Lurar och Varv.

Har varit lite mycket grejer att stå i det senaste, därav dåligt bloggande. Tisdag och onsdag var jag i Stockholm och jobbade med ett cykelprojekt i Postens regi, tillsammans med Angelica. Resten av veckan har ägnats åt att försöka få ordning på några andra projekt och på samma gång underhålla syster och 5-årig systerson och Mackan på bästa sätt. En inte helt lätt kombo. Det är lätt att det inte uppfattas som att jobba på "riktigt" när man sitter hemma och jobbar med projekt som dessutom äger rum på webben eller med penna och papper eller pensel. Jag menar, ingen ringer ju och ber mig att fixa tvätten eller hjälpa till med att installera något på nån dator när jag sitter på Scandinavium och jobbar, för att då ses det ur andras ögon som ett riktigt jobb. Så nu ska jag testa något som jag döpt till "hörursmetoden".Det innebär att när hörlurarna är på och jag sitter hemma och jobbar kan man säga att jag inte är där. Jag är på "kontoret", dvs ingen stör mig med saker som inte hör till det jag jobbar med. Eftersom hörlurarna även innebär musiklyssnande, hör jag inte heller telefonen och behöver därmed inte fokusera på den. Jag blir lätt störd av grejer omkring mig och med lurar och bra musik blir det lättare att fokusera på det jag ska göra. Om denna metod kommer att fungera vet jag inte än, men vi får väl hoppas.

Idag har vi tittat på när täten i Göteborgsvarvet slet i värmen. Det var varmt bara att stå och titta på, runt 27-28 grader och man hörde en hel del ambulanser som ryckte ut i värmen.  Vi stod där det var ca 1,5 km kvar. Där såg vi denna fina taxichaufför med ballong i handen och allt som erbjöd löparna skjuts till mål gratis. Tänk om denna "service" skulle finnas på långlopp i mtb? Hur många har inte varit sugna på att bryta ett lopp som känts överjobbig och inte gått så bra, men ändå fortsatt slita i mål då man inte vetat hur man skulle komma till målet annars.

Undrar om det var några som gav upp så nära mål? Eller slet de hellre gående, linkandes, krypandes..i mål. 

Vad mer, jo blixten slog nästan ned på oss idag. Jag satt på balkongen och jobbade med datorn och hörde plötsligt en knall som mer lät som en exploderande bomb. Jag flög två meter upp från stolen och sprang in. Det visades sig att blixten slagit ned i grannhusets tak. Inget allvarligt som tur var.