Naturens kraft!

 Nu är jag tillbaka efter några dagar på Österlen. Det var bra, även om det kom en hel del störtskurar. Sensommar tidig höst är alltid som bäst nere på Österlen. Ofta fint väder, nästan inget folk och allt som odlats som ger sin skörd. Jag har haft lite problem med ömhet i knävecken på båda benen, förmodligen nån lätt överansträngning, (men konstigt att det känns i båda benen), bland annat därför har jag tränat väldigt lugnt i veckan, för att inte riskera att det blir något långvarigt. Det är ju en del tävlingar kvar i mtb att köra och därefter förhoppningsvis också en cyclocrosssäsong. Jag försöker hålla mig till regeln att hellre köra lite för lite än lite för mycket, även om det är svårt, som uthållighetsidrottare gillar man ju ofta att köra både mycket och hårt.

Jag har även inte kunnat låta bli att fundera en hel del, det gör jag i och för sig ofta men extra mycket dessa dagar. Det hände ju något fruktansvärt i helgen på sista Världscupen i Frankrike. En tjej som jag själv brukar dela startlinje med på cyclocross kraschade illa på sprintkvalet och dog senare av skadorna. Jag kan inte säga att vi var vänner, men när cyclocrossvärlden, liksom mtbvärlden är ganska liten, man träffas nästan varje helg, cyklar samma bana, man hälsar och småpratar lite. Nu är en av oss som brukade stå där på startlinjen helt plötsligt borta. En ung, stark tjej med hela livet framför sig. Så fullkomligt ofattbart och onödigt.
Vila i frid Annefleur, jag tänker på dig och dina närmaste.

  Fullt med svamp i skogen. Just denna svamp sägs ha används för att ge rus på medeltiden. Tror jag låter bli!

Idag blev det en timmes lugn träning med fokus på teknik. Lite bunny-hopp över planka (låga men i
alla fall, över kom jag), lite hopp utför kant och lite körning på "den kluriga"- ett avsnitt i Änggårdsbergen som är lite, just det klurigt. Det gick bra, det var ett bra träningspass, trots sin lätthet i intensitet. Jag börjar komma underfund med vad det det är som jag tycker är läbbigt med att hoppa ut för en kant, det är bra, för då kan jag göra det om och om igen. Tills det inte känns läbbigt längre.  Därefter går jag på högre hopp för att tänja på komfortzonen. Man får ta det stegvis Har kommit på att jag har en liten "olat" jag gör på cykeln när jag hoppar, som jag försöker att jobba bort.  

Mamma och 2-dagars Älgkalv i Slottskogen. Otroligt söta!

Utsikt från Järkholmen. Inte fel det heller.

En betydligt bättre och godare svamp!

Skogen och havet är verkligen bra saker för återhämtning. Jag tror på naturens kraft för återhämtning. Inte på något hokuspokussätt, utan snarare genom att jag tror att vi alla mår bra av var i naturen på olika sätt. Gå på ojämna underlag, hoppa från sten till sen, se natur, höra natur Känna på de krafter som bara den, naturen styr över. Mackan och jag åkte först upp till Slottsskogen för att titta på nyfödd älg (hur söt som helst, ville ta med hem...) och sedan vidare ut till Järkholmen för att se om det finns någon svamp. Vi hittade en fin stig i skogen som man skulle kunna cykla på. Ibland är det bra att utforska ställen man inte varit på tidigare. Lite svamp hittade vi med, inga kantareller, men Carl Johan.