Tråkvila..

Igår var jag helkass och det enda som uträttades var att halvsova halva dagen, köpte take-away kaffe och målade några timmar och tyckte allmänt synd om mig själv. Måla var jobbigt nog, vad många som inte målar inte förstår är att det inte alltid är så rogivande. Själv målar jag ju mestadels med akvarell och bläck med mycket detaljer och har man väl börjat med ett fält, går det knappast att sluta mitt i eller kommer man på att det skulle vara på ett annat sätt, är det oftast kört, då får man försöka minimera skadan, oftast går det inte, så då är det viktigt att göra rätt från början och då måste fokuset vara på topp.  

Idag känner jag mig mycket piggare och träningssugen, men tar en extra dags vila för det är väl snorigt. Just nu är det inte värt att chansa, även om det är hemskt lockande att ge sig ut i det fantastiska vädret. På fredag blir det nog en tur så jag kan känna om det är läge att tävla något i helgen. 

Jag precis som många uthållighetsidrottare med mig avskyr ju sån här ofrivillig vila, vi blir nojiga och tror att vi får börja om från början efter några dagars sjukdom. Så är det ju inte. Blir man väl helt frisk och det bara rört sig om några dagars förkylning går det snabbt att komma tillbaka. Det kan till och med vara positivt med några dagars extra vila. Men ändå klättrar man mentalt på väggarna. Endorfinberoende tror jag.

Dag ska jag fortsätta med målningen, den ska helst bli klar innan jag åker till Kina och så behöver jag jobba lite med min bokföring med -hemskt tråkigt, men man känner sig oerhört nöjd när man är klar.

Häromdagen kollade vi förresten på ett litet ruckel vid Järkholmen. För er som inte är från Göteborg så tillhör det ett av de dyraste områdena i staden att köpa hus på. Vi har kollat in detta hus i ca 10 års tid och nu börjar det tyvärr snart bli för sent att rädda det. Det har varit tomt i minst 30 år och tydligen beror det på nån slags tvist bland ett 10-tal ägare som inte kommer överens. Läget är fantastiskt, mitt bland alla jätteflotta hus på en idagsläget helt igenvuxen jättetomt. Framför huset går bara en cykelväg och det är bara ett 100-tal meter till havet. Det vore en dröm att få renovera och återställa det i ursprungligt skick, men risken är ju att tomten säljs, stugan rivs och sen byggs det ännu en stor själlös koloss till hus. Bara tomten hade nog troligtvis kostat 3ggr mer än vad vår lägenhet är värd, så det är väl bara: "keep on dreaming". Kul att kolla på gamla ruckel är det dock!