Tokcykling.

Bergskatten: -Man jobbar väl inte i onödan heller. Spänn av lite i solen istället, va?

Idag har det tokcyklats här i bergen och dalarna runt Livigno. En riktig tokcykling innebär att man kör långt, bitivs väldigt hårt men i bland också väldigt lugnt, mycket uppför och lika mycket nedför och på blandade underlag med allt från asfalt till stenkistor om man kör mtb. Målet är att bli trött i kombination med att köra på roliga ställen.

Ljuva Val Viola! Här med refugio di Viola

Jag började att cykla upp till Eira-passet, ned till Trepalle och sedan upp till  Focagno-passet. Därefter bar det nedför på asfalt till Arnoga i full fart. Man får dock vara lite försiktig som cyklist, särskilt på helgerna, då det är mycket motorcyklar ute på vägarna i Alperna och det kan göras de konstigaste omkörningar på de mest olämpliga ställen. Från Arnoga drog jag in på grusväg och upp till Val Viola, en väldigt fin dal, med en liten Rifugio, där vandrare och cyklister kan rasta och sova över. Upp på smuggelstigar till Passo del Viola på 2431 m öh. och gräns till Schweiz.  Därefter lång, lång utförslöpa på bitvis väldigt stenig stig ned till ett annat rastställe, där jag stannade för kaffe och läskinköp.
Väl där blev jag kompis med en katt. Dagens djurklapp alltså!

Fler än jag som var kaffesugna i bergen..

Det är konstigt att tiden går så fort ibland när man cyklar, det kändes som om jag varit ute i en och en halv timme, men när jag tittade på klockan visade den närmare två och en halv.

Lätt att glömma tiden när man cyklar omkring i detta landskap...och dofterna sen. Av alpblommor och skog!

Från fikastället fortsatte det härligt utför, innan jag kom ut till asfaltsvägen upp till Bernina och Forcola. En liten fin stigning på ca 700 höjdmeter blev det upp till Forcola som tog ca 45 min. Behöver jag säga att pulsen var hög på slutet? Stannade, köpte en dricka igen och sedan bar det utför på vandrings/cykelleden ned till Livigno. Körde en liten avstickare på en stig där jag brukar klocka vissa avsnitt. Idag blev det inga rekord efter 4 timmars körning, men farten var ändå god. För att få till de närmare 5 timmar som var tänkt, avslutade jag med att köra en sväng till Mottolino Bike Park och kollade om jag såg Mackan. Hittade honom inte och åkte hem och fixade mat istället.

 En fulländad cykeltur helt enkelt!

I morgon ska jag lura med Mackan på en riktigt utmaning...