Punka och 19:e plats i Houffalize.

Här kommer en kort rapport från dagens race i Houffalize.
Det blev en ok början och ett dåligt slut kan man säga. Men jag är ändå  mycket tacksam för att jag fick hjälp och support, inte av ett utan av TVÅ team, det ena var Alexandras Team Rothaus-Poisonbikes som glatt langade vätska till mig och det andra var Team Scott -Goman som lånade ut ett friskt hjul till mig bara sådär. Personer som dem är verkligen guld värt att känna när man är ute och tävlar ensam, det är inte alla som kan tänka sig att langa åt eller hjälp en potentiell konkurrent!

Jag fick en ganska fin start uppför den branta startloopen, även om benen inte kändes riktigt kanon. Första varvet var riktigt slitigt och jag var lite rädd att starten tagit musten ur mig. Efter ett tag kändes det dock bättre och jag hade bättre varvtid på andra varvet än på första, trots att jag fick hoppa av och fixa lite med kedjan som inte ville lyda mina växlingar. Låg runt en 17:e plats och hade Alexandra strax framför mig, som hade en tung dag. På mitten av tredje varvet försökte jag väja för en tjej i U23-klassen som vurpade strax framför mig i ett av de tekniska partierna, tog ett annat spår och fick istället genomslag och punktering, så det blev att springa en lång bit upp till den tekniska zonen, hade tänkt att lägga i en slang då hålet var för stort för skum, men där stod oväntat en Scott-Gomanmekaniker med ett hjul som han tillslut fick på. Vid det här laget hade jag tappat en massa tid, så fokus fick bli att ta sig i mål och föröka plocka så åtminstone några UCI-poäng. Det visade sig att kassetten på nya hjulet synkade ännu sämre än min egen och kedjan kilade in sig utanför kasetten bak och mellan ramen och lilla drevet fram och var riktigt svåra att få loss. Det var just vid detta tillfälle det hördes en hel del ord som inte kan skrivas här från mig. Tur att belgarna inte förstår svenska, fast jag tror att det slank ut lite engelska ord också... Nåväl, jag lyckades ta mig i mål tillslut, även om sista varvet var riktigt misär. Det visade sig att jag "bara" tappat två placeringar eftersom startfältet blev så utspritt på sista varvet. Så en 19:e plats och ändå några viktiga rankingpoäng trots det struliga på vägen. Ett bevis på att det ofta lönar sig att inte ge upp, särskilt på sådana här krävande banor.

Som tur är brukar jag inte punktera så ofta, men en nackdel med det är också att man blir rätt ställd när det väl händer. Man har ingen riktig plan, särskilt inte på ett XC-lopp, då det finns en teknisk zon plus att man oftast har med sig kolsyrepatron eller punkteringskum.

Nu sitter jag på ett lite inrökt hotellrum utanför Hamburg och har ungefär halva vägen till Götet avklarad. Hoppas kunna sova trots rököukten, jag är extremt känslig och känner stort obehag då jag utsätts för denna lukt och mina luftrör är väl inte heller jättenöjda, men jag har varit med om värre!