Skidor och Målning!

Igår drog Mackan och jag upp till Ulricehamn för att testa längdspåren Väl där stötte vi på Magnus, som var i full träning för Vasan. Det är ju en bit att åka dit, men i efterhand kunde vi konstatera att det är värt det om man vill ha bra längdåkning. Mindre folk än i Borås och Landvetter och väldigt bra slinga. Igår snöade det dock och spåren var ganska tungkörda. Dessutom laddade de för skidtävling dagen efter (idag) och väntade väl med att fixa till spåren till kvällen. Lite uppkört alltså, men helt ok, med tanke på hur det ser ut med snö hemma i Götet. Idag hade jag tänkt ta mig en tur till Hindås och kolla läget där. Det ryktas att det går att åka på sjön där och det skulle nog passa bra idag efter gårdagens ganska backiga tur. Lite stakträning hade varit bra för kroppen. Jag gillar verkligen längdåkning och vill åka så mycket som möjligt nu när det ändå är lågsäsong med cyklingen. Längdåkning är ett grymt komplement till cyklingen och väldigt effektiv träning för hela kroppen. Jag skulle inte påstå att jag är bra på att åka skidor rent tekniskt och styrkemässigt sett, men jag gillar verkligen täningsformer där man får slita hårt. Dessutom verkar mina axlar må väldigt bra av just skidåkning. Jag har nästan ingen smärta i dem just nu, även om de är lite stela. Ett av mina mål för den närmsta framtiden är att bli av med axelvärken och det känns som om jag är på god väg nu!Värre är det med handen, som gör precis lika ont som innan, dock inte när jag åker skidor. Börjar tro att det är något annat som är trasigt i den, men vet inte vart jag ska vända mig för att kolla upp det. Det är väl minst ett halvårs väntan för en magnetröntgen i Göteborgsområdet om man inte har någon privatförsäkring eller liknande och dessutom är ett ömt finger troligen inget som prioriteras. Har någon tips på vad jag ska göra, så hör av er!  

Den senaste tiden har jag förutom tränat, jobbat hårt med den här: 

Ok, jag förstår att det är svårt att tro att det skulle vara krävande att måla, men det är det faktiskt ibland. Bilder som dessa kräver full koncentration och fokus. Tappar man koncentrationen, blir det fel, man kan tex lägga armen i något man precis har målat och sudda ut det eller måla något i helt fel färg, eller så blir man blasé och böjar slarva. Akvarell är otroligt svårt att ändra om det blir fel, det finns dock vissa knep och mycket beror på kvalitén på pappret och färgerna.
Jag vill inte tänka på hur många timmar det tagit att färdigställa den här bilden, minst 70 timmar, förmodligen mer. Jag märker att jag när jag kommit ungefär halvägs i en sån här stor bild, blir jag nästan som besatt av att den ska blir färdig. Det är som om jag är rädd för att den aldrig ska bli klar om jag lämnar den för några dagar och därför går varje ledig stund åt till att sitta och pilla på den. När den nästan är klar har jag nästan ångest och är småförbannad för att den aldrig blir klar, samtidigt som jag tycker att jag är lite löjlig som lägger massa tid på att rita barnsliga figurer, som inte är till någons nytta, när jag borde göra andra, "nyttigare" saker. Och när den slutligen blir klar känns det riktigt bra samtidigt, som det blir som ett slags tomrum inuti. Det är faktiskt lite likt det här med att träna, cykla och tävla, det är som en slags passion och i vissa fall  en form av besatthet, men det har egentligen ingen nytta för någon annan än för oss som håller på. Eller så kanske det har det?