäng med Turkar.

Banan började med en startloop som gick uppför i bara ca 100m och sen utför på asfalt en lång sträcka innan man gick på varvet. En något annorlunda lösning! Själva varvet började med ett kort platt parti som var lite halvtungt på grund av mycket regn dagen innan som sen övergick i klättring på asfalt, ett kort utförsparti i skogen och sen en lååång, bitvis över 25% brant stigning på slirig, blöt singletrail och sedan traktorväg, därefter en trevlig utförslöpa och sen stenigt uppför, brant och bökigt så man fick kliva av en stund. Banan fortsatte med utför och uppför på traktorväg och sedan en teknisk utförslöpa och snabbkörning in i byn innan varvning.

Fick en helt ok start och låg med i tätgruppen in i första stigningen, kände dock tidigt att de var starkare och för att inte köra slut mig helt på 2 varv (vilket är lätt hänt på denna bantyp) försökte jag istället hitta mitt eget tempo. Det gick bra, men benen var väl inte jättepigga och pulsen var förvånansvärt låg. Tidsmässigt såg det dock rätt bra ut. Jag körde på nästan exakt samma varvtider på alla varv utom det första som var snabbare. Ingen genomklappning alltså! Ryskan som vann var många minuter före oss andra och var inte så mycket att göra åt. Hon har kört i klass med Gunn-Rita och Sabine Spitz tidigare i år, så hon höll en helt annan klass. 2:an från Serbien var jag ca 2 minuter efter och ned till resterande fält var det ett gäng minuter, så det var ändå helt ok med en 3dje plats. Det blev lite poäng till rankingen, varsogod!

Hemresan blev smidig, men med mycket kontroller på olika vis, först för att få köra in på flygplats området. Vi körde ut igen för att tanka och blev kontrollerade ytterligare en gång när vi körde tillbaka för att slutligen lämna in hyrbilen. Sen en slumpmässig kontroll av allt bagage för att få komma in på flygplatsen, sen en extra kontroll av Mackans verktygsväska hos polisen, när han fick öppna väskan och visa alla verktyg. Polisen var för övrigt mycket imponerad av det lilla multiverktyget.
Jag är faktiskt tacksam för den förhöjda säkerheten med tanke på att Turkiet just nu inte är världens mest stabila land direkt.

Små ben och stora drömmar...


Inte yoga, utan trebent hund på riktigt! 


Kattkontroll i feedzonen 

Kommande veckor blir lite hektiska. Nu är jag hemma till och med torsdag då jag drar iväg igen till Serbien för ett 3 dagars etapplopp med S1-nivå, på söndag tillbaka till Sverige och sen till Serbien igen på torsdagen, för ytterligare ett etapplopp med S2-nivå. Hem igen några dagar och helgen efter till Portugal för en C1:a. Som tur är kommer jag att jobba lite mindre efter påsk, så det blir mindre stressigt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar