Vårtecken!

Jahapp. Dags att åka tillbaka till Serbien i morgon då! Ännu ett tredagars etapplopp står på schemat. Vi trodde ett tag att det skulle se annorlunda ut än senaste helgen, med bland annat ett xc-lopp på andra etappen. Men nu ser det ut att bli exakt samma etapper som på S1:an. Lite synd då jag sett fram emot ett riktigt backigt xc-lopp, men positivt är att jag redan kört alla etapper och inte behöver reka så noga. En annan positiv grej: det ser ut att bli ungefär dubbelt så varmt jämfört med förra helgen, äntligen lite vårvärme! 

Här hemma har det testat hoj. Gillar den nya cykeln skarpt, Lite annorlunda ram än den gamla, men som det känns är det till det bättre. Hjulen känns också riktigt fina. Körde ca 3 timmar idag, kändes bra, benen var ganska pigga. Jag stötte på en del vårtecken, förutom tussilago och en och annan okänd växt även en frijulare. Lika säkert som Irländska asfaltsskojare kommer om våren lika säkert kommer frihjularna fram på cykelbanorna. Frihjularna är de du inte känner som ljudlöst smyger in på din rulle när du kör om dem. Sen ligger de där så länge de orkar eller tills du gör ett ryck eller svänger av. Det är inte det att ingen får ligga på mitt hjul, cykelkompisar får mer än gärna ta min rulle. Någon okänd som frågat snällt skulle säkert också få. Men de som smyger in och hänger sig kvar där är bara irriterande. Lika så de cyklister som tror att alla som cyklar ensamma inte vill någon annat än att ha cykelsällskap och ser sin chans att åka upp jämsides och vänslas under cykelturen. Har tex varit med om folk som sett sin chans att försöka vänslas mitt i mitt 70-20pass. Som typ ska prata under 20 sekundersvilan och undra om man tävlar eller påpeka att man faktiskt kör ganska fort (för att vara tjej). Det är lite svårt att förklara med 95% av max att man hellst fokuserar 100% på att andas under de 20 sekunderna man vilar än att vänslas, särskilt när man ändå helst av allt ville cykla själv just den dan.  

Blev ett pass blandat med väg och skog, det gick som sagt skitbra ända tills jag vurpade -i uppförsbacke. Det är nästan som man skäms. Åkte och tänkte på nåt, hur bra cykeln var eller vad jag skulle äta när jag kom hem, när det plötsligt tog tvärstopp, jag körde på något och föll handlöst i backen. Körde inte fort som sagt, men drämde i framsida lår hårt i ramen. Kändes först som om benet gick av och det tog några minuter innan jag fattade att så inte var fallet. Det var längesen jag kände sån smärta faktiskt, blev yr och illamående och det tog ett tag innan jag kunde sätta mig på cykeln och rulla hem. Det var som tur var nedförsbacke, benet fungerade inte att trampa med. Lyckades halta in i lägenheten, få av kläder och in i duschen och lade mig sedan i sängen med benet mot väggen och isklamp på låret. Efter några timmar i stillhet blev det faktiskt bättre och nu på kvällen kan jag i alla fall nästan gå utan att halta. Trodde först det skulle bli en stor lårkaka, men nu tror jag inte det är så allvarligt, det går att belasta stretcha och röra på det utan alltför mycket smärta, vilket är goda tecken. 

Serbien part 1 avklarad- Hem och tvätta!

Herrarnas race, med Simon Andreasson i spets + ärmen på Emil på 4:e plats.

I'm the fab 4! 4 på alla etapperna på etapploppet i Serbien och därmed 4 totalt. Sista dagen var det short race på schemat. Ca 800 m lång (eller kort) bana på ca hälften gräs och hälften kullersten/betong. Banan var lagd i ett område med gamla risiga, nedklottrade verkstadsbyggnader, så det kändes som ett riktigt ghettorace. Vi skulle köra 12 varv och knappa 30 minuter. Kom iväg bra i starten och la mig på hjul bakom tättrion. En av dem punkterade redan på 2:a varvet och jag låg som trea. Försökte att bita mig kvar på hjul så länge som möjligt på min 3:dje plats och det gick bra på gräspartiet där jag kunde utnyttja mina cyclocrossskills och nästan fick hålla igen där bak, men var desto tuffare på asfalt/pavépartiet där jag fick kämpa för att vara kvar. Efter ett tag trissades tempot upp och jag tappade tätduon. Körde själv resterande varv fram till de tionde varvet då Barbara Benko kom i kapp och körde om. Hade inget krut kvar i benen och orkade inte hänga med, men är ändå grymt nöjd med det totala resultatet på etapploppet. Placeringen resulterade i 75 uci poäng, varsågod Sverige! Skämt och sido, det är skitkul att köra tävling när det går bra och kan det ge lite extra poäng är det ju ett stort plus. Stort tack till Anders Ljungberg för bra support under racet. 

 Nästa veckoslut är det dags för etapp 2 av Novi Sad. Då körs en S2:a, med lite mindre poäng än S1:an, men med samma upplägg. Tre dagar med korta etapper. Tror jag. Informationen är lite knapphändig i vanlig ordning. Denna gång tar jag med mig Mackan som support. 

Dagarna hemma ägnas åt att tvätta och att underhålla min syster och Gurra som är här på besök. 

Dessutom ska min nya Haibike köras in och ställas in för att bli tävlingsklar. Modellen är Greed 9.90. Idag blev det ett lugnt återhämtningspass med lite lek och hopp och cykeln kändes grymt bra! Behöver bara justeras lite så blir det perfekt. 

Novi Sad pt.1, etapp 2: 4:a igen!

Andra etappen avklarad och det blev återigen en 4:e plats. 15 km skulle köras, lite kort för att vara ett en del av ett etapplopp kan man tycka, men det var i alla fall en fin 15 km slinga de fixat åt oss. 515 höjdmeter hade de tryckt in på den korta sträckan så det gick i princip uppför eller nedför hela tiden.
Topptrion från igår (Jovana Crnogorac, Alice Pirard, Barbara Benko) satte upp riktigt hög fart i första backen (eller starten var snarare i den backen) och jag orkade inte riktigt hänga på i det tempot. Hamnade runt 15 sekunder bakom nästan direkt. Höll sedan ett avstånd på mellan 15 och 40 sekunder under större delen av loppet förutom de sista kilometerna där tidsmarginalen blev större och större. Trodde jag skulle tappa mer när de tre starka låg ihop, så jag är positivt överraskad. Är nu, surprise: 4:a i sammandraget och har lite väl långt upp till en pallplats, men också ganska långt ned till de övriga och vad som helst kan ju hända osov. Imorgon kör vi shorttrack ca 20-30 minuter på en 1,5km bana i en park som i princip är helt platt. Detta måste vara tidsmässigt världens kortaste etapplopp, hittills är min totala tävlingstid strax över timmen, de bästa killarnas strax över 45 minuter... Knasigt!

Det är för övrigt inta bara vi cyklister som laddar. Anders tyckte att även han behövde kolhydratsladda och tog, liksom Wengan in den näst största pizzan på ett hak i närheten av hotellet, trots att kyparen hävdade bestämt att man inte skulle orka äta upp den själv. Pizza med 42 cm i diameter lät ju inte stort alls...

.

Novi Sad pt 1, etapp 1 :4:a!

Något kylig men solig dag och start på första etapploppet här i Serbien Det var bara 6 grader när vi rullade in till startområdet. 3,7 km bergstempo på grusväg stod på schemat. Det har regnat mycket i området den senaste tiden vilket gjort grusvägen rätt så mjuk. Lutningen var inte så stor egentligen, men kändes brant på grund av det mjuka underlaget. Svårt med bergstempo när man inte kör det så ofta. Man vet inte hur mycket man ska ta i. Själv drog jag nog på lite mycket första kilometern och blev lite väl stum. Det kändes som det gick långsamt uppför, men att jag fick slita mycket och det var andra som beskrev samma känsla efter målgång så det var nog inte mina ben det var fel på. Slutade med 4:e bästa tid, vilket får ses som helt ok.

Efter racet rekade vi lite på morgondagens etapp. Killarna körde hela sträckan, medan jag körde första kilometerna. Kände att det blir lite väl mycket att köra hela banan, som i och för sig bara är 15 km lång men har över 500 höjdmeters klättring. För min del kan det vara bra att spara benen lite, även om det givetvis är bra att veta hur banan ser ut. Kör de sista kilometerna som uppvärmning i morgon. Området där vi kör i morgon är jättefint för mtb-cykling med massor av branta stigar upp å ned. Där hade man kunnat spendera några dagar och fått fin träning. Men det får bli nån annan gång. Serbien hade varit helt ok, OM de bara kunnat sluta att röka överallt och hela tiden. Har aldrig varit med om något värre. Det luktar rök precis överallt, även i vårt rökfria rum. Jag och mina luftrör avskyr verkligen cigarettrök, det luktar skit och får luftrören att dra ihop sig.  
I morgon får vi dock frisksporta i skogen, det blir bra det!
      

No words..

Foto: Sinan Korkmaz

Damklungan från en tävling. En brokig skara individer från olika delar av värden från öst till väst. Olika bakgrund, språk, kultur, religion och troligtvis även olika svårt att ta sig till den där startlinjen. Passionen för cykling och tävling tog oss dit vi ville. Vi har alla liknande drömmar, tankar och mål om att göra vårt bästa. Liknande känsla idag har jag som när jag 16 år ung började springa långdistans för IF Göta. Där möttes jag också av en brokigt skara av åldrar, bakgrundar, yrken, religioner, erfarenheter. Nu som då var och är allt detta av mindre betydelse på startlinjen eller på träningspassen. En bra maraton- eller miltid gav däremot respekt, precis som en mästartröja eller VM-medalj gör i dag på en cykeltävling. Ända sen då har jag gillat den delen av idrotten, att det är själva idrottandet och prestationerna som betyder betyder med än varifrån man kommer.

Utanför i den verkliga värden finns det dock onda krafter som hatar alla oss som klarar av att leva så här och som vill skrämma skiten ur oss och på så sätt ändra vårt sätt att leva. Skapa misstanke mot dem vi möter eller står bredvid på startlinjen. Skapa ett krig mot oss som inte vill kriga.

Nyheten om terrordåden I Bryssel kändes som en käftsmäll, kanske ännu tog den ännu hårdare eftersom man tidigare fått käftsmällar av dåden i Ankara och Istanbul precis innan. Som att bli slagen på ett ställa man redan hade ett blåmärke. De senare dåden är ju precis lika hemska, men ju närmare katastrofer och dåd händer desto mer tenderar vi att bli berörda, en naturlig reaktion tror jag. Jag har personligen vänner i både Turkiet och i Belgien. Cyclocrosssäsongen 2015-16 flög jag ca 10 gånger till och från flygplatsen i Bryssel där ett av terrordåden skedde. Jag har stått där i kön till check-in. Ignace, den Belgiska mekanikern bor strax utanför Bryssel och jobbar ibland inne i staden, så jag var bara tvungen att skicka ett SMS till honom för att kolla att han var ok och det var han. Det kändes skönt. Ändå tänker man på alla andra, de som blev drabbade och deras anhöriga. Man blir ledsen, förbannad och uppgiven. Jag önskar att jag hade nån  bra lösning eller teori över hur man ska få slut på terrorn, men det har jag inte. #fuckterror säger jag istället!

I morgon drar vi till Serbien part 1 och det är jag, Emil Lindgren och Wengan som ska köra racet. Anders Ljungberg hänger med som ledare. Det blir bra, jag ser fram emot det.

3:a i Güzelbahçe och kommande tävlingar.

Japp! Det blev en snabb trip till Turkiet och tillbaka. Tävling, en C:1:a i Güzelbahçe, strax utanför Izmir. Vi var inbokade på ett riktigt trevligt SPA-hotel ca 12 km från tävlingen. 2x45 minuters massage för Mackan och mig kostade 300kr -inte helt fel.

Jag har kört tävling i Turkiet några gånger innan och vet hur det kan vara. Man får tänka att det mesta brukar lösa sig bara, man inte utgår från att det ska vara eller gå till precis som hemma.
Tävlingarna är lite hemliga, svårt att hitta och få information om eller anmäla sig till. Det är inte alltid klockrent skyltat till banan och inte heller alltid jättetydligt hur själva banan går. Man får vara uppmärksam på tex bil, barn och djur i banan med. Klättringarna är oftast jättebranta och man kör gärna smala singeltrails, det är mycket "old school" karaktär på banorna. Så var det denna gången med, men tillställningen var trevlig som sådan och alla var glada och åkare från rätt många nationaliteter hade tagit sig till racet.  Bland annat en tjej från Iran, en kille från Libanon, några från Japan, Ungern, Grekland, Serbien, Ryssland och ett helt gäng med Turkar.

Banan började med en startloop som gick uppför i bara ca 100m och sen utför på asfalt en lång sträcka innan man gick på varvet. En något annorlunda lösning! Själva varvet började med ett kort platt parti som var lite halvtungt på grund av mycket regn dagen innan som sen övergick i klättring på asfalt, ett kort utförsparti i skogen och sen en lååång, bitvis över 25% brant stigning på slirig, blöt singletrail och sedan traktorväg, därefter en trevlig utförslöpa och sen stenigt uppför, brant och bökigt så man fick kliva av en stund. Banan fortsatte med utför och uppför på traktorväg och sedan en teknisk utförslöpa och snabbkörning in i byn innan varvning.

Fick en helt ok start och låg med i tätgruppen in i första stigningen, kände dock tidigt att de var starkare och för att inte köra slut mig helt på 2 varv (vilket är lätt hänt på denna bantyp) försökte jag istället hitta mitt eget tempo. Det gick bra, men benen var väl inte jättepigga och pulsen var förvånansvärt låg. Tidsmässigt såg det dock rätt bra ut. Jag körde på nästan exakt samma varvtider på alla varv utom det första som var snabbare. Ingen genomklappning alltså! Ryskan som vann var många minuter före oss andra och var inte så mycket att göra åt. Hon har kört i klass med Gunn-Rita och Sabine Spitz tidigare i år, så hon höll en helt annan klass. 2:an från Serbien var jag ca 2 minuter efter och ned till resterande fält var det ett gäng minuter, så det var ändå helt ok med en 3dje plats. Det blev lite poäng till rankingen, varsogod!

Hemresan blev smidig, men med mycket kontroller på olika vis, först för att få köra in på flygplats området. Vi körde ut igen för att tanka och blev kontrollerade ytterligare en gång när vi körde tillbaka för att slutligen lämna in hyrbilen. Sen en slumpmässig kontroll av allt bagage för att få komma in på flygplatsen, sen en extra kontroll av Mackans verktygsväska hos polisen, när han fick öppna väskan och visa alla verktyg. Polisen var för övrigt mycket imponerad av det lilla multiverktyget.
Jag är faktiskt tacksam för den förhöjda säkerheten med tanke på att Turkiet just nu inte är världens mest stabila land direkt.

Små ben och stora drömmar...

Inte yoga, utan trebent hund på riktigt! 

Kattkontroll i feedzonen 

Kommande veckor blir lite hektiska. Nu är jag hemma till och med torsdag då jag drar iväg igen till Serbien för ett 3 dagars etapplopp med S1-nivå, på söndag tillbaka till Sverige och sen till Serbien igen på torsdagen, för ytterligare ett etapplopp med S2-nivå. Hem igen några dagar och helgen efter till Portugal för en C1:a. Som tur är kommer jag att jobba lite mindre efter påsk, så det blir mindre stressigt.

Kom och köp!

Nya hojar är på väg in och det är dags att göra lite plats i förrådet. Jag säljer därför min fina tävlingscykel från 2015! En Haibike Greed 9.50 storlek Small.  

Cykeln är körd från maj till september och efter det ganska så sparsamt. Uppkittad med lätta American Classichjul. Gaffeln är nyservad.

Gaffel: Rock Shox RS1 100mm
Vevparti: SRAM XX1, vevarmslängd: 170mm, 34T klinga
Reglage: SRAM XX1
Bakväxel: XX1 -11 delad
Kassett: 11 -delad 10-42
Hjul: American Classics MTB Race Tubless 29" (ej originalhjul)
Bromsar: SRAM XX
Sadel: Tune komm Vor
Safelstolpe: Flex Post 27,2mm
Styre: FSA SX PRO
Styrstam: Haibike Alu, Superlight, oversize

Originalhjul: DT SWISS XM401

Du kan köpa cykeln med båda hjulen eller med det ena eller det andra paret. Säljes utan pedaler

Pris: 
-Inklusive American Classicshjul +DT SWISS-hjul:  27000:-
-Med DT SWISS-hjul: 21 000:-
-Med American Classichjul: 25000:-

Ev. frakt tillkommer, eller om vi kan lösa det med transport på något sätt.

Vad händer annars här i Götet? Jo, det har varit biljettbokning på Lorensbergstratern för hela slanten nästan. Jag tror jag suttit i telefon i snitt 5 timmar om dagen sen i söndags.
ALLA verkar vilja gå på Galenskaparnas Macken och nu är vi framme och bokar i februari/mars nästa år. Tidigare datum är nästan slutsålt. Eftersom jag vanligen har lite telefonskräck och inte gärna ringer till folk som jag inte känner väl, har jag varit väldigt otroligt osugen på att prata i telefon då jag inte jobbar. Istället har jag drömt om att åka upp och sätta mig på en alptopp i min ensamhet utan telefon. Jag gillar folk, men jag tycker även om att vara ensam och behöver hitta balansen däremellan för att det ska kännas bra.
Träningspassen de senaste dagarna har varit korta men bra fast idag avbröt jag faktiskt efter två intervaller -för att det kändes för jäkligt rent utsagt. Tänker att jag antagligen behövde lite extra vila samtidigt som jag grämer mig. Men man är ju ingen maskin. Övriga pass har varit bra, så troligen inget att oroa sig för. Stillasittande är dock inget att rekommendera om man vill ha bra ben, man blir rätt stel av att sitta stilla. Tänker på dem som sitter stilla på sina jobb, åker bil till och från jobbet och INTE tränar alls. Hur stela är dom? På mig kryper det i kroppen när jag sitter stilla för länge och ännu värre blir det när det är sol och vår ute och man sitter inne på jobb och inte kommer ut förrän det blivit kallt igen. Man borde bara jobba när det regnar helt enkelt!

På fredag drar jag och Mackan ut på äventyr och tävling igen. Hoppas på tur med att få med cykeln denna gång, men nu har vi dubbelkollat att cykeln är förbokat och allt ska vara ok,!      

Skilda vägar och Skånska Mästerskapen!

Det låter mer dramatiskt än det är, men jag och mina bilder har gått skilda vägar nu. I alla fall på Instagram. Jag har efter att ha funderat ett tag fram och tillbaka, bestämt mig för att sådant som har med bilder, skapande och mitt företag att göra ska få ett "eget" konto, med mindre cykel och mer bilder och kreativa skapelser (fast med bilder på cykel förstås). Det nya kontot heter @shapeitdesign

På @asasnabeltut, som är mitt personliga konto, kommer ni fortfarande hitta cykelrelaterade bilder, bilder från livet i stort och kanske nån enstaka målning eller pryl jag gjort. Jag tror att det blir bra med denna uppdelning och hoppas att alla som gillar mina bilder börjar följa det nya kontot också så klart!

I går var jag och Mackan på snabb-besök i Helsingborg och körde Skånska Mästerskapen, arrangerad av CX Fix! Ovan kan ni för övrigt se bilderna som vinnarna i tävlingen fick. Man bjöd på fantastiskt fin och krävande, men ändå ganska snabb, bana på ett område med stor potential för cyclocross. Mycket gräs, fina branta slänter upp och ned och en gammal trappa. Ett av de bättre områden för cross jag har sett i Sverige faktiskt. Med lite bättre parkeringsmöjligheter hade man kunnat arrangera vilken internationell cx-tävling som helst där.
Det var även ett bra tillfälle att inviga min nya cross. Den fungerade kanon, även om jag själv kände mig lite ringrostig efter att inte rört en cross sen VM för mer än två månader sedan. Jag var ensam i dam -elitklassen och körde dessutom utom tävlan i mästerskapet eftersom jag inte tävlar för en Skånsk klubb.

Hur som helst körde jag på riktigt hårt i två varv och sen blev jag riktigt trött i benen, halkade omkull i två springslänter och tappade den snabba grupp jag körde med. Det blev jobbigt att köra helt ensam med de betongbenen jag hade, dessutom var jag inställd på att köra 40 minuter, men vinnaren skulle visst köra 50, vilket jag missat. Jag fick köra hela 7 varv, men var nöjd och trött i mål så det var lyckat ändå! Tack CK Fix och alla inblandade för ett evenemang!

Foto: Kim Alexander

Nu ska jag vila är grymt trött. Det var biljettsläpp för höstens storsäljare på Lorensbergsteatern, Macken idag. Det ringde så många att kretskortet i telefonväxeln gick sönder. Sen ringde det oavbrutet i ca 4 timmar. Häpp!

Pryat på Rideaway, ny cross, kört intervaller och lite annat!

 

Go kväll. Jag tänkte skriva några rader hur begreppet "motionär" kunnat bli mer ett skällsord än någonting bra, men var alldeles för trött och trasslade in mig i mina egna alltför filosofiska tankar. Så jag sparar det till en annan gång och sammanfattar det hela med att det är synd att det blivit så. 

Nu till något enklare och kanske mer lättsmält: Häromdagen pryade jag en eftermiddag på nyöppnade Rideaway Göteborg. Rideaway säljer Haibike om ni inte vet det sen innan. Det var kul att prya. Man fick åka till Ikea och Matton den senare är ju min favoritaffär, prova elcykel, pilla på alla andra cyklar man vill ha och pyssla. Eller snarare fixa till lite tavlor. Det kan ju inte vara helt kalt på väggarna, så jag fick väl vara med och styra upp. Kaffe fick man också och sen fick man gå hem. Bra dag! Jag pillade mest på min nya cross. Utrustningsmässigt är den i princip samma som förra året, men en annan färg. Tycker den är skitsnygg. På lördag ska jag premiärcykla den i Helsingborg vilket ska bli grymt kul. Jag uppmanar fortfarande fler damer att anmäla sig. Vi är två idag och en i flickor 11-12. Tänk på att ni som är skåningar kan vinna en bild som jag har ritat OCH lera ner er samtidigt. Det är helt klart värt anmälningsavgiften! 

Har fått till några bra intervallpass i veckan som jag tänkte dela med mig av. Det ena var 10x 4-1, ett grymt jobbigt pass som egentligen ska köras som tröskelpass men jag kör oftast över tröskel, eftersom det är roligare att ta i lite mer. Jag börjar i alla fall lära mig att vara lite mindre optimistisk när det gäller motstånd och dra av nån tiondels kp på det jag anser att jag borde klara av. Då blir det oftast rätt. Dagen efter körde jag de berömda "Reck intervallerna", alltså  6x 40-20 /4min vila x 3. En grym intervall som liknar några andra jag brukar köra, men jag var ju tvungen att testa det nu när "alla andra"  säger sig kört dem. 

Som exempel brukar jag förutom favvisarna 70-20, köra valfri mängd x 60-30 eller 45-20, 30-20 och tom ned till 20-15. Antal beror på hur mycket tid jag har och motstånd, jag bestämmer ofta på förhand hur många jag ska köra eller under hur lång tid, tex 30 minuter. Antingen köra jag alla i ett svep eller så delar jag upp dem i serier. med längre vila mellan och då lite mer belastning per intervall. De kortaste är dock inte de bästa att köra på en Monark 828 då det blir ett jäkla vridande av och på med motstånd hela tiden. De är bättre att köra utomhus eller på en testcykel man kan förprogrammera.   

Upp med hakan!

Sitter och drömmer om sol och knastertorra stigar. Ute är det +2 och snöblask -Härligt Göteborgskt marsväder. Jag är sugen på vår nu och veckan på Cypern var en liten frestelse som ökade vårsuget snarare än stillade det.

Jag har ju som ni vet deppat lite på grund av den missade tävlingen i helgen. Eller deppat och deppat, mer frustrations-arg-besviken-deppat. I går blev jag dock gladare efter att ha cyklat mtb i skogen med Angelica Edvardsson och Sara Öberg och Albin. Vädret var blött och snöblaskigt även igår med 1 till 2 grader och hade jag kört själv, hade det nog blivit ett testcykelpass alternativt ett kortare pass i skogen, men nu hade vi ju bestämt tid och plats och då kan man ju inte fega hur med anledning av väder. Dessutom är det kul att cykla med sällskap ibland och kan man få ihop sina planeringar till samma tid och samma dag får man passa på. 

I skogen blir det ju inte så kallt som när man kör på väg, så vi klarade oss rätt bra inne i skogen. Jag skulle visa lite stigar var tanken, men det var rätt svårt på grund av snön och halkan. De lär inte komma ihåg var de har åkt i alla fall, så det får bli en ny stigvisning när vädret blir bättre. Det finns mycket fint i stigväg som man bör få testa när man bor i Göteborgsområdet, 

Klockan stannade på ca 3.40 vilket var längre tid än väntat och jag var varm i ca 3 timmar, sista biten var jag kall och blöt om händer och fötter, så så mycket längre tur hade jag knappast klarat av.  

Kul att köra i skogen och bra teknikträning tack vare halkan. Blev på klart bättre humör efter, så det var ju bra.  

Idag blir det testcykel och gym och en sväng till Mackan på Rideaway där jag ska bistå med bildupphängning och passepartoutskärning. Ni vet väl att ni kan besöka showroomet redan nu och titta på cyklar? Slå en pling till Mackan bara, info finns här!

På lördag ska jag förresten gästspela i Skånska Mästerskapen i Helsingborg. Vill gärna stödja detta cyclocrossevenemang för att de jobbar för att få sporten att växa plus att de lägger det sent på "säsongen" när de flesta lägger ner säsongen redan i november. En längre crosssäsong i Sverige hade varit bra anser jag, då den internationella cross säsongen är mellan september och slutet av februari. Det blir även en möjlighet för mig att inviga min nya cross. Nu är ju jag inte Skåning och är därför med utom tävlan, men är man Skåning så har man möjlighet att vinna ett fint (?) pris som jag har gjort! Jag uppmanar särskilt Skånska damer att anmäla sig, då det i dagsläget inte är någon anmäld. Ett enkelt sätt att få pris och en eftersträvansvärd titel alltså! Jag uppmanar även alla andra som äger en cross att anmäla sig med så klart. Se det som en möjlighet att få lite fart i träningen om inte annat.  

Vinterträningen kommer snarare få en boost än bli förstörd ;) 

Anmäl dig här!!

Djup suck...

Jaha, det här gick ju inte så bra och vi har fått vara med om något vi inte tidigare varit med om. Jag och Mackan skulle åkt till Valencia igår för att köra en C1:a på söndag. När vi kom till Landvetter i god tid skulle vi bara checka in och lämna väskor, men blev i stället skickade till den så kallade "servicedisken".  Extra bagage var inbokat och betalt för och vi hade tom färre väskor än vad som var betalt för, men det visade sig inte vara inbokat som cykel vilket det måste vara enligt dem. De försökte hjälpa oss att fixa till det, men efter säkert en halvtimme vid servicedisken visade det sig att planet vi skulle åka med inte accepterade cyklar alls. Då vi inte bokat biljetten själva vet vi inte vad som sagts, men då jag litar fullt ut på den som bokat, tror jag att det är så att flygbolaget gett felaktig eller bristfällig information vid bokning. En snabb koll på  GermanWings hemsida om sportutrustning ger ingen som helst information om att vissa avgångar inte transporterar cyklar. Det står bara att cykeln måste vara väl paketerad och kan bokas on line fram till 30 minuter innan avgång. 

Nu har jag ju flugit väldigt mycket de senaste 11 åren i olika plan, även jättesmå med plats för 30 personer. Cykeln har alltid fått komma med. I något enstaka fall har man upplyst mig om att planet inte tar cyklar och då har jag valt ett annat plan, alternativt skrivit in måtten på cykelväskan och då har det fungerat till slut, inte helt utan knorrande från flygbolag i många fall, men till sist har det löst sig. Jag har till och med rest med två cyklar ibland, fast det oftast inte går att boka med en en cykel, man har hjälpt mig att lösa det på flygplatsen. Problemet denna gång var inte att den inte var inbokad, utan att den enligt servicepersonalen "inte skulle gå in genom bagageluckan" Viket kanske hade varit fallet om det varit en ihopsatt cykel. En cykelväska är otymplig, men inte jättestor. Hade bagageluckan varit så liten att den inte gått in på längden, hade inte många bagage gått in i det planet kan jag säga. Vi har knölat in 2 cykelväskor i en Fiat500, en flygplansbagagelucka borde rimligtvis vara större än denna minibils? Jag antar att det hela uppstått tack vare stelbenta regler om att en cykel är en ihopsatt cykel. Hade vi sagt att väskan innehöll något annat hade det säkert gått som ett oversize bagage, men vi är väl ärliga och de hade ju faktiskt kunnat öppna väskan och då hade det inte varit bra om vi ljugit.
Vill passa på att varna för cykelresenärer att boka GermanWings, krångligt system och uppenbarligen även otydlig information om vad som gäller för att resa med cykel.

Så vad gör man 45 minuter innan planet ska gå och man får reda på att cykeln inte kommer med? Ja vi kunde ju inte lämna cykeln på Landvetter, så det var bara att se sig efter en annan förbindelse, vilket visade sig skulle bli svårare än väntat. Inga förbindelser var särskilt bra, de flesta med 8-18 timmars transfer och dessutom dubbelt så dyra än den resan vi hade. Ett alternativ hade varit att skicka cykeln med frakt, men det hann vi ju inte kolla så nära inpå avgång. Ett annat alternativ hade varit att en åkte med avgången och vi letade efter en cykelvänlig avgång till en person, men då vi inte visste om vi skulle hitta nån var det ingen bra idé heller, vad skulle den personen göra ensam i Valencia om det sket sig? Så vi tog några timmar på oss att leta möjliga alternativ, flyg till andra flygplatser, flyg dagen efter, tåg från Madrid mm, och till slut trodde vi att vi hittat en ok (dyr, men ok), men när jag skulle boka den visade det sig att den skulle bli mycket dyrare än vad det först stod, så då valde vi till slut att avstå. Mitt resonemang var att för samma pengar kan man få både en och två tävlingsresor längre fram, nu skulle det bara bli jättedyrt, stressigt och allmänt dålig förberedelse. Vi hade lika gärna kunnat åka till Brasilien och kört en SHC för pengarna istället. Typ.

Så vi åkte hem med svansen mellan benen. För oss blev det verkligen ett antiklimax. Jag hade laddat för, och var sugen på att tävla, stressat och pusslat för att få ihop det med resa och jobb och med vetskapen om att formen var god. Mackan hade sett fram emot att meka i lite värme. Det kändes verkligen som all luft gick ur mig. Fick ont i huvudet och gick och la mig. Sov i 2 timmar, fast jag försöker undvika att sova på dagen. Tänkte att jag får utnyttja den extra tiden med att köra lite rehabträning på gymet, men kom av mig helt på vägen till gymmet. Hade ingen lust. Gick och handlade mat istället.

Under kategorin "du borde nog inte gilla det här" hittar vi någon som jobbar alt. går utbildning hos Lufthansa -som gillar min bild på Instagram när jag inte kommer med med bagaget på Germanwings. Under bilden har jag i frustration skrivit "you really suck #germanwings #lasttimeever". Då Germanwings är ett dotterbolag till just Lufthansa kanske det inte var riktigt så lyckat att kasta in en like just på den bilden... Men vad vet jag, Lufthansa kanske gillar att deras anställda gillar att nån tycker att deras dotterbolag GermanWings suger.

Post-etapploppshunger och återhämtningscykling!

Tillbaka igen i Götet. Lite kontrast med 20 grader och strålande sol och nu en grad och snö. Men det är ju rätt härligt med snöcykling med faktiskt. Blev en lugn tur idag eftersom jag inte känt mig återhämtad efter etapploppet och det kan vara bra med någon extra dags lugn träning. Har även drabbats av något jag kallar för "post-etapploppshunger"-dvs att jag helt plötsligt kan bli vrålhungrig om dagarna, inte på sötsaker, utan på ordentlig mat. Har varit med om det flera gånger efter just etapplopp och jag antar att det är ett sätt som min kropp reagerar på. Jag är vanligen inte så hungrig av mig och har svårt att vräka i mig stora mängder mat. Under själva etapploppet blir jag inte hungrigare än annars, snarare mindre hungrig och lite illamående efter hårt tävlande och har svårt att vräka i mig pasta och liknande. Min egen teori är att själva hungern istället kommer efteråt, eftersom kroppen har energibrist. Eftersom jag inte har någon anledning att hålla igen på maten lyder jag kroppen och äter mer och efter ett tag brukar det bli bra igen.   

Eftersom vädret är som det är och jag inte har någon roligare träning att bjuda på kommer istället lite inspiration från Nino Shurter. Många har väl sett den redan, men kanske man kan lägga till något av detta i sin gymträning?