Det är gött här i Karlstad. Stigarna är fina och det är förvånande torrt, för att vara i början på Mars. Stigarna kring I2-området är verkligen kanon. Det är ett under att det inte är fler som satsar på MTB i Karlstad, här finns ju jättebra förutsättningar. Stigar som ligger väldigt nära centrum och nu även en Bikepark ett par kilometer därifrån. När kör Karlstad en Sverigecup i XC vid Bryngfjordsbacken? Jag är på!
Hur som helst igår höll jag mig på I2 och tuggeliteområdet och i dag var tanken att jag skulle ut till Sörmon och köra där, eftersom jag aldrig cyklat där och hört att det skulle vara bra. Det blev helt klart ett ovanligt och tufft träningspass. Först cyklade jag genom I2-området igen tog mig över till Sörmon och hittade efter lite felkörning in på en fin stig. Körde några km och hör plötsligt det där välkända ljudet -tsssssssssss. Punka på bakdäcket. Jag hade pump med mig -men ingen slang. Varför hade jag ingen slang? Av ren lathet och "man får ju ändå aldrig puktering med tubeless" -attityden. Jag är ett nöt ibland. Inte heller hade jag någon telefon, eftersom jag tycker det är skönt att inte ha den med ibland och inte heller mer än 35 kr i fickan som nödpengar, ifall det skulle bli slut på energi.
Så vad gör man när man knappt inte vet var man är, varken har telefon eller pengar och inte heller något telefonnummer till någon man känner i Karlstad i huvudet (man har ju aldrig telefonnummer i huvudet längre). Skulle jag leta upp en cykelaffär? Nej just det inga pengar och dessutom säkert jättelångt. Skulle jag hitta en större väg och stanna en buss och be att få åka med in till stan? Nej just det, man får inte åka med cykel på buss och dessutom kan man inte längre betala med kontanter. Gå till ett hus och ringa taxi då? Nej, det är svindyrt och dessutom gillar jag inte att be okända om hjälp.
Det enda alternativet kvar -gå hem till Råtorp igen. Så jag började gå. Eller gå och gå, snarare sprang några hundra meter och gick några hundra. Att springa i cykelskor längre än man gör i cyclocross är inte att rekommendera. Eftersom jag gick och sprang om vartannat höll pulsen sig i alla fall på en hyfsad nivå och vädret var fint och varmt, så bortsett från skorna var det egentligen inte så farligt.
Räknade ut att det var ca 11 km till Råtorp. Blev riktigt trött, då jag inte är van att varken gå eller springa så långt.Tänkte att jag får ta det som en läxa för att jag inte tog med mig slang. Turen tog totalt nästan 3 timmar. Om jag lärde mig något på den? Hoppas det! Nu har jag i alla fall köpt två slangar.
Ester låg och sov på mina jeans (som hon har övertagit som sovfilt) när jag stack iväg och låg fortfarande och sov på samma ställe när jag kom tillbaka. Man skulle vara katt.
Utöver tränandet så går kattvaktandet bra. Ett tufft jobb faktiskt. Kl 05.30 kommer Måns upp i sängen med ett kurr-mjau och om ingen reaktion sker, klivs det över kroppen och kurr-mjauas ännu mer och högre. Man får försöka klappa lite men efter en stund bara måste Måns ut. Ned för trappen ut med kissen och upp igen för att sova lite till. När man själv går upp och ska äta frukost vill Måns in. Ester har vaknat och vill ut. Måns är hungrig, men äter inte ur skålen om man inte lägger i nytt torrfoder. Det räcker med 1-2 stycken så äter han alla de gamla också. Ester vill in och är JÄTTE hungrig efter sin 10 minuters promenad. Ester äter och sen blir hon trött och sover X-antal timmar. Och så håller det på. Ester som är den lataste, får man ibland lyfta ut i trädgården så hon inte ska sova bort hela dagen. Utöver deras egenheter är de snälla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar