Klar och på väg.

Många timmars jobb men nu är den klar. Bilden som skulle bli klar. Lite småfix återstår, men det är saker som nog bara jag ser behöver fixas. Sen ska den fixeras med, fast då behöver det vara fint väder, eftersom fixativet är dåligt att andas in så det behöver göras utomhus. Akvarell i monsunregn är ingen hit. Eller så hade resultatet blivit intressant. 

Det är en skön känsla att bli klar, oavsett vad det är man pysslar med. Man känner sig tillfreds. Lika frustrerande är det när något man vill bli klar med inte blir klart. 

Idag har det även packats för avfärd till andra sidan jorden. Känns lite lustigt att packa både bikini och crossgrejer i samma väska. Har inte skrivit så mycket om det innan, men jag ska till Kina och köra cyclocross. Har blivit inbjuden av organisationen som arrangerar de två tävlingar jag ska köra, tillsammans med cyklister från hela världen. Jag körde ju cyclocross i när Kina arrangerade sin första cyclocrosstävling för två år sedan och blev tvåa, det var skoj. Nu körs två tävlingar den ena utanför Peking på samma ställe som innan och den andra i Haikou, på paradisön Hainan i södra Kina. Båda racen är C1:or, så jag förväntar mig tuffare motstånd denna gång. Mitt mål med tävlandet är främst att ha kul och få lite cx-fart inför kommande säsong, men bra resultat hade givetvis varit en bonus. Tävling är ju alltid tävling. Det kommer att bli varmt, runt 30 grader vilket inte är optimalt, men man får försöka att dricka ordentligt mm. Jag har oftast inga problem att tävla när det är upp till 25-26 grader varmt, men är det uppåt 30 och över har jag lite svårt. Men jag vet om det och det är ju enklare när det "bara" är 40 minuter. 

Varför Kina kan man ju fråga sig. Det finns stort intresse både i landet själv och från UCI att cykelsporten växer i Kina och landet har som mål att arrangera världscuper både i Cyclocross och XCO, men för att komma dit behöver de ju arrangera tävlingar av internationellt snitt och det är ju inte helt lätt att få dit internationella åkare. Därför bjuder de in åkare till dessa tävlingar, som både ska ge arrangörerna erfarenhet att arrangera tävling och sätta landet på kartan för cyklisterna. 

Har kört några pass cross och idag blev det ett kombinationspass, med intervaller på Monarken först och sedan direkt ut på crossen för lite rull och grussvängar. Det känns lite ovant jämfört med mtb:n, smalare styre och däck i kombination med en lite annorlunda sittposition, men det känns bra. 

Eftersom blogger, facebook och twitter är stängda i Kina vet jag inte hur mycket uppdatering om racen jag kan ge där. Med lite tur hittar jag nån proxyserver som tar sig förbi det, men jag lovar inget. Om inte, så blir det en mer omfattande uppdatering när jag kommit hem den 4:e september.  

Tyvärr missar jag Bockstensturen i år, jag kommer i och för sig hem kvällen innan, men att skaka igång en jetleggad kropp som suttit i flyg i 12 timmar känns som tortyr. Jag väljer att försöka hand om den på bästa sätt till nästa tävling istället.

Igår och idag.

Skulle ha skrivit om gårdagens race i går kväll, men orkade inte. Var rätt trött efter två dagars tävlande, även om gårdagens Master Criterium inte var i närheten av lördagen när det gäller ansträngning. Det är rätt stor skillnad på att köra strax över 30 minuter mot 1.45 om man säger så. Även om intensiteten är lika hög eller högre, så tycker jag det blir lättare rent mentalt att plåga sig om man vet att det "bara" är 30 minuter, mer gripbart på något sätt. Masters Criteriumbana är riktigt kul ett kort varv med både tekniska partier uppför och utför och mer lättkört en bra kombi av båda.
Det blev seger för mig igen, idag med betydligt mer kontroll på pulsen än lördagen. Det var lustigt, för jag tyckte att jag höll igen lite ett varv, men det visade sig bli det snabbaste varvet. Kanske körde jag mer avslappnat och att det därför gick snabbare? Vad vet jag. Det blev i alla fall en väldigt bra genomkörare inför nästa helgs tävling. 

                                                     Caféansvarige Anton Chillar på..

Det blev hur som en fin helg och jag lyckades även genomföra mitt premiärdopp för året i Härlanda tjärn efter tävlingen. Bättre sent än aldrig. 

Idag har det vilats deluxe och jag har fixat med tubhjul som måste bli körbara innan jag drar till Kina. Det ser ut att bli riktigt mycket regn veckan vi är där, men jag limmar på Dugast Typhoon på fälgen, eftersom jag inte har något annat att limma på för tillfället. Jo jag har ett par Vittoria med, men de gillar jag inget vidare. Det finns chans att det blir sandrace på den ö som det andra racet vi ska köra går på, så då är detta bättre att ha med än ett rent lerdäck som inte funkar alls på sand. Det var i alla fall superlätt att få av däcken, mitt knep är att lägga hjulen i torkskåpet i ca en timme, sen är det oftast lätt att få av dem om man jobbar på medan limmet är mjukt. Det klarar till och med jag med mina svaga nypor av. Förutom hjulfix har jag målat i nästan 5 timmar, är nöjd med det! 

Jag har även hunnit ha kaffeprovning med nespressomaskinen. Fick med ett antal smaker, så det är bara att prova sig fram innan man beställer. Gillar de mörkaste bäst. De passar också bäst med mjölk med. 

Imorgon är planen att träna lite igen, förhoppningsvis på crossen!  

103%..

Pallen i damklassen. Foto: SWE cycling

Det blev en tuff dag på stigarna kring Skatås dag CK Master anordnade race som dessutom var en deltävling i SWE-Cup. Jag får ofta en viss känsla av nostalgi på dessa stigar, det var precis här jag upplevde min första MTB-tävling som åskådare, en sport som jag då 1997, som nyinflyttad till Göteborg inte hade mycket koll på. Tyckte direkt att det såg riktigt skoj ut. Och på den vägen är det.

Väntade in i det sista att bestämma mig för om jag skulle köra med tanke på infektionen jag drog på mig efter Cyklevasan, men gårdagens rull runt banan kändes ok, så då bestämde jag mig. Var smått chockad över att hela sex varv skulle köras, räknade lätt ut att det skulle bli en lååång tävlingstid. Man hade gott kunnat korta ned det minst ett varv, men nu var det bara att bita i det sura och köra.

Det känns som lyx att kunna cykla till starten och slippa ta bilen. Under provkörning av banan strax innan vårt race, märker jag att dämparen känns väl mjuk. Det visade sig att det knappt var någon luft i den. Fick som tur var låna en gaffelpump och kunde fixa till det. Men det är nog dax för en service på den igen, efter tävlingen var det åter igen lite luft i den och det kändes inte riktigt rätt. 

På startlinjen var vi inte så många, det hade varit kul att få ihop ett större gäng tjejer som kör även på XCO. Funderar på hur detta ska gå till. Jag körde ganska lugnt i starten, men gick upp i ledning efter några kilometer. Kändes bra, men pulsen var hög. På andra varvet skulle jag dricka men upptäckte till förskräckelse att jag tappat min flaska, inte bra  alls, eftersom det var varmt och man inte hinner dricka nämnvärt på första varvet. Så två första varven med bara en mun vätska. Hade som tur var ställt några flaskor i feedzone och fick sen hjälp med langning av Malin i min klubb. Stort tack för det. Min ledning var runt minuten före Linn fram till sista varvet där jag lyckades utöka den till det dubbla. Detta var inte vad jag räknat med, då jag var rejält krispig och illamående de sista två varven och började känna mig lite yr. Sista utförslöpan körde jag riktigt försiktigt, då jag inte ville riskera att göra något fel på grund av snurrigheten. I mål fick jag kyla av mig genom att hälla kallvatten över mig, kände att jag var nära gränsen till vätskebonk, men klarade mig i alla fall in i mål.

Pulsen var som sagt skyhög under loppet, främst på grund av värmen i kombination med förkylningsvilan plus astmaspray som också drar upp pulsen. Som högst var den uppe i 189 slag = 103% av max, så det är dags att ändra inställningarna på klockan igen. Om nån undrar hur det känns när pulsen ligger på max och över 95% så länge, kan jag bara säga att det verkligen känns som kroppen är pressad, ingen jätteskön känsla.

 Det hela är väldigt märkligt, för de senaste 5-6 åren har jag fått höja maxpulsen vid 3 tillfällen. Nu är den 7 slag högre än för sex år sedan och bara 4 slag från maxpulsen jag fick vid ett labtest när jag var 17-18 år. Den ska väl sjunka med åldern? Eller är det så att det tar 20 år att lära sig att ta i ordentligt?     

Det var i alla fall ett grymt pris jag fick, en George Cloon... nej, jag menar Nespressobryggare! (snacka om lyckad reklam). Ni som känner mig vet hur mycket jag gillar kaffe, men inte så att jag bäljar i mig massor och vilket kaffe som helst. Jag dricker oftast max 2 kaffe om dagen och då ska det helst vara finkaffe. Bor man i Linnéstan är det enkelt att slinka ned på gatan och få bra kaffe, men det blir onödigt dyrt. Så tack CK Master, det kom till helt rätt person

Imorgon är det criterium i Skatås, betydligt kortare bara ca 30 minuter. Hoppas man orkar det med. 

Avslutningsvis vill jag passa på att visa min nya favoritbil, det stod på Linnégatan igår och orsakade många skratt och leenden. Måste vara världens minsta bil med registreringsskylt. En sån vill jag ha! Visst är den fin: 

Tråkvila..

Igår var jag helkass och det enda som uträttades var att halvsova halva dagen, köpte take-away kaffe och målade några timmar och tyckte allmänt synd om mig själv. Måla var jobbigt nog, vad många som inte målar inte förstår är att det inte alltid är så rogivande. Själv målar jag ju mestadels med akvarell och bläck med mycket detaljer och har man väl börjat med ett fält, går det knappast att sluta mitt i eller kommer man på att det skulle vara på ett annat sätt, är det oftast kört, då får man försöka minimera skadan, oftast går det inte, så då är det viktigt att göra rätt från början och då måste fokuset vara på topp.  

Idag känner jag mig mycket piggare och träningssugen, men tar en extra dags vila för det är väl snorigt. Just nu är det inte värt att chansa, även om det är hemskt lockande att ge sig ut i det fantastiska vädret. På fredag blir det nog en tur så jag kan känna om det är läge att tävla något i helgen. 

Jag precis som många uthållighetsidrottare med mig avskyr ju sån här ofrivillig vila, vi blir nojiga och tror att vi får börja om från början efter några dagars sjukdom. Så är det ju inte. Blir man väl helt frisk och det bara rört sig om några dagars förkylning går det snabbt att komma tillbaka. Det kan till och med vara positivt med några dagars extra vila. Men ändå klättrar man mentalt på väggarna. Endorfinberoende tror jag.

Dag ska jag fortsätta med målningen, den ska helst bli klar innan jag åker till Kina och så behöver jag jobba lite med min bokföring med -hemskt tråkigt, men man känner sig oerhört nöjd när man är klar.

Häromdagen kollade vi förresten på ett litet ruckel vid Järkholmen. För er som inte är från Göteborg så tillhör det ett av de dyraste områdena i staden att köpa hus på. Vi har kollat in detta hus i ca 10 års tid och nu börjar det tyvärr snart bli för sent att rädda det. Det har varit tomt i minst 30 år och tydligen beror det på nån slags tvist bland ett 10-tal ägare som inte kommer överens. Läget är fantastiskt, mitt bland alla jätteflotta hus på en idagsläget helt igenvuxen jättetomt. Framför huset går bara en cykelväg och det är bara ett 100-tal meter till havet. Det vore en dröm att få renovera och återställa det i ursprungligt skick, men risken är ju att tomten säljs, stugan rivs och sen byggs det ännu en stor själlös koloss till hus. Bara tomten hade nog troligtvis kostat 3ggr mer än vad vår lägenhet är värd, så det är väl bara: "keep on dreaming". Kul att kolla på gamla ruckel är det dock!

      

After-Vasasnack, del 2

Vila och kaffe vid Hovås kallbadhus. Lite av vårt favoritställe. 

Vaknade upp med ond hals igår och är nu bra snuvig.Ingen feber, vilket gör det hoppfullt inför helgens två race. Formen har ju varit rätt bra den senaste tiden och då är det också lätt att åka på infektion, i alla fall för mig. Lite tråkigt att åka på en förkylning precis innan SWE-cup på cykelavstånd hemifrån, det är ju inte ofta det är så nära, men å andra sidan var det nog i det stora hela den bästa tiden att bli förkyld på. Efter Vasan och alla viktiga tävlingar innan den och viktiga tävlingar och händelser under hösten. Det går i princip i ett fram till slutet av oktober. Kul, men man har inte mycket tid att vara sjuk på. Crosssäsongen smygstartar om bara en och en halv vecka. Jag har blivit inbjuden till Kina och ska köra två tävlingar där, det blir riktigt skoj så klart, men jag har inte riktigt hunnit köra nån cross. Men det ordnar sig nog, crossgenerna finns kvar där nånstans.

Sitter och funderar på Cykelvasan fortfarande. Det är ett enormt prestigefyllt och stort evenemang, jag har nog inte fattat detta innan. Jag har läst och hört en del upplevelser från loppet, bra sådana och även mindre bra. Eftersom jag själv är dam blir det naturligt så att jag läser mycket om hur andra damer har upplevt tävlingen. Som många kanske vet, råder det delade meningar om hur man ska starta dam-respektive herrklass. Själv hade  jag nog lite tur under loppet då jag tycker det till 95% var schysta herrar jag åkte med, även om det var lite hetsigt bitvis. Visst folk, trängde sig in i klungan, bytte spår utan att se sig för och liknande otyg, men jag gjorde likadant själv ibland, så där kan jag inte säga så mycket, även om jag givetvis tycker att man ska visa tecken och inte knö in sig hur som helst. Andra har haft värre upplevelser. En kille jag pratade med i mål hade blivit mordhotad under loppet av okänd anledning. Är det verkligen så allvarligt när man ligger runt 100:e plats?      

Men det här med start för damerna. Jag är själv för att damerna ska få en egen start på något vis. Jag tycker det främst för att vi ska kunna tävla mot varandra och göra upp taktik mot och med varandra, inte vara mer eller mindre beroende av att ligga på rygg bakom ett gäng killar. Vi kan ju inte åka sådär fort utan deras hjälp och då är det inte rätt. Dessutom skulle det bli lättare att följa damernas tävling och de i toppen är så pass jämna att det kan bli spännande körning hela vägen. Dessutom: prestigen att vinna cykelvasan är lika stor hos damerna som hos herrarna.tycker jag att man borde seeda damerna efter bästa damernas tid istället för de bästa herrarna. Då hade man fått fler damer i tävlingsklass!

Man bör försöka föra en dialog med tävlingsledningen utan "pakjastningstendens". Vi elitdamer bör göra detta tillsammans. Det brukar inte funka om man börjar med att kalla någon för "jä**la idiot" (även om man nu skulle tycka så) och sen tro att man ska få sin vilja igenom. Effekten brukar bli den motsatta. Visst, det är frustrerande när man känner att man inte får något gensvar för sina tankar och åsikter, vilket givetvis gör att man blir lätt förbannad. Men vi får inte glömma att Vasaloppet är ett lopp som är tungt av tradition, detta gör att saker och ting inte alltid är så lätta att förändra. Cykling och löpning har dock tillkommit på senare år, loppen har utvecklats.
Så sent som 1982 tilläts kvinnor att deltaga i Vasaloppet, vilket ändå får ses som hyfsad nutid. (innan dess ansågs det olämpligt för kvinnor att ta sig an sådana extrema ansträngningar). Enligt insatta källor skedde införandet inte heller utan protester från folk inom vasaloppsorganisationen. När det gäller cykel fungerar det ju inte riktigt som skidor och man har ju redan börjat med att dela upp starttiderna fållvis, så då har man redan börjat frångå den tunga traditionen.

Det har ju funnits en hel del förslag på hur man ska göra på Vasan och på långlopp generellt, här nedan har jag listat dem jag hört talats om från olika håll. Med reservation för att jag personligen tycker att vissa av förslagen är helt uppåt väggarna, det är ändå idéer som visar att man inte behöver göra precis som man alltid har gjort, eller att det "inte går" att göra på något annat sätt än idag. Tänkte förslagen mer som en inspiration och början på diskussion på hur man kan göra loppet bättre för elitdamerna.

1: Den "traditionella"
Ingen ändring, damerna startar och kör med herrarna. Damerna seedas på herrarnas tid, de som inte klarar tid för att starta i led 4 eller bättre får inte köra tävlingsklass. Man slopar även "håll till höger" grejen, eftersom folk ändå inte klarar av hålla koll på det.

2: En klass för alla
Man struntar i cyklisternas kön och har bara en klass.

3: The International way
Olika längd för tävlingsklasserna för damer och herrarna, baserat på att själva tävlingstiden ska vara ungefär densamma för båda respektive klasser, på samma sätt som tex. XCO. Används ofta på lopp utomlands och mästerskap (EM, VM etc.) Elitdamerna startar före herrarna och kör en något kortare sträcka, eller om man ser det som att herrarna kör en längre, runt 10km. Motion kör samma som antingen damer eller herrar. (Detta förfarande är dock av naturliga skäl inte så lämpligt på just CykelVasan, med sin "point-to-point" -karaktär, men skulle kunna vara modellen för andra långlopp).

4:  Öijermetoden 1 och 2
Förslagen kom från Henrik Öijer, därav namnet. Alt 1: Avslutningen av loppet (1-5 km?!) kör damtäten (om de är samlade) med en kommissarie/funktionär som helt enkelt rödflaggar/stoppar alla herrar som är strax före eller strax efter. Om damerna är i en grupp med herrar, så får helt enkelt herrarna vänta och släppa iväg damerna som då skyddas av en MC som man inte får passera. Framför damerna bör också en MC åka för att stoppa eventuella herrar som damerna kommer ifatt.
Alt 2: Tvärt om -damerna får släppa herrklungan med ett antal sekunder, innan målgång.

5: Birkenmetoden
Motionsklasserna startar åldersvis  eller seedade efter tid (?) från säg klockan 8 på morgonen. Dam- och Herrelitklasserna startar sist men på olika tider, framåt eftermiddagen eftersom de ju kör allra snabbast. Så som det gör på Birkebeinerrittet.

6: Separata dagar
Man startar alla damer på en dag och alla herrar på en annan. Ett tjej- och killcykelvasa, fast lika långt.

7: Damerna tidigare. 
Man startar damernas tävlingsklass 30-60 minuter innan resten av de tävlande. Kräver morgonpigga damcyklister och funktionärer.

8: Olika vägar på slutet
Alla startar samtidigt, men Elitdamerna vinkas in på en annan väg sista 5 km av loppet och slipper därmed herrar som är i vägen och ingen får någon draghjälp in i mål.

9: Fållmetoden
Man har en vänster- och en högerfålla på slutet där damer åker i den ena och herrar i den andra. Kräver dock väldigt brett upplopp.

Spinn gärna vidare på detta, men se vissa av förslagen som skrivna med glimten i ögat.

Nu vilar jag för att bli frisk med hjälp våra handplockade blåbär. Sägs ju vara nyttigt. Förväntar mig blåbärspaj i kväll!

Cykelvasan, 2+5!

Det har varit lite mycket de senaste dagarna så bloggandet har kommit i andra hand. Nu är det dock dags för en summering. Har ju varit i Sälen sen i tisdags eftermiddag och vädret har varit sen stora snackisen under dessa dagar. Helt fantastiskt väder, har gjort dagarna betydligt lättare än om vi haft regn.

Cykelvasan inleddes för min del med en sprint på fredag eftermiddag, där en hel del elitcyklister blivit inbjudna. Tyvärr hade damernas klass några återbud, så vi var få på startlinjen. Å andra sidan var både Jenny och Ida där - två av våra världscyklisyer. Banan var kul med en slingrande klättring och en lite teknisk utförslöpa. Vi damer körde 3 varv och herrarna 4. Det var full fart från start och jag var inte snabb nog i starten så jag kunde med nöd och näppe hänga mig kvar sist i den lilla gruppen. Kunde dock avancera på andra varvet också ta mig förbi Sara och Ida och upp på 2:a-plats. Var krispig i benen på sista varvet, men lyckades hålla undan och rullade in som 2: a efter Jenny. Är grymt nöjd med resultatet. Massor av publik kring banan och stämning på topp! 

Lördagen bjöds på för mig ultra tidig uppstigning strax efter 5, frukost och rull ned till Berga by. Det var hela 4 plusgrader där på morgonen, kallare än det var vid starten på skidvasan tidigare i år, intressant. 

Möjligheterna för att värma upp är inte stora när cykeln ska in i fållan senast 7.30, så min uppvärmning blev några hopp och en joggingtur till lastbilen som skulle frakta kläder. Starten gick bra, men var lite hetsig i vanlig ordning, är mest glad över att jag klarade mig undan vurpor. Försökte hitta ett bra flyt och en bra grupp, och försöka köra kontrollerat. Gick ok, men jag hade ingen större koll på vilka tjejer som var framför och bakom. Lätt att missa när det är folk överallt. Körde till och från med Emmy och enligt hennes föräldrar låg vi ca 1.40 efter täten vid några tillfällen. Ett tag drog jag ifrån Emmy, men hon kom ikapp igen med ca 20 km kvar att köra och då hade min energi börjat att ta slut. Hade ingen langning så var tvungen att hushålla med vätskan i flaskan och dricka ur muggarna vid depåerna. Räknade ut att jag fått i mig strax över litern under loppet, det är för litet på 3 timmars tävlingstiden, men gick ju hyfsat ändå. 

Kom i mål som 5:a, strax efter Emmy och på tiden 3.03, vilket jag är nöjd med, särskilt med tanke på förra gången jag körde CV då jag var helt slut efter en timme och plågade mig i mål på 3.30. Helt annan fart denna gång!

Tråkigt var det dock att höra att en klunga med ca 70 pers precis framför min åkt nästan en mil fel. 2 damer fanns i den, den ena verkar ha brutit och den andra (Jenny Rissveds) kom i mål en bra bit efter oss. Det är ännu lite oklart vad som orsakade denna felkörning, men vet själv att man kan vara väldigt fokuserad på att ta i under ett race och då missa en sväng som inte är övertydligt skyltad. Att detta händer på ett av världens största mountainbike lopp är ändå en gåta.

Vill ändå tacka vasaloppsorganisationen för två grymma race, alla som hejat och supportat både på plats och på sociala media mm. och inte minst Michael på Rideaway för några toppendagar i Sälen - det var fantastiskt!! 

Sälen och Rörbäcksnäs!

Grymt fin dag här i Sälen

Dagen har tillbringats i Rärbäcksnäs, sär det anordnats demodag och Mtb-lopp. En hel del folk, stora som små hade tagit sig dit i finvädret för att räjsa och passa på att testa Mtb:s från Haibike och några andra märken. 

Själv fick jag äran att prova på både Kolbulle fast utan fläsk och heldämpad el-Mtb från Haibike. Hur kul var inte det senare? Som barn på nytt!

Imorgon håller vi till vid högfjällshotellet och då är det landsvägslopp på G. Kl 14 startar det för dem som är sugna. Ska inte köra själv, men kommer att hänga där. Vädret spås bli fantastiskt så kom gärna!

Distans och Stravapremiär!

Nej, inte badpremiär, det är fortfarande för kallt. Kände dock på vattnet. Är det 30 grader i luften i en vecka nu, så kanske jag kan våga mig i. Däremot har jag testat det här med STRAVA. Jag har länge hållit mig utanför, men nu när jag glömde min cykel tröja med polar GPS:en på SM i Isaberg och den där försvann spårlöst, har jag haft ett behov av att se åtminstone  antal klättrade höjdmeter på turerna (om nån har sett en långärmad KALAS cykeljacka med Haibike tryck så är den min, det är den enda med det utseendet som finns i hela världen, så om någon tänkt använda den att träna i, blir hen snart avslöjad...) 

Vill ni se vad jag har för mig så kan ni göra det här!  Jag lovar inte att all träning kommer att vara med där, men en hel del, i alla fall så här i börja då nyhetens behag är stor. Strava är ju ett slags facebook för träningsnördar, egentligen en helt genialisk idé. Jag tycker det är roligt, men det får inte bli för nördigt och jag kommer nog inte att åka och jaga Qom:s på alla träningspass  

"Stravade" hur som helst mitt första pass i går då Mackan och jag matade distans, jag på mtb och Mackan på cross. Det blev lite mer än 10 mil på strax under 4 timmar. Helt ok tycker jag trots att det, i typisk Göteborgsanda, var motvind både på ut-och hemvägen. Benen gick bra i 3.30 och sista halvtimmen kändes det knapert med bränsle i kroppen. En bra urkörning av kroppen, helt enkelt.

Hade täkt åka upp och köra Finnmarksturen, men då jag kört 4 lopp på två veckor, kändes det som att det var bra att få till några lite längre pass så här innan Cykelvasan. Åker själv upp redan på tisdag och ska vara med på en demodag i Rörbäcksnäs med Rideaway. Blir skoj det. Hoppas myggen sover då. 

svårt att vara still...

man får passa på...

Kolugnt!

Elsa vaktar hemmet..

Österlen, fint som vanligt och vädret lyckades slå om ock bli perfekt det med. Havet vid Sandhammaren var dock iskallt och jag behöver ju  över 20 grader i vattnent för att bada, så det blev inget med det.

Benen har varit trötta efter dubbeltävlingshgelgen och det var ju rätt väntat. Igår fick jag dock till ett riktigt bra pass med 4.1:or, 10 st närmare bestämt första tre kändes sega som sirap, men sen fattade benen att de skulle ta i. Vägarna på Österlen är väldigt fina för intervallkörning, det finns många med få korsningar och ställen man måste stanna vid, många är relativt smala men med lite trafik, och då var det ändå turistsäsong där nere nu.

För övrigt är det ganska lugnt nu. Särskilt lugn min mage, vilket är positivt. Vad många inte vet är att jag sen 16-års ålder har haft jätteproblem med den. Utan att gå in på detaljer, den har opererats, (vilket löste ett problem, men förvärrade andra) och otaliga undersökningar har gjorts, men inget fel (mer än det som krävde operation då) har hittats. Som så många andra med liknande problem, där man inte hittar någon bakomliggande sjukdom har jag fått IBS-diagnos. Men när man läser om dessa symtom och jämför med de jag har är det inte klockrent. Jag tror inte att det är det och inga av de råd eller mediciner som man får för åkomman har hittills fungerat eller ens hjälpt ens lite. (Jo, foodmaps funkar faktiskt lite marginellt) Men det är ju lätt för sjukvården att placera alla dem de inte orkar utreda mer i ett fack. Det är i alla fall så jag känner. Har lärt mig att ignorera mina symtom rätt bra med åren och inte låta det ta över mitt liv.

Tron om att jag ska få nån hjälp av sjukvård har jag gett upp, det känns lönlöst att antingen få känslan av att man inte riktigt tas på allvar eller få råd som att motionera, dricka mycket vatten och käka fibrer.

Och nu till det konstiga, som förstärker aningarna om att det inte är den där IBS:en. Jag fick förra veckan Penicillin för en hudinfektion. Penicillin och annan antibiotika sägs ju vara döden för magen, särskilt känsliga. Tre dagar in i penicillinkuren är jag dock i princip symtomfri från magkrångel! Dett känns om himmelriket. Det här är inte heller en engångsföreteelse utan varje gång jag ätit antibiotika blir magen bra. Ko-lugn. Nu händer det ju inte så ofta att jag äter antibiotika mm och tur är väl det, men jag tycker ändå det är mycket intressant och förbättringen är så pass stor. Det är tyvärr inte någon ihållande förbättring, ett tag efter att jag slutat med kuren, kommer allt tillbaka igen. Är det någon bakterie som måste hållas i schack ? Min förhoppning är att någon som läsr min blogg ska ha nån liknande erfarenhet, har ni det så hör av er! :)

Kåseberga. Fint men gillar det mer på hösten.

 Helt ok stigar i Gylleboskogarna!

 Gårdsbutiks handling med pappa.

  Det finns alltid tid för Biskvi!

2+5 i helgen!

Foto: Malin Thelberg

En hård helg är avverkad, 2 tävlingar körda med tillfredsställande resultat och nu har jag landat på Österlen och tar det lite lugnt. Skulle skrivit igår, men var för trött efter alla strapatser, så det fick bli idag istället.

Först var det 1572 Challenge i Motala, supersnabbt långlopp på 65km. Lite nya stigar och mycket regn gjorde att banan fick ett litet lyft, tycker i alla fall jag som gillar blött underlag och stig.
Starten gick superfort och jag trodde att jag skulle avlida. Var riktigt seg och fick kämpa för att få upp farten i början tänkte nästan bryta då det kändes som jag trampade allt vad jag hade men inte kom någon vart, men så kom en backe och jag kom i kapp Alexandra och tänkte att jag får bita i lite till i alla fall och efter ett tag gick det bättre. Vi körde tillsammans i en liten grupp och Emmy låg en bit framför, men vi hade ingen större koll på hur långt det var. Mot slutet hörde vi att vi tagit in på Emmy, men gjorde inget större försök med att jaga ikapp, vi hade fullt upp att hålla vårt tempo som vi hade. Vid sista 10 ungefär såg jag Emmy skymta en liten bit framför. Försökte dra på lite i en backe i skogen och vid ca 7 km från mål var jag ikapp Emmy och Alex hade släppt. Ett tag fick jag en liten lucka från Emmy, men det täpps till igen, det är i princip omöjligt att köra ifrån någon i alla svängar sista kilometrarna in mot mål. Det blev spurt på slutet och jag hade inget extra att ge, så jag förlorade spurten. Lite surt, men det var å andra sidan högst oväntat att jag skulle dra ikapp, särskilt med den tröga starten, så jag är positivt överraskad ändå. Bra race och bra träning inför cykelvasan.  

Efter Motala drog jag direkt ned till Skåne för övernattning hos mor och far. Uppstigning tidigt och avfärd till Næstved, inte så långt från Vallby. Jag tänkte köra banan en timme innan första start och började göra det men blev snart stoppad. Banan var stängd, något jag klantigt nog missat, körde lite ”i smyg” och fick en utskällning. Brukar inte vara så på SRAM-liga. Hann i alla fall köra 3km, men alla A-linjer var stängda. Banan öppnade dock en kort stund för träning sen, men då var det väl nära min egen start så jag han bara köra det jag inte kört innan. Det var många olika linjer och en del hopp var rätt höga, så jag bestämde mig för att köra B-linjer överallt förutom på två ställen där det blev A. När det är svårt vill jag gärna öva det i lugn och ro och gärna med någon annan med och det fanns det inget av nu så då var det bättre att go safe. Seg i starten även denna gång, fick slita för varje meter och kände mig kantig och ofokuserad i skogen, inget bra flyt alls plus att jag tappade en del tid . Tänkte att det här blir slitsamma 5 varv. Efter två varv började jag dock att komma ikapp cyklister framför, någon fick problem med cykeln, detta gav mig ny motivation och jag kunde kämpa in i mål. Slutade 5:a, vilket var helt ok med långloppet dagen innan och med tanke på de som var framför, men inte superbra. Minst nöjd med kantigheten i cyklingen och vissa hopp jag inte tog, men med lite mer tid för Pre-ride kanske det hade blivit bättre. Det var hur som helst bra att få till två bra och hårda race.  Riktigt kul också med världscupsseger för Ida i juniorklassen liksom vinst och 3:dje plats för Calle och Emil i herrklassen.

Nu blir det några dagar här på Österlen, lite träning och påhälsning av föräldrar.